Börje Wennerström taggat inlägg

Bureholmssviten

Recension av Börje Wennerströms tre böcker i Bureholmssviten
Knektens pojk
Professorns hemlighet
Familjeband

Under en kort period på 3-4 veckor, nu i maj 2020, har jag läst de tre böckerna, som egentligen är en enda lång roman på ungefär 1200 sidor. Tur var det väl för mig att det inte var en enda stor och tjock bok, för då hade jag inte kunnat ligga i sängen och läsa.

Den skildrar åren 1762-1770 från en fattig ynglings (Joels) perspektiv, just efter att hans knekt till far dött, moderlös var han sedan tidigare...

Se mer

Dualiteter och fem konster

Recension av Börje Wennerströms roman De fem konsterna

Det är en väl strukturerad roman där två delberättelser, en från 1800-talet och en från nutid, närmar sig varandra från varsitt håll och till slut smälter ihop. I slutet dyker det också upp ett par överraskande upptäckter som också knyter ihop de båda delberättelserna på ett alldeles speciellt sätt. De fem konsterna, som gett boken titeln, utövas också under strukturerade former, där varje konstart har sitt rum, sin färg och sin klädsel.

Nutidsberättelsen rör sig kring en medelålders man i reklambranschen i Stockh...

Se mer

Emblas synvinkel

Recension av Börje Wennerströms (mazken) bok Skogsrå – en fantasi

Har ni någonsin undrat vad ett skogsrå är, hur hon tänker, känner, lever och överlever? I den här boken får ni alla svar.

Vi får möjlighet att vistas i skogrået Emblas omedelbara närhet under ett antal år i en svunnen tid på landsbygden, vid sjöar och vattendrag och framför allt i skogen.

För första gången får vi veta hur hon övervintrar. Hur hon tillbringar sin tid och vad hon lever av och för. Hon utsätts för svårigheter, hot och faror...

Se mer

Från natten till silver

Recension av Börje Wennerströms (mazken) bok Vänskapen

Handlingen från boken Staden fortsätter i Vänskapen. Natten har sänkt sig över Olof Pettersson och det verkar som om solen behöver extra tid på sig att glida upp vid horisonten. Några av Olofs närmaste vänner verkar på olika sätt försöka att dra upp den där solen, så att ljuset återvänder. Redan i början av boken förstår man varför den fått titeln Vänskapen.

Vänskapen_bok av mazken

Långsamt, långsamt ljusnar det. Förhållanden till vännerna utvecklas, på olika sätt.
Olof tar tag i rutiner och börjar se framåt...

Se mer

Till ”inget längre”

Recension av Börje Wennerströms (mazken) bok Staden

Om man i första boken, Dimman, såg verkligheten i Olof Petterssons ficklampas sken, ur hans perspektiv, lyses nu Staden upp av strålkastare och gatlyktor som riktar sitt ljus från och till flera olika ställen. Eftersom man nu lärt känna stadens innevånare bättre, känns allt ändå nära och välkänt och det känns fortfarande, på något märkligt sätt, som om man själv är med där som en osynling.

Efter den stormiga och omvälvande avslutningen av Dimman får nu Olofs liv både stadga och en vidare utveckling...

Se mer