8 juni 2013
Allt började…
… med att jag som knatte satt och kalkerade av bilder ur serietidningar som jag tyckte var häftiga. På smörpapper. Sedan färglade jag noga – men inte de kulörer som var originalets. Nej det var här jag ville förbättra genom att göra på mitt sätt. Egentligen trodde jag nog inte alls att jag kunde rita eller måla. Självförtroendet var lågt i barnaåren. Men så fick jag i högstadiet en teckningslärare som var speciell. Han kritiserade inte det dåliga utan framhöll det som var bra och plötsligt dög det jag gjorde och betyget i ämnet lyftes. Tusans vad viktiga lärare är för ett barns utveckling. Jag har väl alltid varit en bildtänkande människa men nu tilläts jag bejaka det och inse att siffror och sånt inte var min grej – jag mådde bättre av att använda rätt hjärnhalva.
På vägen till skolan passerade jag varje dag en ramaffär som hade ett par oljemålningar i skyltfönstret. Det var nog egentligen riktig hötorgskonst med fjällandskap och nån same i förgrunden. Men jag stod ofta och beundrade dem. Egentligen var det nog inte själva motivet jag tittade på. Jag var fascinerad av tekniken. Det såg ut att vara så lätt. Så enkla och snabba penseldrag som när man backade nån meter blev vatten, växter eller en sten.
Jag fick (eller skaffade mig) ett oljemålningsset. En väska med tuber, penslar, palettkniv, terpentin, målarmedium och en fyrkantig palett. Jag skred till verket vid fönstret i mitt rum med utsikten över Vasastans bakgårdar som motiv. Det var inte så lätt som det såg ut i skyltfönstret och det blev definitivt inte bra alls.
Färgerna blev liggande – jag trodde ju att jag skulle kunna direkt – utan övning.
Senare blev det ändå fler försök och övning ger färdighet. Det gällde ju inte att måla precis som andra. Det gällde att hitta sin egen stil och sin egen teknik.
I tonåren var flickvännen barnflicka hemma hos konstnären Jan Stenvinkel och hans fru Barbro. Vi blev bjudna på ett av hans vernissage och det var nog min första stora konstupplevelse. På det rätt stora galleriet fanns upp emot 40 tavlor – alla med samma motiv. Hav/sjö, horisont med eller utan land och himmel. Ibland med nån förgrund – ibland utan – allt i blått (övervägande). Men alla hade en liten eka med en man i som halsade ur en flaska. Hur stor eller liten tavlan än var så var ekan bara ett par centimeter stor. Stämningen i de olika tavlorna varierade dock påtagligt. Jag ville äga alla. Jag ville bo i galleriet. Jag ville köpa allt. Jag ägde inte en spänn…
Jag såg aldrig mer nån av dessa bilder. De såldes nog till andra rätt omgående. Minnet satt dock kvar och konsten fick ta en ännu större del av mitt liv. Jag hittade hem i mitt eget måleri samtidigt som jag började upptäcka annan konst och kunde definiera vilken jag älskade mest.
Med tiden har man ju skaffat sig flertalet favoriter så som Zorn, Strindberg och andra. Men Jans tavlor har alltid funnits där i bildminnesbanken.
Så bara för ett par år sedan var jag hemma hos Vännens föräldrar i deras hus söder om stan på en liten midsommarlunch. De har en del konst eftersom de är intresserade. Inga bukowskidyra saker men ändå. I hallen stannade jag häpen upp. Där hände ju en sjö med en eka i signerad herr Stenvinkel! Helt fantastiskt ju. Det var ett tryck i en upplaga som jag inte minns. Men det var rätt motiv. Det roliga var att ingen sett (eller tänkt på) den lilla ekan med gubben som halsade ur flaskan.
Nu för tiden hittar man ju saker på nätet och då och då dyker det ju upp en tavla på nån auktionssajt. Nedan ser ni tre exempel på tavlorna.
Tack mazken för din beskrivning om hur ditt konstintresse utvecklats från kalkering till konst, från serietidning till Stenvinkel. Tavlorna du visade exempel på har ju ett visst släktskap i uttrycktet med t ex Strindbergs mörkblå stormiga havsmålningar, som jag vet att du gillar. Har du något eget måleri på gång just nu?
Jo, i alla fall mentalt. Har lite svårt att komma igång. Men en vän och jag försöker boka ett gallerie. Då blir man ju tvungen att komma igång ;-)
Varför måste man klicka på länken för att se bildspelet? Eller är det så bara för jag surfar på min iPad?
Ser fram emot eventuella alster. – Är fullkomlig nybörjare här, så att bildspelet fungerar någon gång är redan det ett mirakel. :-) Nej, det varierar även här på datorn, ibland ser man det, ibland inte. Någon gång fick jag ett felmeddelande där det stod att det krävdes JavaScript för att se bildspelet. Vi får höra med Cissilia om hur det hela hänger ihop.