Kategori Noveller

En andra chans

Äntligen är dagen här då jag ska åka iväg och träffa henne.
Som vanligt när något stort ska hända har det varit svårt att sova, förväntan och förhoppningar har snurrat i tankarna.
Den riktiga nattron har inte infunnit sig och ofta har jag i skumrasket kastat en blick på väckarklockan som segar sig fram till tid för ringning.
Stänger av den innan den hinner så långt och går till köket för att sätta igång kaffekokaren.

Morgonbestyren flyter på och det blir dags att ta den packade ryggsäcken, gå ned för trappan och stiga ut i den friska luften som jag med ett stort andeta...

Se mer

Det var på Kåppra vi mötte varandra

Hon vänder sig om och går emot mig. Vi möts i det vita kalla ljuset från en gatlykta på järnvägsgatan. Festen är slut sedan länge och hon är på väg till Stadshotellet.
Det är sista kvällen hon är i Perstorp och hon ska vidare mot nya äventyr när natten blir dag. Att jag haft ett gott öga till henne ett tag är ingen hemlighet.

Jag har aldrig varit förtjust matematik och valde Distribution och Kontorslinjen på gymnasiet för att slippa det ämnet...

Se mer

12.15 från Motala

Lite som i smyg ser jag att hon står vid hållplatsen precis som vanligt.
Bussen stannar till vid Motala ström och när hon kliver på ser jag att hon är precis lika vacker som hon brukar.
Klädd i shorts och linne med den klädsamma, jämna solbrännan som är en fröjd för ögat att se, tar hon ett par kliv uppför trappan och innan hon kommit in spelar solens strålar i hennes blonda hår som då får skimmer som av guld.
Aningen inställsamt kanske, men en present kan väl inte skada, tänker jag när jag är på väg till anställningsintervju på Arbetarnas bildningsförbunds (ABF) kontor i Mo...

Se mer

Avdelning 14 rum 3

Tage sov ofta om eftermiddagarna. Hopkrupen i fosterställning. Omtöcknad av Haldol. Omtöcknad av livet. Hans slummer varade flera timmar och han drömde underliga drömmar. Det var svårt att få tag om budskapen men han lärde sig att tyda dem och de var till stor tröst.
Det fanns en verklighet någonstans där bortom. Där utanför. En verklighet han inte skådat på många år. För Tage var idiot och intagen på Hospitalet, avdelning 14, rum 3.

En gång i tiden hade han känt vinden i sitt hår, låtit snön piska ansiktet och älskat en ung flicka...

Se mer

Hissens pling

”Hallå? Hallå!”
Kristin slutade ösa upp potatis på tallriken hon hade i handen och vände sig mot mannen som ropat. Han satt halvt bortvänd från henne, men hon kunde ändå se att han hade en gaffel i högerhanden och en nästan orörd tallrik med friterade potatisklyftor, hamburgare och rosafärgad majonnässås framför sig.
”Herr Ali, vad vill ni?”
”Ni får komma hit. Jag är färdig”, sluddrade han.
”Men herr Ali, ni har inte ätit upp. Knappt börjat. Vi kommer när ni är färdig med maten.”
”Nu! ropade han med ens med en förvånansvärt kraftig stämma...

Se mer