Från Aurell till Antell
     
Visfestivalen Kompledigt på Ögir i Köping 24 augusti 2012.

 Visfestivalen Kompledigt på restaurangen Ögir i Köping hålls i slutet av augusti varje år. I år firar festivalen 6-årsjubileum. Från början var den röda träkåken där festivalen anordnas ett godsmagasin vid järnvägen. En dansbana med scen och tillhörande servering har räddats från en nedlagd folkpark och placerats på baksidan. Stämningen är avspänd. Den som vill lyssna intensivt på en speciell artist och koncentrera sig på dennes framträdande har inga problem att komma nära scenen för att lyssna ostörd. Känner man för att snacka så drar man sig tillbaka till baren. Alla pratar med alla. Att artisterna hänger i baren och pratar med sina fans eller med varandra är ingen ovanlighet. Ölen kommer från det lokala mikrobryggeriet Strömsholms Brygghus som bedriver sin verksamhet på andra sidan gatan. Röd ale och svart stout kan avsmakas i äggkoppstora glas på fot innan beställning. Efter en helg på Ögir har man sett ett antal minnesvärda spelningar man kommer att bära med sig i hjärtat mycket, mycket länge.


Ola Aurell - Foto: Jan-Erik Nilsson


-Bland det jävligaste man kan få göra som artist är att gå upp på en festivalscen efter Ola Aurell, berättar Johan Johansson i Kompledigts programblad. 

Johansson har erfarenhet. Han fick göra det på Visfestivalen i Västervik tidigare under sommaren. Innan spelningen på Västervik var komikern Aurell nästan helt okänd, efter spelningen hade han slagit igenom stort. Med sina vansinnigt bisarra och kvickt rimmade texter tog han publiken med storm och rev nästan ner slottsruinen. När han spelar på Ögir är lite av överraskningsmomentet borta. Publiken vet att de har något enastående att vänta. Ola Aurell är klädd som en byråkrat från mitten på förra seklet, med skjorta, väst, kostymbyxor och bred slips. Han rör sig stelt och tillsynes tafatt. De absurda sångerna framförs med djup inlevelse. Publiken befinner sig i fullständig eufori när Aurell lämnar scenen efter sin spelning. För den som är nyfiken på Ola Aurell och vill ta del av en rimsäker och aburd komiker så kan ett par klipp från you-tube fungera som introduktion. Hans låtar finns också på CD och Spotify. Socialrealistiska Landet och den praktiska och allsångsvänliga handledningen Man kan göra många saker med en katt rekomenderas. 

Det är få artister som bjuds in för att spela på Kompledigt flera år i rad. Love Antell gjorde en bejublad spelning på Kompledigt-festivalen förra året och visade att samhällskritiska texter och en rå elgitarr fungerar utmärkt även i vissammanhang. När Love spelar utan band påminner hans utryckssätt om den brittiske protestsångaren Billy Bragg. Loves soloskiva, efter ett par skivor med bandet Florence Valentin, släpptes i våras. Av bloggare och kritiker har Gatorna tillhör oss kallats en av 2012 års bästa svenskspråkiga skivor. 

Tiden mellan varje artist är kort på Kompledigt. Love Antell går på ett par minuter efter Aurell. Han verkar tillsynes oberörd av den upprymda stämningen i publiken. Efter ett par ackord är publiken Loves. Han inleder med Ormberget från senaste skivan, en filmisk skildring av ett nyårsfirande i Stockholm. Ungar som tänder smatterband, varvas med bilder av skyskrapor och uteliggare. Vänner ”som lovar mycket men håller tunt”, samlas ”kring en flaska som går runt”. Det ”är lätt att ljuga om nåt för det låter bra”. ”Här är en kyss på din kind som önskar dig gott nytt”. ”För allt jag aldrig gett dig, får du blombuketter”. Den yttre miljön vävs samman med det personliga. Ormberget är lika mycket en kritisk samhällsskildring som en relationslåt. Det är mästerligt gestaltat. 


Love Antell - Foto: Jan-Erik Nilsson


Love fortsätter med titelspåret, Gatorna tillhör oss, där han ”ser sig själv i tonåren”, driver runt på gatorna, träffar vänner och ”tar en rök med Ferlin”, skalden och den gamle klarabohemen som står staty nere vid Stockholms Central. Texten, som baseras på Loves egna erfarenheter, ger röst åt så många unga stockholmare, från hans egen generation eller yngre än så. Förutom i sångtexterna så märks Loves politiska engagemang även i mellansnacket mellan låtarna. Spring Ricco tillägnas den amerikanska vänsteraktivisten Angela Davis. Via RUT- och ROT-avdragen har medelklassen blivit avdragsberoende (och det är fint det), samtidigt som socialförsäkringssystemen slås sönder, konstaterar Love.

I trängseln framför scenen bland bloggare med anteckningsblogg och fotografer på jakt efter ögonblicket uppstår en speciell uppmärksam stämning. Koncentrationen är total. Ingen vill missa något av en minnesvärd spelning. Publiken kan Loves texter utantill och vet när det passar att sjunga med i sångerna och när textraderna är så starka att man bara måste lyssna. Florence Valentin-klassikerna Pokerkväll i Vårby Gård samt Upp på sociala, ner på systemet får den engagerade publiken att skrika sig hes. Killen bakom mig i publiken menar att Love är lika självutlämnande som Stefan Sundström. Efter spelningen finns bara en sak att säga:
-Satan, vad bra Love är. Det han gör överträffar det mesta. Vi är nu. Han är nu.

Festivalkvällarna på Ögir avslutas med spelningar på den lilla scenen i baren. Det kan vara artister som uppträtt tidigare under kvällen som gör några extra låtar eller sådana som inte spelat på festivalscenen utomhus som bereds tillfälle att få uppträda. Med pojkaktig entusiasm gör Love ett par låtar på barscenen sent under fredagkvällen. Han väljer en finsk sång av en artist som har liknats vid Finlands Ted Gärdestad, framför en version av den klassiska danska rocklåten Lille Du, översatt till svenska av Love och en norsk låt. Danskar och norrmän har järnkoll på den svenska musikscenen. Svenskar är betydligt okunnigare om grannländers musik. Det lär finnas norrmän i publiken, människor som rest från Norge för att se Loves spelning på Ögir och han spelar för dem när han väljer något norskt. 

Det är trångt och lågt till tak inne i baren. Scenen är liten. Intimiteten i lokalen förstärks av Carina Hedlunds fotoutställning med artistporträtt och konsertfoto. Hon har skickligt fångat varje artists själ och innersta väsen, dokumenterat ögonblicket åt framtiden. I hennes bilder kommer betraktaren innerligt nära. En del av bilderna är tagna på Ögir i samband med förra årets Kompledigt-festival. Andra som Winnerbäck och Wiehe är fotograferade vid andra tillfällen. Ett fotoporträtt av Dan Viktor hänger närmast barscenen. Bilden är tagen på Ögir förra året. Hans själ och konstnärsskap har fångats i ett magiskt ögonblick när han står på scenen och kysser sin gitarr. Trots att han kommer från Västmanland, trots att han brukar spela på festivalen, trots att han är saknad och efterlängtad, så kom han inte i år....


Paisley