Kategori En bild – en berättelse

Första gången vi besökte Korsika var under sommaren 2005. Stränderna runt Bonifacio på södra delen av ön, där vi bodde, var bland de vackraste vi besökt. Hotellet var fint och låg bra till i närheten av krogar och caféer. Vi hittade ett par restauranger med riktigt god mat. Stan var oemotståndlig med sina vitrappade hus, placerade farligt nära den höga bergssidan.

Sommaren 2007 åkte vi tillbaka. Den här gången bodde vi i Saint-Florent belägen på nordvästra sidan av Korsika. Personalen på hotellet var, för att uttrycka det milt, otrevlig. Avog och osympatisk helt enkelt...

Det är fredagen den 23 juni 1939. Midsommarafton 1939.
Anledningen till att vi kan bestämma dagen och datumet så exakt är tre saker som syns på fotot.

Den lilla flickan i vit solskyddande mössa nere till vänster i knät på mamma Agnes, är Ingegerd. Hon föddes i september 1938 och är här nästan 10 månader gammal.

Midsommarstången visar att det är midsommarafton. Före 1953 inföll alltid midsommaraftonen den 23 juni i Sverige, oavsett veckodag.

Mannen uppe till höger i glasögon är Gustav ”Gotte” Wittsell (Wittsell uttalat med betoning på första stavelsen)...

Pojken på bilden är inte samma människa som nu skriver denna text. Ett halvt sekel förändrar en människa kapitalt. Ändå lades grunden till den han så småningom blev redan här. Han ligger där i gräset och ser väldigt glad ut. Varför han är så glad just nu är det ingen som minns. Det är i alla fall inte över sitt dopnamn. Det är han missnöjd med och han hade mycket hellre hetat Oscar. Oscar med C. Inte för att han känner någon som heter så. Han har heller ingen idol med det namnet. Ingen i hans ålder heter Oscar. Men det låter rejält. Rejält och lite gammalt. Förr hette kungarna Oscar...

Har alltid fascinerats av att gå runt på kyrkogårdar. Det är rofyllt, men man tas också tillbaks till en dåtid där man hör röster och berättelser. En dåtid som var allt annat än tyst. På gravstenarna får man ledtrådar till denna dåtid som gör att man kan blanda minnen, hörsägen, berättelser och egna fantasier så att man kommer tillbaks till tider och människor som sedan länge är borta.

Jag kommer särskilt ihåg en vandring på min barndomskyrkogård för mer än tio år sen tillsammans med mamma och min yngsta syster...

Mormor

Hon tillhörde en generation där kvinnorna var hemmafruar.
Ständigt gick hon klädd i det som på den tiden kallades städrock.
Hon gjorde som hemmafruar gör.
Hon donade i hemmet med allt upptänkligt.
Jag minns när mormor och morfar köpt en ny matta.
En kostsam.
En blå.
Solen sken in genom fönstren i vardagsrummet.
Mormor la gamla dagstidningar på mattan där solen lyste in.
Så den inte blektes.
Hon var rädd om sitt hem.
Morfar kom hem från jobbet till lunchen.
Eller om det kallades middagsmålet på den tiden.
Då var alltid maten klar.
Jag tror inte mormor åt då.
Till kv...