Kategori Följetonger

Epilog

Exet Björn Varg hade tagit en näve guld ur sin skattkista på Hasselbacken, köpt ett flygplan och ägnat några veckor åt att ta flygcertifikat. Försökte övertala Agnetha att hoppa ur planet och landa effektfullt på det öppna fältet bredvid eken. Det gällde att inte hamna i skogen runtom fältet.

Hon har ju en hel skog i sig och måste vara välkommen dit. Efter argument hit och dit kom de överens om att låta sina avatarer flyga planet och hoppa fallskärm.
-Då kan jag flyga med platådojor, konstaterade Björn.
-Och jag kan ha min kortkorta Owekattklänning på mig, lyste...

Norrifrån på räls och efter häst
(med tåg och hästskjuts)

-Jag är min själ en fågel. Precis som alla andra fåglar har jag ingen aning om vad människorna kallar mig. Nu följer jag nyfiket paret som träffas på järnvägsstationen i Tågljunga. När hästskjutsen kommer hittar jag en plats bakpå vagnen där jag vilar mina vingar. Under färden söderut flyger jag ibland fram och retas med hästen.

Anita Blå, med halmhatt, blåbärsblå läppar och blåbärsfläckar på det vita förklädet är dotter till Blåbärskungen i Tågljunga...

Västerifrån på landsvägen
(med reguljär omnibuss)

-Jag är min själ en fågel. Precis som alla andra fåglar har jag ingen aning om vad människorna kallar mig. Nu följer jag nyfiket bussresenärerna västerifrån på landsvägen. Hittar en plats på reservhjulet bakpå omnibussen. Som tur är bakfönstret på glänt, så jag kan komma in där och betrakta passagerarna. Vilar mina vingar under färden.

Busslinjen från Våtstad i väst till Kristianstad i öst pendlar flera gånger om dagen. En av busschaufförerna på frånkusttillkust-linjen är Krister, med rötter i Grisslehamn i Roslagen...

Österifrån på landsvägen
(med sidovagnsmotorcykel)

-Jag är min själ en fågel. Precis som alla andra fåglar har jag ingen aning om vad människorna kallar mig. Nu följer jag nyfiket sidovagnsmotorcykelparet när de åker mot nordväst. Smyger in i utrymmet i sidovagnen där Vilhelm Lund ska ha sina fötter. Där slipper jag motvinden och där dämpas det dånande dönandet från maskinen något. Vilar mina vingar under färden.

De träffas på Brösarps station. Stina Blad kommer med sin sidovagnsmotorcykel från nordost. Vilhelm Lund kommer från Österlen, liftande sista biten.

-...

Prolog
Tiden har runnit ut till en pöl, en damm. En damm i vilken nuet dyker ner och dyker upp som ett metarflöte. I denna tidsdamm kan man inte urskilja och bestämma de enskilda dropparna, de enskilda ögonblicken, de enskilda klockslagen, utan de flyter ut och rör sig ihop med de andra tidsdropparna som heller inte kan ses.
-Vad är klockan?
-Hon är…..är….är blöt, så man kan inte se vad hon är. Åren är flytande, men det är sommar.

Längs landsvägen telefonstolpar med telefonledningar hängande som tvättlinor...