Poesifestivalen i Nässjö
Text och musik, poesifestivalen i Nässjö
17-18 juni 2011.
Jenny Wrangborg, född 1984, inledde fredagens tema poesi och politik.
-Den här dikten skrev jag när jag hade fått sparken, berättar hon. Nästa säsong var jag inte välkommen tillbaka. Jag var negativ, spred dålig stämning. Det brukar kallas så när man är facklig aktiv.
Allt ska bli bra, lösryckta fraser biter sig fast, pappa ska hitta ett nytt jobb, jag ska börja högstadiet, ta E22:an bort från stan, börja gymnasiet, det är nyttigt med konkurrens, valfrihet, det ska löna sig att jobba hårt, se lösningen, vi ska säga ifrån, var inte så upprörd, det blir bättre sen när du flyttar hemifrån och får jobb...Allt ska bli bra...
Jenny läser några dikter ur sin diktsamling Kallskänken, berättar om Hon som alltid ställde upp, för andra, för arbetsgivaren, hotas med uppsägning, om hon kommer till jobbet misshandlad med en blåtira i ansiktet en gång till. ”Ta inte med dina problem till jobbet”. En arbetares liv är billigt, konstaterar hon, när kommunen inte längre anser sig ha råd med snöröjning, trots att hon måste dra matvagnen mellan två byggnader på dagiset där hon jobbar.
Jag är 26 år och vaknar på nätterna med värk i kroppen. Ståplats i rusningstid efter 9 timmar med städvagnen.
Hon läser om en skicklig kock hon arbetat tillsammans med. En man som såg köket som en fotbollsplan. Det är OK att göra misstag, så länge som man gjort sitt bästa. Efter en tid insåg Jenny att det var vodka, mot stressen, han hade i flaskan, inte vatten.
Jennys fackliga engagemang gjorde henne svartlistad hos arbetsgivarna i Göteborg. Hon flyttade till Vancouver för att kunna försörja sig, förlorade en vän, någon förlorade en syster. En ung kvinna dog. Jenny önskar att
det finns ett i morgon, disken kan vänta.
Jenny Wrangborg
Jenny Wrangborgs diktsamling Kallskänken har sålt 4000 ex, vilket är mycket för en diktsamling. Hennes texter berör och engagerar. De är poetiskt kraftfulla och stannar i minnet på samma sätt som en gripande sångtext. Hon säger så mycket med så få ord. Verkligheten mejslas ut, görs tydlig. Samhällsskildringen påminner en del om Love Antells texter till rockbandet Florence Valentin. Jenny inte bara skildrar det hon ser, hon skriver om det hon upplevt på ett personligt plan. Tankarna går till Joe Hills skildringar av USA:s laglösa arbetsmarknad i början av 1900-talet. Jenny beskriver fattigdom, utsatthet, optimismen, men tron på möjligheten att förändra genom solidaritet och facklig och politisk kamp. Hennes texter är lika smärtsamma som Steinbecks roman
Vredens druvor.
Kristian Lundberg är poet och författare. Han har bl a skrivit romanen
Yarden som handlar om hans arbete som timanställd av ett bemanningsföretag i hamnen i Malmö. Arbetstagaren är rättslös, arbetsgivaren talar sitt tydliga maktspråk. Den som begår ett misstag, verkligt eller påhittat, förlorar sin försörjning för kortare eller längre tid. I Nässjö läser han dikter baserade
på bibeltexter. Jesu gravläggelse förvandlas till en alienierad nutidsverklighet. De hebreiska kvinnorna uppmanas att döda alla pojkar i samband med förlossningen och låta flickorna leva.
Kristian Lundberg
Johan Jönsson, numera heltidspoet, har skrivit 12 diktsamlingar om lönearbete. Han försöker kommunicera med sina barn,
att bara sköta sig räcker inte, jag vet inte hur jag ska säga det, vissa ämnen är viktiga, bli inte arbetslös, fattig, sjuk eller svag, då hugger de mot era strupar, lova mig det.
VI ÄTER KLOCKAN 5. I sina dikter skildrar han kroppar som går sönder av stress, kraftfulla ångestattacker i somatisk gestalt, människor som är inställda på att jobba ihjäl sig. I mångt och mycket skildrar han samma verklighet som Jenny Wangborg gör, men hos henne finns en hoppfullhet, kampvilja, som verkar saknas i hans mer depressiva berättande. Empatin och engagemanget märks i ett samtal med en kvinna ur publiken.
-Jag tycker mycket om dina dikter.
-Tack, det betyder mycket för mig att du säger så.
