mazkens plattor

Precis som Tompa så har jag helt valt musik för jukeboxen efter egoism. Jag har valt låtar som på ett eller annat sätt påverkat mig genom livets olika skeden och kanske till och med haft en stor inverkan på vem jag är idag.  

Min musikaliska värld började med att bror min och jag fick en batteridriven resegrammofon i julklapp av mormor och morfar. Till detta fick vi två skivor var. Brorsan fick en av Rolling Stones första EP (minns dock inte låtarna) och en singel med Sven-Ingvars (Fröken fräken / Min gitarr). Själv fick jag en singel med Elvis (Ain't that lovin' you, Baby / Ask me) och en EP med Hootananny Singers (med bl a Gabrielle).
Brorsan snodde Stones och jag förvaltade de svenska - plus Elvis. Elvis vårdade jag väl men den kom bort. Den andra engelskspråkiga som jag gillade i min musikprimala värld var "Sunny Girl" med Hep Stars. Minns speciellt pianospelet - som ju fortfarande har samma grundstuk.

Men inte förrän i skrivande stund - nu när mina tio låtar är beskrivna så inser jag att cirkeln är sluten.

Hootananny Singers – Den gyllene Fregatt
Hansi Schwarts, Björn Ulveaus, Tony Rooth och Johan Karlberg - dessa grabbar från Västervik tog jag till mig rätt fort. Det var ju lite åt folkmusikhållet. Tydligen tilltalade det mig eftersom jag köpte fler plattor med den genom åren. Den lilla singeln med Den gyllene fregatt spelade jag nog nästan sönder. Den första LP jag någonsin ägde var deras tolkningar av Evert Taubes låtar. Nu var nog spåret satt mot vis-genren.  

Sven-Ingvars – Ett litet rött paket
Alla andra lyssnade då på Beatles och Rolling Stones som var alldeles nya. Själv var jag för ung för att förstå engelska och snöade istället in på Sven-Ingvars. Jag köpte alla deras singlar och EP när de kom. Och visst har Sven-Ingvars överlevt. De är ju på nåt sätt "originalet" och är väl idag till och med kultförklarade efter det bejublade framträdandet på Hultsfred.

Cornelis Vreeswijk – Sjuttonde balladen
Tidigt hade jag hört Cornelis på radio och gillat det - men aldrig gjort något åt det. Men så kom brytningen med den tidigare musiksmaken när jag köpte min första stereo och Cornelis tolkar Taube. Det är ju en vanlig missuppfattning att Cornelis skrivit Sjuttonde balladen - det är ju mäster Taube. Den är ju så o-taubesk så det skulle i och för sig kunnat vara Cornelis - men visst är det en härligt svidande text.

Fred Åkerström – Glimmande nymph
Fred - denne gudabenådade vistolkare - var den som öppnade 1700-talet och Bellmans värld för mig. Visst hade jag redan innan köpt hans tolkningar av Ruben Nilsson mm. Men hans bellmanstolkningar har verkligen gjort att jag har forskat och läst i princip allt i ämnet.

Ola Magnell – Min häst har blivit sjuk
Ola - vår förste och störste (enligt mig) rockpoet. Han har följt mig ända sedan Påtalåten. Hur stor han är fattar man när han blev låst av sitt skivbolag i 10 år och inte fick ge ut något - hela svenska rockeliten gick då samman och skrev protester tills bolaget så småningom gav upp. Dessutom är det inte alla som får en hel CD med de bästa i musiksverige tolkandes hans låtar - i 60-årspresent.

Queen – Bohemian Rhapsody
Första gången jag hörde denna låt så visste jag inte vad det var - jag trodde det var ur nån rockopera. Men snart hade jag fattat att detta var hårdrock. En ny genre var adderad till min musiksmak. De två plattorna "A night at the Opera" och "A day at the Races" är helt outstandig i deras produktion tycker jag. Och en sån fantastisk sångare som Freddie Mercury är svår att hitta idag.

Dan Berglund – Nattvandrare
Det blev ett tomrum i mina vistraditioner efter det att Cornelis och Fred gått bort. Men så satta jag och tittade på Kurt Olsson show där plötsigt en Göteborgare dök upp som gästartist och totalt tog mig på sängen. Här hade den gamle medelmåttiga proggaren kommit med helt nya låtar precis i min smak. tomrummet blev fyllt och jag rusade till skivaffären nästa dag.

Jakob Hellman – Hon har ett sätt
Det har sagts om Jakobs debutalbum (hoppas det inte är det enda) att det nog är Sveriges bästa rockplatta alla kategorier. Det får stå för andra - men jag älskar den. Och vad jag älskade detta år som den kom - 1989. Kanske gjorde kärleken jag upplevde detta år att jag aldrig kommer sluta älska musiken - eller är det tvärtom?

Sinead O’Connor – Molly Malone
Irländsk folkmusik har jag alltid gillat. Men Sinead gör det verkligen på sitt alldeles speciella sätt. Jag föll direkt och har fortsatt falla för den kaxiga och undersköna irländskan sedan dess.

Helen Sjöholm – Hemma
Musikalen Kristina från Duvemåla.
Hur två grabbar i vår tid kan känna sån empati med en kvinna på 1800-talet är helt obetalbart. De har verkligen givit den underbara mobergska boken en helt ny vinkling.
Jag hade förmånen att se och höra den live på Cirkus i Stockholm. Troligtvis min största enskilda musikupplevelse någonsin. Jag grät så att jag kunde vrida ur tröjan efteråt (nej jag överdriver inte). Helen - vilken fantastisk utstrålning hon har, inte bara på scen utan även i högtalarna. Ståpäls hela vägen...

 

Som jag sa inledningsvis: Cirkeln är sluten. Björn och Benny finns kvar av någon anledning. Antagligen så är de väldigt mycket större än jag tidigare insett...