Caj Karlsson i Norrköping
     
Konditori Broadway, Norrköping den 30 juni 2012.

Du får avfärda mig som tokig, 
Du får kalla mig imbecill
Tycka att jag är sopig, 
och inte duger något till, 
Hävda att jag är en av dem som inte borde daltas med, 
tycka att jag borde stannat kvar i de ensligas allé

(ur Du får avfärda mig som tokig)


På väg hem till Blekinge stannar Caj Karlsson till för en spelning på Konditori Broadway i Norrköping. Natten innan har han spelat tillsammans med kollegorna i viskollektivet ”Branchen” på Peace and Love-festivalen i Borlänge. Spelningen på Broadway är en akustisk solospelning. Caj spelar i källaren på det anrika 1950-talscaféet. Lokalen är liten och påminner om en gillestuga i en villa. Möbleringen består av långbord, ett par bänkar (som skulle kunna vara hämtade från ett missionshus) längs ena väggen och några stolar runt sångmicken. Publiken är där för Cajs skull. De har längtat efter att se honom. Flera har sett honom tidigare och bär med sig minnen av tidigare spelningar. Mannen som sitter bakom mig har Bob Dylans mailadress och kan alla Cajs texter. Caj vet, han säger som det är. 

Caj är hes. Rösten har tagit stryk. Kroppen vill inte riktigt. Han tog det lugnt på Peace & Love, för att spara sig inför spelningen på Broadway. Broadway är bättre än Borlänge, viktigare. Vad Ulf Lundell än påstått så är en inställd spelning ingen spelning. 

Saknaden efter kollegorna i ”Branchen” är påtaglig. Caj citerar Johan Johansson och KSMB mitt i en låt ”jag sjunger som jag vill” och lånar gester och uttryck från Dan Viktor. Texten till en nyskriven sång läggs undan med ett brett grin mot åhörarna. Andra texter knölas ihop och kastas till publiken efter framförandet. Inför större publik är de bortkastade texterna en kaxig rock´n´roll-gest. I den intima källaren på Broadway känns det som att komma in i någons skapandeprocess.

Caj Karlssons texter präglas av utsatthet, engagemang och medmänsklighet, men också ”lögner, svek och skit”. Han skildrar den egna misären, depressionerna och missbruket. Titeln på samhällskritiska Silverfat och amerikanska missiler talar för sig själv. Få texter berör så på djupet som Cajs. Mellan raderna i hans texter finns det där som tystnat. När man mår riktigt dåligt så ser man inte människor omkring sig, lägger inte märke till dem, inte ens sina barn Sjukdomen är allt, tar allt. En underbar människa, en som förstår får ett brev i en sång. 

Avdelning 10 är en skildring av patienterna på psykiatriavdelningen på Karlskrona lasarett. Den tillägnas numera tjejen, med de sönderskurna armarna, i andra versen, hon som skurit sig för att stå ut. Nu har hon fått frid. En förvirrad gammal farbror får besök av fru och dotter varje dag, för de kan det här med kärlek. Mannen lever upp i deras närhet. ”Själv är jag ett fyllo, som fick för mig att jag inte ville vara kvar på denna jorden, men någon hittade mig hängandes i snaran, nu får jag medicin och terapi och kanske blir jag hel någon gång”. Det egna missbruket beskrivs i Som att sluta med napp. ”När demonerna viskar till mig, så glömmer jag t o m dig, Hanna min lilla tjej”. 

När jag tittar mig i spegeln 
så vet vad jag ser
det kallas för en människa 
varken mindre eller mer

(ur Du får avfärda mig som tokig)

Paisley