Kategori Ethel (s)kallar

Ethel (s)kallar: Om religion och meningen med livet

ethel-skallar-bild_med-text1_600

Om religion och meningen med livet

Min plats som kvinna i religionen är inte självklar och tron på naturvetenskapen kontra tron på en gud.

”Att tappa sin förmåga att tro på gud”. Den meningen läste jag för ett tag sen i en tidningsartikel. Som om det att tro på en gud är en begåvning. Den som inte tror lider brist. Som om jag inte hade bestämt mig för detta medvetet. Som om jag vore förvirrad. Klart jag vet vad jag gör. Jag är väldigt medveten. Att tro på en gud och tillhöra en religion är något jag har funderat väldigt mycket på...

Se mer

Ethel (s)kallar: Min misstro mot män med makt…

ethel-skallar-bild_med-text1_600

Min misstro mot män med makt… och kanske någon kvinna

Jag har sent omsider vaknat. Bättre sent än aldrig, heter det ju. Det handlar om något djupt mänskligt. Att vara en människa helt enkelt.

Under många år trodde jag att män med makt (det var ju bara män) hade en särdeles speciell begåvning, som hjälpt dem att komma så långt. Oftast inte bara långt, utan nästan så långt upp man kunde komma i hierarkin (inte riktigt ända upp om man tror på en gud). Jag är född på 1950-talet och skulle aldrig ens ha kommit på tanken att en kvinna kunde ha samma intellektuella status som en man...

Se mer

Ethel (s)kallar: Artigheten som försvann

ethel-skallar-bild_med-text1_600

Artigheten som försvann

Varför klär vi på oss den asociala rocken och skjuter ut hornen i pannan så fort vi ska interagera med andra människor ute på våra allmänna platser och institutioner?

Så fort jag vistas ute händer det. När jag handlar i butik, promenerar, kör bil, löptränar, cyklar, äter ute på krogen. Praktiskt taget varenda gång sker det små incidenter som gör att jag blir påmind om att det sociala spelet ute i vår offentliga miljö inte fungerar. Jag får en distinkt känsla av att det är ett gäng bulldozers som är ute på stan och som inte skyr några medel...

Se mer