Live underground - Maas, Karlsson, Viktor
     
Palatset, Linköping den 29 mars 2013.


Linköpingskvällen är frostkall och långfredagstom. En gatupratare med konsertaffisch placerad på trottoaren mellan Netto och McDonalds är det enda som skvallrar om livemusik. Palatset är en sportbar med biljard och livescen, två branta trappor ner i underjorden. Stället har blivit ett viktigt spelställe för musiker från Linköping och Östergötland samtidigt som det fungerar som en intim och familjär livescen för etablerade artister.

Håkan Maas

Håkan Maas, från Linköping, som vanligtvis spelar med band, inleder med en akustisk spelning. Med sig på scenen har han ”en munspelare han hittat i rännstenen”, den fantastiskt skicklige Anders ”Andi” Svensson. Andi spelar munspel på gehör, uppmärksamt lyssnande och intuitivt följsam, på ett sätt som får åhöraren att rysa. Håkan är trygg på scen, med sig själv och sitt till synes anspråkslösa uttryck. Jeans och T-shirt. Rakad hjässa. Sångerna börjar finstämt, nästan sprött, för att fyllas ut och växa i styrka till en mångfacetterad berättelse av toner. Texterna gör något oväntat av det skenbart välkända. Vampyren älskar att se på himlen och vet att stjärnorna kommer hem varje natt. Ett krogslagsmål skildras i text och musik på ett sätt som gör att det känns som det ödesdigra bråket äger rum på golvet framför scenen. Adrenalin. Testosteron. Kniv. Ett liv släcks. Domaren slår hårt. En nyskriven sång är ett manifest som protesterar mot usla sommarvädret. Längtan efter värme är dubbeltydig, sommaren kan lika gärna vara en älskad kvinna. 

Skivorna 42-årige Håkan gjort tillsammans med bandet Sams finns på Spotify. För närvarande håller han på med ett soloprojekt och planerar att spela in en skiva med ett nytt kompband av lokala musiker. Han säger själv att han inte har några direkta musikaliska influenser, utan att han jobbar med sitt eget uttryck. Till favoritartisterna hör Pink Floyd, Deep Purple, Kent och Thåström. 

Caj Karlsson

Det blir trångt runt framför scenen när Caj går på. Han fyller upp lokalen, trosviss och självutlämnande, skakar hand med publiken, skålar och gör tecken med fingrarna. En tjej visar sin utslagna framtand. Cajs texter är så starka att de känns i varje cell i kroppen. Inlevelsen är total, både från Caj och publikens sida. Han har älskat och hatat och längtat till något annat, svurit över sig själv och sitt liv. Resan når sitt slut. En gång var han vacker, bortom lögner svek och skit. Snaran om halsen. Ögonblicket mellan liv och död. Den kärleksfulla skildringen av patienterna på avd 10 ger åhörarna tårar i ögonen. I en av sångerna finns de förlösande orden, ”pappa vill du bygga Lego med mig. Du bygger så bra”. Någon setlista har han inte gjort, han spelar på känsla, direkt från hjärtat. 

Dan Viktor & Caj Karlsson

Ett rykte har spridit sig genom lokalen. Dan Viktor är med och att han kommer att spela med Caj. Han är så saknad, så efterlängtad. Det senaste året har Dan gjort ytterst få spelningar och nästan helt varit borta från offentligheten. Jublet vet inga gränser när Caj bjuder upp honom på scenen och kallar honom min bäste vän. Dan tassar upp på scenen, tyr sig till Caj. Deras vänskap är tjockare än blodsband. De börjar med Ted Ströms En vintersaga. Texten, en isande skildring av svensk vinter, skulle kunna vara skriven för dem. Ikväll tar gitarrerna överhanden. Orden virvlar runt i motvind och snöyra. Samspelet fyller världsrymden. Andi, munspelaren från rännstenen, kommer upp på scenen. Han har knappt mer än hälsat på dem innan spelningen och känt dem kanske femton, tjugo minuter. Nu improviserar han på munspelet och följer dem på gehör. Varje ton är ett vittnesbörd om svårmod och medmänsklighet, en berättelse om att vara människa. Gåshuden sprider sig från nacken ner längs ryggraden. Håret på armarna reser sig. 

Dan gör en stillsam tolkning av Dan Anderssons Ett rus. Publiken kan texten utantill och knyter an till honom lika mycket som till sina egna tankar. 

Jag har supit mig plakat och lusteligen full, 
jag är fromsint och gladlynt och trygg, 
omkring mäj susar skogen sitt eviga lull-lull – 
och jag ser änglar där jag ligger på rygg

Sedan gör Caj och Dan en Creedence-låt de översatt till svenska. Gitarrerna talar sitt tydliga språk. Rösterna gnyr om saknad och längtan, så innerligt att hjärtat vill brista för evigt. 

Det är som mörkast innan gryningen
Det blir bra så länge vi längtar

"Andi" Svensson & Dan Viktor

Kanske är det där, i de tankarna Dan befinner sig just nu, i vargtimmens mörker, längtande. Andi improviserar på munspel. Rummet förvandlas till en jam-session med Creedence, och lyfter rakt upp mot stjärnhimlen. Spelningen rör sig mellan det storslagna, häpnadsväckande och det innerliga, mellan människan och världsalltets skapare. Tidvis känns den intim som en privatfest. Caj gör några sånger på egen hand, innan Dan avslutar med Kris, ”där allt går åt helvete precis” på oefterhärmeligt Dan Viktor-vis. 


Paisley