Kategori En bild – en berättelse

Där rosor aldrig dör
Det är teckningstimma i skolan, någon gång i slutet av 1920-talet. Barnen har för ovanlighetens skull fått måla med vattenfärger. Rask och flitig som hon är har hon snabbt trollat fram sitt föräldrahem i Fogdarp på pappret, med tillhörande uthus, gräsmatta och orange rosor i rabatten. Hennes älsklingsfärg är orange.

Det knackar på dörren. Skolläraren hör inte, men alla barnen vänder ansiktena mot dörren. Det knackar igen och då reser sig läraren och öppnar dörren...

På baksidan av detta foto står det ”1929 i Skäralid”. Fotot är både rivet och veckat. Att det är 1920-tal ser man på kvinnornas hattar om inget annat. Att det är den stora börskraschens år märker man inte på bilden.

Alla är söndagsklädda i bästa finkläderna. Männen bär också hattar utom två av dem. Han längst till höger har en ljus, smårandig keps och han bredvid har en rejäl skärmmössa, en chaufförsmössa. För det är han som kör lastbilen på denna söndagsutfärd till ett välkänt sommarresmål på Söderåsen, mellan Ljungbyhed och Röstånga i Skåne...

Varning för trafik från två håll
Den här bilden togs den 19 december 2016. Jag fick tillbringa fyra underbara dagar i min hemliga hemstad Stockholm inför julen. Här var jag på väg till postkontoret i Hemköp i Åhléns City för att skicka ett litet julpaket till Mats, och två vykort till min mor och min syster. Den lilla flickan på bilden kanske har just fått en liten julklapp av sin mamma. Och nu är hon stolt och lycklig och även får bära den stora röda påsen hem själv.

Minnen kom till mig om första gången min far tog mig med sig in i stan (som var Bremen på den tiden) i ...

Den 2 mars 1958 föds min kusin Maritha. Därför är varken hon eller hennes föräldrar med på det här fotot som är taget samma dag. Fotografen är däremot med på bilden. Min morbror som hade några sekunder på sig, efter att han tryckt på utlösaren, att springa runt och genom dörröppningen sticka fram ansiktet längst bak, nästan blundande.

Till vänster morfar Malte, därefter Ada och en annan Malte, paret som vi hyrde lägenheten av och som bodde i samma hus. Sen två systrar, mina fastrar och deras bror, min pappa...

Det var en söndag i början av april. Kjell och jag bestämde oss för att gå en promenad i det svala solskenet. Trottoarerna hade nyligen sopats rena på vinterns sand och grus, vilket hade gett asfalten en ljusare gråsvart borstad nyans. Vi riktade stegen ner mot inloppet till Göteborg. På avstånd såg vi Älvsborgsbrons ärtgröna metallformationer. I armkrok vandrade vi förbi Sjömagasinet, en av Göteborgs finkrogar. Äter man där, betalar man helst inte själv. Vi rundade restaurangens bortre gavel och promenerade vidare ut på den långa träbryggan där många gamla träbåtar bor, året om...