Istrien
I norra Kroatien sommaren 2011.

En halvö i norra Kroatien som angränsar till Slovenien, med en lång historia av osmaner, österrikare, italienare och jugoslaver. De äldsta som lever här har eller har haft österrikiskt, italienskt, jugoslaviskt och kroatiskt pass. Fyra nationaliteter bara under 1900-talet.

Största staden i Istrien är Pula med sevärdheter som amfiteatern (som är världens 6:e största), Triumfbågen, Augustustemplet och Pulas Katedral. Amfiteatern byggdes på 100-talet och används idag till konserter, operor, baletter och en årlig filmfestival som startades 1953. Triumfbågen byggdes år 27 fKr och Augustustemplet är från samma tid.
 


Amfiteatern.
 



Triumfbågen.
 



Augustustemplet.
 


Vid havet är utsikten fantastisk med öar, berg, klippor och dalar.
Min egen upplevelse av Istrien är att varje ny plats är vackrare än den förra. Mäktigt bland bergen, storslaget vid den klippiga kusten och antikt bland alla gamla byggnader och hus. Samtidigt blandas detta med en stor entreprenöranda genom nybyggandet och renoverandet av infrastrukturen.
 
Den mest kända ön är Brijoni där Tito hade sitt residens och ett eget Zoo. Tito var ledare för Jugoslavien 1945-1980. Det går båtturer till Brijoni från staden Farzana varje dag. I rundturen ingår sightseeing i form av ett minitåg och entré till museerna.

Det går även bra att cykla, hyra golfbil eller bara promenera. En 18-håls golfbana med originella sandgreener ligger här. Greener av gräs skulle torka ut eller förstöras av djurlivet. Världens förmodligen äldsta olivträd växer också här. En del av djuren går fritt på ön, för att förhindra att växtligheten breder ut sig för mycket.

 
Världens äldsta olivträd.
 


Jag och Tito.
 


Världens minsta stad Hum ligger i nordöstra Istrien och invånarantalet är nu 23 st. Utsikten över bergen som omger staden är obeskrivligt fantastisk.

Ett oväder drabbade oss där, men det var enastående att se molnen sakta glida över staden, och göra allt dystert grått i samspel med den regnskogsgröna naturen. Man har borgmästare också och kyrkan ligger utanför muren. Glagolitiska, det första slaviska skriftspråket, finns att läsa på porten och lite varstans i staden. Det går utmärkt att hyra rum i staden om man vill stanna några dagar. Ett stort lugn och ro infinner sig i samma ögonblick som man stiger innanför murarna.
 


Utanför Hums murar.
 


Inne i staden Hum.


 
Många städer är välbevarade från 1000-talet med stenhus, monument och stengator. Rovinj är ett utmärkt exempel på det, där husen ligger intill vattnet med en Venedigkänsla. Gatorna mellan husen av sten har nötts blanka av vädrets makter och blir glashala vid regn. Krogar, restauranger, glassbarer och caféer finns i en aldrig sinande ström. Hundratals båtar ligger vid varje liten vik, lyxbåtar, fiskebåtar och mindre småbåtar för privat fiske. Fisket är en viktig del i näringslivet i Istrien.
 
Min svärfar som är född i Skatari, en liten by precis utan för staden Pula, talar italienska och kroatiska, som de flesta av befolkningen i Istrien. Den perfekta tolken på en underbart fantastisk resa. Vi flög till Venedig där vi hyrde bil för att ta oss ca 30 mil till Pula. Bilfärden i sig är en upplevelse där man kan se torn som reser sig mot skyarna, alperna som står skyddande i norr, Adriatiska havet som slår mot klipporna i söder och alla småbyar man kör förbi och igenom på kustvägen till Pula. Genom Slovenien gick de två milen fort, men vid gränsen till Kroatien som ligger mitt i en dal är bara det värt att ta en
bensträckare för.
 
Maten är väldigt varierad och god men istriansk tallrik (grillad blandning av kött och bläckfisk) hör till de mest vanliga rätterna. Till det dricker man gärna vin eller öl (Karlovacko och Ozjusko). Min favoriträtt blev haj (ej utrotningshotad sådan) med fänkål, rödkål och en risblandning med sky, som jag åt vid staden Plomine bland bergen. Restaurangen ligger på en avsats högt ovanför havet på en av de vackraste platserna jag fått se.
 


Utsikt från restaurangen i Plomine.
 
Vill man inte åka runt på halvön, kan man ligga på stranden, klipporna eller på någon resort och bara njuta av det behagliga klimatet. Tio dagar i Istrien blev runt 200 mil på vägarna i jakten på sevärdheter, de tio vackraste dagarna i mitt liv. Drömmen om ett hus vid havet i Istrien kommer att finnas fastetsat i mina tankar i resten av mitt liv.
 

Åk dit om och när ni kan
mvh
Rickard Miletic