Augustifamiljen med gäster
     
Nickedick, Norrköping den 4 augusti 2012.

Knickedick är en av livescenerna i Norrköpings rika musikliv. Konserterna hålls på Norrköpings Stadsmuseums innergård. Den omgivande miljön är speciell. Kultur, tjänsteföretag, restauranger och universitetsinstutioner har tagit över de gamla fabriksbyggnaderna i Industrilandskapet. Vattnet i Motala Ström är ständigt närvarande i miljön. Stadsmuseumet är byggt av rött tegel. Det ligger vägg i vägg med ”Strykjärnet", den gula trekantiga byggnaden som numera inrymmer Arbetets museum. Stadsmuséet skildrar tiden fram till första världskriget, skråväsendet och den tidiga industrialismen, Arbetets museum tiden därefter. 

Innergården täcks av smågatsten. Marken lutar så brant att den blir hal redan vid regn. Rader med fönster, fyra gånger fyra, blyinfattade rutor, i den röda lertegelväggen vittnar om omtanke om produktionen snarare än arbetskraften. Det krävs ljus för att undvika fel i väven. På andra våningen står textilindustrins maskiner kvar. Numera väver de jaquard, rutigt eller lakansväv några timmar i veckan till minne av arbetare som långsamt svalt i hjäl på kaffe och bröd. Genom fönstren på bottenvåningen skymtar museibutikens sortiment, designat och lockande. Den kalkgrå byggnaden vid innergårdens övre kant har ett helt annat formspråk, fönstren är små, byggnaden äldre, lägre. Den är restaurang nu och har kanske varit magasin. Scenen, skapad av stålrör, svarta träplattor, korrugerad plast och presenningar har kanat ner längs innergården och tagit stöd av två av väggarna i hörnet. I övre ändan är den låg, kanske 1,3 meter, 6 meter längre ner, hisnande hög. 

Konserten är utsåld. Den branta backen skapar tre etage vinkelrätt mot scenen. Vänner sitter med vänner och äter vid borden i mitten och nere vid stadsmuséets röda tegelvägg. Några familjer har tagit med sig sina små barn som springer och leker mellan borden. Bargästerna, som bara köpt konsertbiljett, har slagit sig ner där den sluttande marken tillåter det. Närmast scenen står ungdomar med Håkan Hellström-T-shirtar som vill se hans kompband Augustifamiljen. Några bär tygmärken med Florence Valentins, Love Antells gamla bands, logga. Från scenen ser publiken ut som en målning av Carl Larsson, där vackra människor under en lind, skålar med varandra. Byggnadernas ålder, värmen i luften och publikens sammansättning skapar det som kallas "kontinental" stämning. Byggnaderna står så tätt att utomhusmiljön blir lika intim som en inomhusscen. 

Augustifamiljen & Love Antell

Augustifamiljen med gäster gör sin tredje spelning på lika många dagar. Alla är maximalt taggade, nerverna sitter på utsidan. Stämningen är extranummer från första stund, entusiasmen smittande. Magnus Carlsson blandar egna låtar med pop- och rockklassiker av bl a Morrisey. Augustifamiljen har en speciell känsla för varje låts innebörd och potential. Det märks när de är husband i TV-underhållningen På Spåret. Live kompletteras detta med energi och vilja att ge publiken allt. Det är inget annat än underhållning av hög klass. Magnus Carlsson står på scenen nästan hela kvällen. Medlemmar i Augustifamiljen svarar för ett par inslag. Love Antell är gästartist. Totalt spelas närmare 30 låtar. 

Love Antell har liknats vid Stockholms Håkan Hellström. Båda är musiker som i sina texter skildrar sin stad och sin samtid. Augustifamiljen har sett fram mot att möta Love och få spela tillsammans med honom. Love inleder med Stjärna där från soloplattan som släpptes våren 2012. Textens sinnrika bildspråk, med natriumlampor, stjärnljus och spotlights, fångar ett andetag av varseblivning i storstadnatt. Trots möter dödsångest. ”När du blåst huvet med GHB” är en textrad för identifikation, urskiljningsbar utanför den egentliga berättelsen och dess bildspråk och metaforer. 

Love Antell

Love gör covers med stolthet. I sitt eget text- och musikskapande lånar han från andra, river loss bitar med varsamma händer och infogar dem i det collage där han skildrar sin samtid. Lånen är märkbara eller inte, beroende på lyssnarens egna erfarenheter. Thåströms Kriget med mig själv framförs direkt från hjärtat när Love gör den. Det finns inget mellan honom och Thåström, bara samma sanning. När Love och Florence Valentin gör Pokerkväll i Vårby gård skildrar de sin egen verklighet från Stockholms södra förorter. Augustifamiljen kompletterar med ett utifrånperspektiv och tillför låten ytterligare en dimension av adrenalinstinn intensitet innan den glider över i The Clash Rudie can´t fail från klassiska albumet London Calling. Twist and shout framförs med en nervig energi som för låten tillbaka till 1960-talets ungdomsrevolt. Love gör den till sin, sin, sin..Fullständigt kompromisslöst. 

I slutet av spelningen faller Love ner på knä. Han lutar sig bakåt. Skulderbladen nuddar scengolvet. Elgitarren vilar mot höfterna. Den är så sliten att den ser ut som den släpats bakom en bil, hatats, förkastats och tagits till nåder igen. Det är inga inlärda rockposer, bara äkta känsla, så innerligt som något kan vara. Magnus Carlsson sjunker ner på knä och höjer armarna i den kritvita linneskjortan mot himlen. Efter spelningen dröjer sig Love kvar vid scenen och möter sina fans. 

Paisley