Lars Demian och David Tallroth
     
Dynamo, Norrköping den 1 december 2012.

Tillsammans spelar Lars Demian och David Tallroth så många instrument att det räcker till en hel orkester. Piano, stränginstrument, bleckblås och trummor fyller upp scenen i teaterlokalen där publiken sitter vid cafébord eller står längs väggarna. Det känns märkligt att det bara kommer att vara två personer på scenen, Lars Demian och enmansorkestern och multiinstrumentalisten David Tallroth. 

Lars Demians musikkarriär började i cabaretgruppen Something Else i mitten av 1980-talet. Han skrev manus och musik till barnprogrammet Ika i rutan. 1990 slog han igenom som soloartist på Visfestivalen i Västervik. Under 1990-talet gjorde han fyra album. 2007 kom albumet Välkommen hit och 2009 cover-EP:n Att inte vara Pär Gezzle med Gessle- och Roxette-hitar i Demian-tappning. Senaste skivan, den kritikerrosade Svenne tills du dör, med Demian och Tallroth släpptes hösten 2012. Samspelet mellan Demian och Tallroth och Tallroths skicklighet att spela flera olika instrument lockar lika mycket som Demians texter och scenpersonlighet. 

Inlevelseförmåga blandas med satir och samhällskritik i Demians texter. Berättandet är öppenhjärtigt, personligt och uttrycksfullt. Han är inte sin text, han framför sina sånger med glimten i ögat och lika delar humor och allvar. Demian och Tallroth underhåller och drar satiren till sin spets. I Guldkant på ditt liv visas på knarkets uppenbara fördelar. Svenne tills du dör borde bli vår nya nationalsång. Att kungen träffar en amerikansk blondin att hångla med under en semesterresa till östra medelhavet, är sant enligt Demian. Även drottningen har fått en älskare. Historien återberättas i jag-form i Drottningens hemlige älskare. ”Jag var drottningens hemlige älskare, var natt så vild och het. Det amorösa brottet, på det kungliga slottet, sköttes taktfullt och diskret”. 
-I vårt land tar vi hand om de svaga, kungen är snäll och vi har en duglig regering, fastslår Demian med viss ironi.

I Nation i krig konstaterar han att ”Nationen är i krig igen” och ”med globalisering och modern teknik, har alla råd med bomber, både fattig och rik, då sprider sig kriget som ett helvetebloss”. Inledningsvis för ackompanjemanget tankarna till en belägrad stad. Lokalbefolkningen står uppställda längs med väggarna. Ockupationsarmén tågar in. I slutet av sången förändras ljudbilden. Det låter som kulspruteeld. Balladen om Bin Ladin liknas vid ett gammaldags skillingtryck, en visa som båda är sång och nyhetsnotis, skapt för att beröra och för att få tårarna att rinna. ”Gubben bin Ladin är skjuten och död, skjuten och död, barnen och änkorna gråter i nöd”. Demian och Tallroth blandar det sentimentala med det samhällskritiska. Sången avslutas med svidande orden; ”När han bildade alQaida, fick han hjälp av CIA, men det kan man inte säga, för då tror man att man är gayaktivist eller rent av sosse”

Kvinnor är ett kapitel för sig. ”Kvinnor är som katter, dom förstår man sig inte på”. Tallroth låter lilla tuban symboliserar den manliga gråten och färglägger Demians texter. ”Aldrig så helt jävla ensam, som jag blev när jag träffade dig”, konstaterar Demian och tänker på sin före detta fru. Mer humoristisk är Häxan, norrköpingskvinnan som Demian en gång träffade ”på ett hak för folk med smak” och följde med hem. Hon har råttor i en bur och en dödskalle på en piedestal. Demian skräms av hennes häxkonster och lyckas fly. Historien sägs vara sann. Det påstås att hon bor kvar i Norrköping.

En kväll med Lars Demian och David Tallroth sätter onekligen guldkant på ens liv. Att lyssna på dem är bättre än att vara död, speciellt om man får en helkväll där Demian och Tallroth kan visa hela sitt register, från det humoristiska och dråpliga, till det samhällskritiska och medkännande och krydda det med sin musikaliska skicklighet, där ljudbilden till varje sång blir en unik illustration som förstärker sångens budskap.


Paisley