Bureholmssviten

Recension av Börje Wennerströms tre böcker i Bureholmssviten
Knektens pojk
Professorns hemlighet
Familjeband

Under en kort period på 3-4 veckor, nu i maj 2020, har jag läst de tre böckerna, som egentligen är en enda lång roman på ungefär 1200 sidor. Tur var det väl för mig att det inte var en enda stor och tjock bok, för då hade jag inte kunnat ligga i sängen och läsa.

Den skildrar åren 1762-1770 från en fattig ynglings (Joels) perspektiv, just efter att hans knekt till far dött, moderlös var han sedan tidigare. Man dras in i handlingen och ju fler människor man lär känna på vägen, desto svårare har man att sluta läsa. Onekligen vill man veta hur det ska gå för dem alla.

I flera avseenden ställs Joels för tiden radikala idéer mot rådande traditioner och normer. Vad man hela tiden slås av är hans omsorg och omtanke om de flesta han träffar. Utan att avslöja för mycket måste det sägas att han lyckas förbättra livsvillkoren för många, med eller utan hjälp av andra och även tack vare några lyckliga omständigheter och händelser.

Jag vill kalla detta en klassisk äventyrsroman (även om den tekniskt sett är uppdelad på tre böcker) som börjar som en ”roadmovie” till fots och slutar i täckta vagnar bakom häst. För det kommer att skritta, trava och galoppera en och annan häst under de här åtta åren, de flesta med namn hämtade från den fornnordiska mytologin. Ska man förflytta sig några längre sträckor tar man hjälp av hästen, tankemässig kommunikation sker per brev. Så det blir också många brev skrivna och lästa på de här 1200 sidorna. Detta är en tid långt innan bilar, tåg, telegraf och telefon.

Eftersom vi är mitt inne i upplysningstiden, börjar nya idéer och synsätt ta sig in på olika områden. Det är intressant att se hur de krockar med eller integreras i det rådande samhället.

Det mesta utspelar sig på landsbygden men ofta tar vi oss till både småstäder och in i självaste Stockholm, mest på Stadsholmen (det vi numera kallar Gamla Stan) men även på de södra och norra malmarna och Skeppsholmen. Vi får t o m följa med utanför stan, där förorterna finns idag, men som var bondvischan då.

Ibland har jag drömt om att få åka tillbaks i tiden, då helst till min barndoms trakter långt innan jag var född för att träffa mina förfäder och se hur livet var för dem då. Ge mig ut på fälten där de svettas med slåtter och skörd på sommaren, med skogsarbete och jakt på vintern. Att få åka bakom häst, tjuvlyssna på pratet grannarna emellan eller över köksbordet. Uppleva livet i helg och söcken, helt enkelt.
Även om jag inte precis får göra det i Bureholmsböckerna, kan jag åka mycket längre tillbaks i tiden och jag får en mycket detaljrik beskrivning av hur det kunde vara för både fattig och rik, enkel och förnäm på den tiden. Eftersom jag sakta får lära känna människorna, blir det nästan som att stifta bekantskap med någonslags förfäder ändå.

Till slut några korta associationer som jag skulle vilja sammanfatta de upplevelserna jag fick genom att läsa de här böckerna.

Täckta och otäckta vagnar, med suffletten uppe eller nere beroende på väderlek.
Täcka grevinnor och otäcka svartkappor, fångna i snörliv och styva kragar.

Sämre sanitära förhållanden, strikt uppdelning av fint folk, fattiglappar och alla däremellan.

Mycket hårt arbete, men också skön natur, som man kanske på sätt och vis tog för given då.

Mat på bordet kommer det nästan alltid, för det finns ofta en köksa eller piga som kan ordna detta.

Joel har god kännedom om och nyfikenhet på människor i sin närhet, men ett förhållande går honom märkligt nog helt förbi: Rättaren Mats och köksan Brittas relation som slutar i giftermål.

Upplysning utan elektricitet, i dubbel bemärkelse, upptäckter som gör livet enklare.

Kunskap och mångfald istället för okunnighet och enfald.

Som hastigast får vi träffa Bellman vid ett fåtal tillfällen. Carl von Linné och Anders Celsius kan anas i periferin. Över alltihopa styr kung Adolf Fredrik. Först 1771 blir Gustav III kung.

Detta var några av de intryck jag fick av böckerna, men om jag vore tvungen att sammanfatta berättelserna i Bureholmssviten med tre ord så skulle dessa bli
KUNSKAPER, OMTANKE, KÄRLEK.

Mats Klasson