Visfronten
     
Pustervik, Göteborg 1 maj 2012
Matilda Magnusson, Jenny Almsenius, Mika Tahvanainen, Gunnar Källström

Fanborgarna har plockats ner. De röda fanorna har virats ihop och stuvats undan. Känslan av revolution dröjer sig kvar i luften, trots att tågen lösts upp och talarna tystnat. Det är första maj i Göteborg, en ljummen kväll med visafton på Pustervik, mitt emot Folkets Hus vid Järntorget. Skymningen letar sig in genom de höga fönstren med djupa fönsternischer. De sista solstrålarna smeker trädens mörka grenar och förstärker förnimmelsen av solidaritet och medmänsklighet som rör sig mellan borden i den sekelskiftesinspirerade lokalen. 

Matilda Magnusson inleder med sånger av bl a Allan Edwall, Björn Afzelius och Cornelis Vreeswijk. Det är sådana sånger man inte kan få nog av, utan kan höra om och om igen. Matilda framför dem med ett glödande engagemang, som verkligen gör sångerna och dess texter rättvisa. Hennes reportoar består också av översatta countrylåtar, bl a ett klockren svensk version av Johnny Cash Folsom Prison Blues. 

Jenny Almsenius gör blues på svenska. Hon har en fantastisk bluesröst och kompas av två mycket skickliga musiker, Martin Abrahamsson gitarr och Petter Eriksson kontrabas. Hennes texter rör sig mellan det surrealistiska och sinnliga, det passionerade och lätt nostalgiska.

Mika Tahvanainen och Gunnar Källström har release för sina nya skivor, Nålkonstnärens visor respektive Allt skägg är hö. Dan Viktor har producerat båda skivorna. Hans närvaro anas, genom hans unika egenskaper, lyhördheten och hans intiutiva känsla för varje musikers potential, varje sångs själ och varje låttexts innersta budskap och djup. 

Mika Tahvanainen

Tatueraren Mika Tahvanainen har en brokig bakgrund. Den finskspråkiga uppväxten i Sverige präglas av ständiga flyttar mellan olika platser och skolor. Betygen utom i bild och musik var usla. Kanske har det lett till en rotlöshet som givit en djup förståelse för människor. Låtarna på hans skiva drar åt countryhållet. Humor och allvar blandas. Låt det aldrig bli så mellan oss är en skildring av förhållanden som trots passion tar slut. Köp ingenting i pausen börjar med två ungar på cirkus och en direktör som förstör nöjet med att envist sälja sockervadd, fortsätter med den utmattning man kan känna i en galleria och slutar med frustrationen när den spännande snutfilmen på söndagen klipps sönder av reklamfilmens klibbiga, snuskiga Colgate-atmosfär. Textmässigt för Mene Tekel tankarna till en modern Joe Hill, en protestsång, som är både så enkel och slagkraftig att vem som helst kan ta den till sig och förstå den. 

Men börjar du att mopsa upp dig
Så kommer dom att säga upp dig
För det du har det har och en var
Dör du, du är ersättningsbar

”När man är tatuerare får man reda på hur folk har det. Ungefär som att vara bartender, frisör eller psykolog. Men spriten går ju ur kroppen, håret växer ut och goda råd är alltför dyra. En tatuering, å andra sidan är nåt som sitter kvar, vare sig man vill det eller inte. Resten av livet. Precis som ett starkt minne, en intressant historia eller kanske en bra låt”, skriver Mika i bookleten, som lånat sitt formspråk från en skicklig tatuerares katalog. 
Mikas tolkning av Evert Taubes Tatuerarevalsen finns med på CD:n, framförd som i den stund den skapades hos Taube själv. Vi förs in i ett försiktigt möte på en dansbana. Det finns en aning om förälskelse i luften, en lätt tvekan i hans berättande, en spröd kvinnoröst bryter in. I bakgrunden hörs tonerna från ett dragspel. 

De Praktiska Husgeråden & Gunnar Källström

Gunnar Källströms skiva Allt skägg är hö har inspirerats av Cornelis Vreeswijks LP Poem, ballader och lite blues från 1970. Både textmässigt och musikaliskt har Gunnar Källström ett eget uttryckssätt. Han har det som inom litteraturen kallas en unik berättarröst. Sprittande livsmod blandas med djupaste vemod och tragikomik i ett skildrande som är så nära själva livet man kan komma. Surrealism samsas med skrönor. Texterna berör på djupet. Bildspråket är så rörande ömsint. 

Vävstugan är tom, men full av spindlar
som spinner tråd till tyllgardiner
och inne hos Sven finns mattorna hon vävde

Gunnar Källström

Den musikaliska inramningen förstärker texternas innerlighet. Skickligheten och den poetiska känslan i textskapandet gör musiken till något magiskt. Gunnars texter har den sällsynta egenskapen att de fungerar lika bra att läsa som poesi, som att lyssna till tonsatta. Sonett till dig via Göran Sonnevi är en tonsatt sonett, det strikta versmått som användes av provencalska riddartrubadurer under medeltiden, italienska renessänspoeter och William Shakespeare och John Donne. En sonett består av 14 rader med 10 stavelser på varje rad. Den behöver inte, man ska gärna vara rimmad. Gunnars sonett är skriven direkt på svenska och besväras inte av någon översättning. De ljuvliga rimmen överraskar och kommer som skummet på den sjunde vågen eller en flaskpost under Västerhavets rundhorisont. 

Mats Emanuelsson                         Joakim Schmidt

Releasespelningen blir en innerlig hyllning mellan scen och publik, mellan Gunnar, musikerna i konstellationen ”De praktiska Husgeråden" och de andra textförfattarna som bidragit med material till skivan. Poeten Mats Emanuelsson som inspirerat Gunnar att skriva om kråkor har rest till Göteborg från Norrland och läser egna underfundiga dikter om kråkor. Joakim Schmidt framför sin egen visa Döden äter persikor.
-Hur kom du på det? undrar Gunnar.
-Den gjorde det, svarar Joakim.
Undergroundpoeten Mauritz Tistelö läser sina texter, bla den underfundigt surrealistiska En vanlig dag på gymmet och Födelsedagspolska. När Mauritz läser poesi till ackompanjemang förvandlas Pusterviks sekelskiftesmiljö till amerikanskt 1950-tal. Jazz. Beat. Poesi. 

Mauritz Tistelö

Gunnar låter sången Till en knepig vän avsluta kvällens spelning med orden

Att kärleken är jobbig vet vi nog
Det har man ju förstått
Men genom den går allt av värde som vi fått

Paisley