Kategori En bild – en berättelse

Ingen vet inte exakt när – troligtvis är du inte ens tonåring ännu, men kanske inte långt ifrån. Du står på vägen som går genom er by. Den by du lever och bor i så fort skolan tillåter att ni flyr stadens ekande husfasader av sten och svarta fönstergluggar. Du har din fristad i ett litet soldattorp från sjuttonhundratalet. När din far och mor köpte det en gång fanns det bara stampat jordgolv och väggar som var tapetserade med tidningspapper från svunna dagar. Som din far alltid varit en händig karl visste han att renovera och förbättra...

Karin, Ingrid, Carina, Yvonne, Ann-Sofie, Ann-Caroline, Mats, Ingemar, Per, Tommy, Ulla var förnamnen i sitt- och ståordning.

Fotot är slitet, vikt och nästan rivet. Första- och andraklassare från Ulfs skola 1965-66.

Fem av oss bodde i Bälinge eller dess utkanter. Två bodde i Dalshult och en i Snillabygget. Snillabyggaren var vi nästan släkt med. Hans farfars syster var gift med min farfars bror. En hade sitt hem i Örahult.
En bodde i Ulfs och behövde aldrig någon skolskjuts.

Småskolan och mellanskolan på ena sidan, storskolan på den andra sidan vägen...

Lilla Fågel Blå

När jag bara var en liten skit så hade jag en undulat. En blå undulat vid namn Lillis. När han flyttade in var han inte tam, men min mamma hade tålamod och snart fick han flyga fritt i lägenheten. Det var väl egentligen så till slut att han blev lite väl tam. Om nu undulater kan bli det.

Hur det än var så blev det så att han till slut bara fick vistas i mitt rum eftersom mamma inte tyckte att det var så trevligt att ha fågelbajs överallt. Inte var det särdeles stora kluttar han släppte ifrån sig, men för många tyckte mamma...

Tanken med dessa små berättelser under rubriken En bild – en berättelse är att bilden kommer först. Först finns en bild. Utifrån den berättar man ett minne. Så är det tänkt.

Men denna gång har jag haft en annan infallsvinkel. Jag bestämde mig för att ta en bild – ett foto på en bestämd plats – men att skriva berättelsen först. Åtminstone inledningen av den. Först därefter skulle jag ta fotot.

Solnedgangsbakken. Smaka på ordet. Det är svårt att tänka sig ett mer inbjudande och romantiskt namn...

En gåva från Olle…som jag inte såg

”Nobody’s harder on you than you” sjunger Joni Mitchell i sin underbara låt Moon at the window efter den japanska Zenmästaren Ryokans kända haikudikt. Ja, kanske.

Ett sätt att uttrycka mig är att fotografera. Egentligen gör jag det bara lite för mig själv . (Jag har varit sjuk och därför ser jag inte så presentabel ut längre, tyvärr.) Om jag lyckas att fotografera något eller någon på ett poetiskt, kärleksfullt sätt…känner jag mig nöjd och lycklig.

I december 2019 – runt Lucia – fick jag resa till Stockholm igen...