Kategori En bild – en berättelse

En bild – en berättelse: Vår första bil

Vår första bil-bilen_600

Minnet av min barndomsfamiljs första bil. Vi bodde i Malmö under fyra år under andra hälften av 1950-talet. Jag minns att vi flyttade dit tidigt i maj. Vi som kom från Mälardalen betraktade de skånska barnen med stor förvåning. De lekte ute … utan långstrumpor, i kortbyxor och i kortärmat. Så varmt var det. Vi trodde att det skulle vara likadant varje vår, men så blev det inte.
Mina föräldrar tyckte mycket om att promenera och vistas ute på fritiden. Frostavallen blev en favorit. På fotot kan man se att våren har anlänt...

Se mer

En bild – en berättelse: Promenader och krämpor

Promenader och krämpor_600

Är det en naturlag att prata krämpor på promenader med andra 60-plussare?
Förhoppningsvis inte – men i inledningen kan det vara svårt att undvika.
Våren 2020 gick Rogge, Classe och jag – kompisar sedan 45 år tillbaka – på Landborgspromenad.

Själv besvärades jag av en efterhängsen hälta på grund av en krånglande hälsena. Classe hade skadat axeln och berättade att han regelbundet gick till sjukgymnast. Jag berättade om mina besök hos min sjukgymnast. Rogge var utan krämpor för tillfället, men de första 20 minuterna gick åt till att prata hälsa och åkommor.

I år sk...

Se mer

En bild – en berättelse: Kråkan i Vitabergsparken

Kråkan i Vitabergsparken 2019_600

Vad jag vill berätta för er idag hände den trettonde december 2019, senaste gången jag var i Stockholm hittills. Det regnade nästan hela tiden – mer eller mindre – men det störde mig inte alls. Jag fick vara i min hemliga hemstad igen, åtminstone några värdefulla dagar och jag njöt av varje sekund, verkligen. Hur skulle det väl vara att se ”min” Vitabergsparken igen. Jag vandrade långsamt upp från Malmgårdsvägen. Känslan för mig är lite som om man inte har träffat människor man älskar på länge – idag – är man äntligen på väg till deras dörr igen.
Allt är fortfaran...

Se mer

En bild – en berättelse, 22 maj 2020

Jan Guillou Bokmässan_600

Jag har aldrig orkat med stora folksamlingar, som exempelvis Bokmässan. Ändå har jag besökt just Bokmässan under ganska många år. Det är något som drar mig dit. Något som är svårt att motstå.

Varje år kommer jag överens med mig själv att jag ska beta av montrarna med lugn i sinnet. Bara delta in några få föreläsningar (gratis sådana) och noga välja ut vilka förlag jag vill gästa.

När jag äntrar den enorma lokalen reagerar min kropp på samma sätt varenda gång; andningen snörps åt och jag blir dödstrött...

Se mer

En bild – en berättelse, 2 november 2019

ebeb_raffael-otte_11-januari-2017

Det här är Cornelis Vreeswijks grav på Katarina kyrkogård i Stockholm, i december 2016. Inte bara Cornelis grav, utan också min skugga som faller över gravstenen. Jag tog bilden till dig Mats som en personlig hyllning till Cornelis.

Cornelis sjöng en fin version av Carl Michaël Bellmans Fredmans Epistel No. 81, Märk hur vår skugga.

Märk Movitz mon frere,
inom ett mörker sig sluta.

Bellman och Movitz står vid en grav. Cornelis står med ena foten i graven när han sjunger den här live 1986. Han har cancer, levern är skadad...

Se mer