Vill du höra (och se) signaturen Verandavyn, spela upp videon ovan.
Den 16 augusti 2019
En av mina första cyklar var en Bambino. En tvåhjulig cykel med tramporna fast på framhjulet och med en symbolisk ”bensintank” dessutom en tuff ”Limpsadel” och ett stuk, lite som en speedwaycykel.
Jag var ett år äldre än min kamrat som bara hade en trehjuling, och skulle tro att jag också hade en bättre övertalningsförmåga.
Nilsbybron över sjön Fryken
Vi hade blivit nekade att få varsin glass men jag visste var man kunde få denna kylda godsak om man bad snällt. Vid campingplatsen ”Frykenbaden” och dit var det inte långt. Med bil alltså. Men med en släpande trehjuling som sinkade farten blev det mer än en heldag.
Straffet blev någon form av ett frihetsstraff. Det enda som jag fått återberättat att Bambino fick husarrest vilket i den här historien betyder rejält inlåst och utan besökstid. Den enda förr utom jag som mådde dåligt av den inlåsta cykeln var min mormor som bönade och bad att man skulle öppna garagedörren och att Bambinon åter skulle bli fri.
I shall be released – Mama Cass, Mary Travers, Joni Mitchell
Många år senare och vintertid. En blick över slalombacken ner mot Hagfors centrum. En något sportigare kille gör en häftig inbromsning precis brevid.
-Tja, vart kommer du ifrån då?
-Jag är från stan.
-Ja med. Jag är från Söder, och du?
Jag drog ner för backen och lämnade stockholmaren bakom mig.
Detta återberättat av en kompis.
Själv har jag svårt för de där två frågorna. Vart man kommer ifrån och vad man jobbar med.
Jag bor i Skara och är slakteriarbetare. Då brukar den frågande komma igång på något av dom två svaren. Inte alltid lika kul. Bättre att undvika då.
That don’t impress me much – HAIM
Jag hade tänkt bara spela svenska låtar, men nu blev det inte så. Inte ens vädret blev så som det var tänkt.
Som den där semestern när det regnade oavbrutet i fem dygn. Vi hade tält. Jag tänkte, jag ska inte ge upp först.
Vi drog på oss regnkläderna åkte ner till ett köpcentrum och inhandlade lite torra kläder tog en fika på stan
Vi lärde oss många regnlåtar dom här dagarna Humperdinck, Orup, Pugh, Dylan.
The rain song – Shubhangi Joshi
Jag fick ärva ett dragspel av en av min fars alla bröder, Erik. Ett blått Hagström. Ett stort schabrak.
Hängde det på mina axlar och kände att det här var inte min grej alls.
Dragspel tillhör inte det instrument som ger ifrån sig dom mest spännande toner.
Men så finns det Astor Piazzolla där han tolkar Vivaldis Fyra Årstiderna. Då blir det besvärligt. Det gäller att hitta den rätta feelingen.
Subterranean homesick blues – Koby Israelite feat. Annique
Jag har börjat med släktforskning, kanske åldern. Jag finner det väldigt intressant. Inte det här med att komma så långt bak i tiden som möjligt eller hitta någon känd historisk person.
Nej mera hur dom levde. Vad dom gjorde. Var dom bodde. Det som oroar lite är att vad man skulle definierar som inavel. Många släktingar på litet område.
Där tänkte jag avsluta och tacka för att du läste och lyssnade. I sommar tänker jag åka på lite visfestivaler, besöka några museum, vara med barnbarn och … .. så får vi se vad tiden räcker till.
Barnbarn följer gärna med på utflykter här i Wanåsparken
Bror Gunnar Jansson kommer vi att se åtminstone två gånger i sommar.
Bo Karlsson
Kul att läsa dina minnen och reflektioner. Dessutom bilder både från ditt och mitt hemlandskap. Musiken var till största delen okänd för mig, frånsett den amerikanska tjejtrion från ”way back then” och Aurell. Bror Gunnar Jansson påminner lite om Tallest Man On Earth (Kristian Mattsson från Dalarna) i sin musikstil. Den nya generationens M A Numminen tycks också ha intagit din verandascen.
Kan väl tillägga att jag bara hade trehjuling i metall och med träsadel. Min första tvåhjulade cykel fick jag på min femårsdag, då jag helst av allt önskade mig en kälke med ratt. Men utanför fönstret regnade kälkföret bort när jag stod och väntade vid fönstret hela långa dagen på min femårsdag, så det var kanske lika bra.
När de frågar dig var du kommer ifrån och var du jobbar kan du ju som alternativt svar ha detta:
”Jag jobbar som direktör, på ett litet, litet skivbolag som ingen hört talas om och jag kommer ursprungligen från Kristianopel. Jag hade i min tidiga barndom så svårt att lära mig blekingskan att mina föräldrar var tvungna att ta mig med sig och flytta därifrån. ”
Sen är det bara att bre’ på med fabulerandet tills den frågande tystnar. ;-)