Dunklet mellan ljuset och ljuset
     
Lars Winnerbäck i Malmö konserthus 24 september 2011.

Såg nyligen ett par vetenskapsprogram på TV som vidgade perspektiven till det yttersta. Det var historien om universum som började från ingenting med Big Bang. När tidens nötning förbrukat all materia kommer det efter ett obegripligt antal biljoner år endast att återstå ljuspartiklar. Från ljuset till ljuset. Denna konsert sträcker sig också från ljuset till ljuset. Från det barnsliga ljuset, hand i hand med Staffan *, till Elden. Däremellan i dunklet finns vi med våra liv. Det dunkel Lars Winnerbäck så mästerligt kan beskriva och ljussätta.

Någonstans mellan Winnerbäcks djärva höstpatienser 2004 och sommarturnéernas megamatcher kan man placera denna bridgeklubbsfyrklöver. Cellocecilia med efternamnet Linné serverar oss cellons sträva stråktoner och hon fyller mer än väl den plats som violinisterna i Daugavabandet hade, om än med lite dovare framtoning. Annika Granlund Jonsson med mäktigt slagverk och underskön trumpet övertrumfar många trummisar och blåsare. Som tryggt rutinerat ryggstöd har Winnerbäck den hälsingske ”hovmusikanten” och allt långhårigare Johan Persson. Noterade särskilt hans vassa gitarrsolo på Elegi.

Hjärtat är friskt. Det pulserar propplösande. Särskilt på två av de nya låtarna, Vem som helst blues och Ett slags liv. Båda har jag redan tagit till MITT hjärta.

Minnena är klara. Trots att Winnerbäck ironiskt påstår att han dragit ner på mellansnacken berättar han gärna historien bakom Hugger i sten. Nu vet vi var den där kalla västanvinden, som blåser in genom balkongdörren, kommer från. Han minns också slättätorten, Söndermarken, järnvägsspåren och hjärterdamen, från ett lagom långt avstånd.

På tal om balkonger ska han flytta några hundra meter till en ny sådan. Han känner också förtröstan, något som kanske är mer än bara en tro. En förtröstan som också ger oss tröst, en tröst som ger syre i det liv som pulserar, skaver, smärtar och smeks. Det medvetna och reflekterande liv som pågår mellan geggighet och gaggighet. Det liv som obegripligt kort dunkelt blixtrar till mellan ljuset och ljuset.

Mats Klasson

* Staffan är Staffan Westerberg som gör speakerrösten under konsertens intro. Precis som han gjorde under höstturnén 2009.

 

Recensionen har även publicerats på Musicstage.se