Peter LeMarc - Svag doft av skymning
     
Signering på Vaxkupan i Norrköping den 6 oktober 2012.


Peter LeMarc turnerar inte, eller ytterst sparsamt. Han spelar inte för publik. Han har gjort det, som ung och lite äldre och försökt göra det igen. De som uppskattar hans sånger kan inte räkna med att få se honom uppträda vare sig på festivaler, i konserthus eller ishallar. Sägs att han kan har scenskräck. Det kan bero på kritiker som sågat honom och fördömt det han skapat, värjt sig mot det som kommer från hjärtat genom att underkänna det. Kritiker kan vara sådana. Behovet att sticka ut, att vara fräck och originell, insatt och överlägsen sina läsare, samtidigt som man är underlägsen dem man skriver om, speciellt som musikkritiker, ger upphov till en grogrund för verbal pennalism. Musikern skapar, kritikern betygssätter. En skicklig kritiker eller musikjournalist kan vara en fröjd att läsa och öppna dörrarna för sådant man annars inte skulle lyssna på. Kritikerna till trots, så skapar allmänheten spellistor på Spotify för gratislyssning köper en och annan skiva och går på konserter och festivaler. 

-Jag skriver sånger, säger Peter LeMarc i intervjuer. Det är som ett jobb, som vilket jobb som helst. Jag skulle lika gärna kunna vara rörmokare.

Att han inte spelar live är sådant som man får respektera. 

Peter LeMarc möter sina fans via facebook och gästbok på hemsidan och via signeringar i skivbutiker. Han kommunicerar med fansen, bryr sig om dem. Människor skriver och berättar hur mycket hans texter betyder för dem och hur hans ord hjälper dem i svåra stunder. Hans texter hyllades på ett av löven på konsthantverksutställningen på Liljevalchs i somras, utvalda citat fogades samman till en verklighet av tröst och mänsklig värme. Jag har hans bok 100 sånger och sanningen bakom dem, som kom ut 2009. I den finns mitt namn, hans namn och citatet "du äger din tanke och tid". Min bror ordnade den åt mig. Jag kunde valt något annat citat, något om "att du bär en skuld som inte tillhör dig", men det kändes lite för privat och utlämnande, även för en bror. "Du äger din tanke och tid" fortsätts av "älskling, du är en speciell individ". De orden kan bli vad jag gör dem till, ”en Dodge -67” eller ”en ung älskare från Stallbacka bilfabrik”. Hans texter berör på djupet. Orden handlar om en själv, oavsett vem man är, oavsett om man tänker.

Femton, tjugo minuter innan utannonserad tid börjar skivaffären på Drottninggatan 25 i Norrköping fyllas med väntande. De flesta är människor i Peter LeMarcs egen ålder och födda på 1950- och 1960-talen, människor som mött sitt eget mörker och vet hur hjärtat kan värka, människor som läkt ihop, gått sönder och läkt ihop igen, människor som kan känna med andra. Tre köer bildas mellan raderna med CD-skivor och begagnade vinylplattor. The freewheelin´ Bob Dylan lyfts upp och ställs tillbaks. Innehavaren sätter på Peters skiva på låg volym. Sorlet i affären tystnar. Det skymmer i lokalen.

En svag doft av skymning
Som vägrar att försvinna
Svag doft av skymning
En osynlig hinna
Mellan det här och det där
En svag doft av skymning

Tätt tillsammans står människor och väntar, förenade. Deras tankar blir ett med hans. Det individuella blir det kollektiva. ”Finns det ett Memphis i himlen? Finns det ett Graceland i det blå?” Den låga volymen tvingar fram ett koncentrerat lyssnande. Stämningen är tätare än på en live-spelning. Det går bara att stå stilla, tätt tillsammans och lyssna. 

Peter kommer in genom butiksdörren på hörnet ett par minuter försenad. Han har två män i sällskap. De småpratar med varandra när de går in bakom disken där ett par olika versioner av hans skiva placerats. Varje möte tar tid. Peter skriver sitt namn, tillägnar, ställer upp på bilder, omfamnar. Mötena är kärleksfulla och innerliga. Dina texter betyder så mycket för mig. Det betyder så mycket att du lyssnar. Varje fans känns som en kär gammal vän, ett efterlängtat återseende. Hans följeslagare hjälper till och fotograferar. Peter avbildas med någon som hjälpts av hans texter, som känt hur mörkret blivit ljus och fått modet att leva tillbaka. Han står tillsammans med någon som stärker honom själv genom att finnas till. Tid och omtanke finns i varje möte. Även om den nakna sanningen säger ”Ibland blir det inte bättre sen, inget solsken efter regn, ibland finns det ingen tröst att få”, så finns det ändå stunder som den här att minnas. 

Paisley