Varje Kafé med självaktning måste ju ha en jukebox. Nu står den här i ett hörn på Kaféet med sina förförande färger och lyser. Denna musikmaskin som man kan stoppa ett mynt i och med hjälp av mekaniken välja en speciellt utvald låt…

Rickard Miletics plattor
Paisleys plattor
Anitas plattor
Tompas musikår 2008 i jukeboxen
Tompas plattor
mazkens plattor
Anderssons plattor

Jukeboxen är en myntautomat för spelande av musik, med anor från en automatisk fonograf presenterad i San Francisco 1889. En av pionjärerna var svensken Justus Sjöberg (1871-1958) med märket Seeburg. Andra kända märken är Wurlitzer och Rock-Ola.

Guldåldern i USA började på 1930-talet, och följande decennium var jukeboxar vanliga i biljardhallar, restauranger m.fl. lokaler, där de ersatte mekaniska pianon och levande dansmusik. De bidrog till att ge skivindustrin ett uppsving men även till att sprida musikformer, t.ex. rhythm & blues, som inte spelades i radio i vissa områden.

I början var jukeboxen bara en enkel trälåda med myntinkast och några knappar för låtval. Sen på 1940-talet utvecklades höljet, med bl.a. glas, krom och ljuseffekter och fortsatte på 1950-talet, då även 78-varvsskivorna byttes ut mot 45-or.

På 1950-talet tog jukeboxen också steget in i den svenska ungdomskulturen, men från mitten av 1960-talet vek populariteten. Men dom fortsatte tillverkas och från och med 1980-talet var det cd som gällde i jukeboxen.

Ordet kommer av amerikanska juke, benämning på ett sjaskigt värdshus, eftersom jukeboxen uppställdes på sådana ställen (ibland kallade juke joints). Ordet juke är troligen upptaget från kreolspråket gullah juke, joog, oordnad, bråkig, i sin tur från ett västafrikanskt språk.

 

... men det bästa med Kafé K är att du inte behöver ha några småmynt med dig. Det kostar ingenting att lyssna här.