En bild – en berättelse taggat inlägg

Ingen vet inte exakt när – troligtvis är du inte ens tonåring ännu, men kanske inte långt ifrån. Du står på vägen som går genom er by. Den by du lever och bor i så fort skolan tillåter att ni flyr stadens ekande husfasader av sten och svarta fönstergluggar. Du har din fristad i ett litet soldattorp från sjuttonhundratalet. När din far och mor köpte det en gång fanns det bara stampat jordgolv och väggar som var tapetserade med tidningspapper från svunna dagar. Som din far alltid varit en händig karl visste han att renovera och förbättra...

Karin, Ingrid, Carina, Yvonne, Ann-Sofie, Ann-Caroline, Mats, Ingemar, Per, Tommy, Ulla var förnamnen i sitt- och ståordning.

Fotot är slitet, vikt och nästan rivet. Första- och andraklassare från Ulfs skola 1965-66.

Fem av oss bodde i Bälinge eller dess utkanter. Två bodde i Dalshult och en i Snillabygget. Snillabyggaren var vi nästan släkt med. Hans farfars syster var gift med min farfars bror. En hade sitt hem i Örahult.
En bodde i Ulfs och behövde aldrig någon skolskjuts.

Småskolan och mellanskolan på ena sidan, storskolan på den andra sidan vägen...

Tanken med dessa små berättelser under rubriken En bild – en berättelse är att bilden kommer först. Först finns en bild. Utifrån den berättar man ett minne. Så är det tänkt.

Men denna gång har jag haft en annan infallsvinkel. Jag bestämde mig för att ta en bild – ett foto på en bestämd plats – men att skriva berättelsen först. Åtminstone inledningen av den. Först därefter skulle jag ta fotot.

Solnedgangsbakken. Smaka på ordet. Det är svårt att tänka sig ett mer inbjudande och romantiskt namn...

En gåva från Olle…som jag inte såg

”Nobody’s harder on you than you” sjunger Joni Mitchell i sin underbara låt Moon at the window efter den japanska Zenmästaren Ryokans kända haikudikt. Ja, kanske.

Ett sätt att uttrycka mig är att fotografera. Egentligen gör jag det bara lite för mig själv . (Jag har varit sjuk och därför ser jag inte så presentabel ut längre, tyvärr.) Om jag lyckas att fotografera något eller någon på ett poetiskt, kärleksfullt sätt…känner jag mig nöjd och lycklig.

I december 2019 – runt Lucia – fick jag resa till Stockholm igen...

Första gången vi besökte Korsika var under sommaren 2005. Stränderna runt Bonifacio på södra delen av ön, där vi bodde, var bland de vackraste vi besökt. Hotellet var fint och låg bra till i närheten av krogar och caféer. Vi hittade ett par restauranger med riktigt god mat. Stan var oemotståndlig med sina vitrappade hus, placerade farligt nära den höga bergssidan.

Sommaren 2007 åkte vi tillbaka. Den här gången bodde vi i Saint-Florent belägen på nordvästra sidan av Korsika. Personalen på hotellet var, för att uttrycka det milt, otrevlig. Avog och osympatisk helt enkelt...