Landstingsråden i Jönköpings län har inbjudits att närvara och att välja ut sina favoritdikter, upplästa av en skådespelerska. Några har valt underfundiga dikter av Jeremias i Tröstlösa respektive Tage Danielsson, allmänmänskligt och knappast kontroversiellt. Ett av landstingsråden väljer att göra en politiskt markering genom sitt diktval och låter skådespelerskan läsa en av Marcus Birros texter om missfall och abortgränsen i veckor, en text som befinner sig i gränslandet mellan poesi och politisk pamflett. Nämnda landstingråd väljer också en text
ett tyst rop på hjälp skriven av en 14-årig flicka och hämtad från BRIS hemsida. Engagerat, medmänskligt, men kan de närvarande
borgerliga politikerna se något samband mellan den politik de bedriver och den verklighet som Jenny Wrangborg och Johan Jönsson beskriver?
Bengt Berg riksdagsman (v) och poet från Värmland inleder sitt anförande med klar adress till de närvarande politikerna. Det krävs bidrag och politiska beslut för att anordna en poesifestival, 220.000 barn är fattiga i det här landet.
Ekonomi är en fiktion, kamrater. I brist på höns äter räven kråkor. 1809 förlorade vi Finland till Ryssland, sedan dess fred på jorden. Guld och gröna skogar är som ansjovis och vaniljglass - det skär sig. Var inte lycklig för länge, då kanske det går över, gör istället som hästen, lägg manken till. Kanske finns det fina dagar, det tror jag inte ett dugg på.
Anna Jörgensdotter läser anteckningar ur ett pågående romanprojekt om konstnären Ester Henning, 1887-1985, varav 60 år på mentalsjukhus. Annas texter kan betraktas som abstrakt prosa eller konkret poesi och är skapade i symbios mellan den skildrade bildkonstnären och den skrivande författaren.
Göran Palm, med syrgastub, näsgrimma och KOL, trots att han slutade röka 1970, läser ur
Sverige - en vintersaga, skriven på blankvers (lärbart och rytmiskt likt Shakespeare
To be or not to be that is the question - att vara eller inte, det är frågan). En vintersaga skrevs under åren 1981-2005. Författaren håller fortfarande på och redigerar
och sammanställer den, eftersom den är utgiven på olika förlag.
Kvällen avslutas med musikunderhållning av Esbjörn Hazelius med musiker. Entusiastiskt, entusiasiasmerande, underhållande, innerligt och närvarande, men knappast politiskt.
Esbjörn Hazelius med band
Finlandssvensk poesi var temat för lördagen. Stina Ekblad läser dikter av Harriet Löwenhielm och Sonja Åkesson till pianoackompanjemang. Enligt Ernst Brunner
läser Stina Ekblad en text så det känns som en stor författare skrivit den.
Ernst Brunner nyss hemkommen från en fotvandring längs Rivieran från Italien, via Frankrike, till Spanien, läser några av sina dikter med en speciell eftertänksamhet. Ett par av dikterna, skrivna i jag-form av dem som var med, handlar om Estonias förlisning.
Ann Smith, har kallats en frihetlig person, erotisk frispråkig, kärlekspoet. Hon är generationskamrat med Sonja Åkesson har har gått på tidningsredaktionerna i Klara-kvarteren för att sälja dikter. Hon läser en lång dikt om en kvinna som finner sin älskade på en bild i en bok. Helst vill hon se publiken när hon läser. Till den här texten är det inte möjligt, den är lång och den älskade befinner sig trots allt i en bok, avbildad.
Finlandssvenskarna är det folk som ger ut flest böcker per capita.
Agneta Enkell läser texter om hur en flicka förhåller sig till sin kommande kvinnlighet genom att läsa en skandalinriktad kvällstidning. Den finlandssvenske poeten
Peter Mickwits hävdar att själva skrivandet är det viktiga, inte att skriva för att lyckas och bli framgångsrik. Det är en andlig dimension av skrivandet som bl a finns hos en del amerikanska inspiraratörer och kreativitetsförfattare, som Julia Cameron och Nathalie Goldberg. Mickwits texter från en pågånde diktsamling är kvicka med en komisk närvaro i allvaret och använder den moderna poesins bild- och formspråk.
Den vita kalla vintern väntar inte
Elsie Johansson, poet och romanförfattare, ber scenteknikern tända salongen innan hon läser.
Hon vill se dem hon läser för. Innan läsningen har hon samtalat med en kvinna ur publiken
-Jag har skrivit ett brev till dig, men inte vågat skicka det.
-Skicka det, se så, jag vill läsa.
Kvällen avslutas med musikunderhållning som knyter an till det finska och finlandssvenska.
Anna Järvinen i vit kaftan av siden, påminner om en experimentell luftande.
Darya och Månskensorkestern spelar finsk tango, älska, lid och glöm. All kärlek är av det olyckliga slaget.
-Finsk tango är som svensk foxtrot, med lite mer march i, berättar Darya.
Paisley
