Fredag kväll och bandet är bra - Perssons Pack
     
Kafé de Luxe, Växjö 29 april 2011

Kafé de Luxe ligger i centrala Växjö i en sådan där gammal träkåk som lever sitt eget liv, med rum och salar, skrubbar, trappor, prång, vinklar och vrår. Livescenen ligger i husets källare. Lokalen är liten, avlång, trång. Väggarna täcks av udda våder av stormönstrade tapeter från förr och diverse korsstygnsbroderier. Garderoben är ett hål i väggen. Toaletten är så liten att det knappt går att kräkas där inne med dörren stängd. Scenen är täckt av urblekta mattor som ska föreställa orientaliska. En smal bardisk eller ett räcke skiljer scenen från publiken. Konsertlokalen är intim som en obäddad dubbelsäng. 
Den här spelningen består packet av Per Persson, Love Antell, Magnus ”Limpan” Lind, Magnus Adell och Norpan Eriksson. Det blir en tät, fysisk spelning, uppjagad som stämningen i en bil, som körs alltför snabbt, under laglös flagg, på flykt från något och bort (aldrig att vi saktar ner, aldrig, aldrig, aldrig, inte ens om tre caterpillrar står i vår väg). 



Persson spelar ballader för killarna och rock´n´roll för brudarna, symboliskt som Bura mig in. Kommunikationen med publiken balanserar på gränsen mellan fräckhet och elegans, en spröd kvinnostämma, en vacker kvinna i klänning, en rutig skogshuggarskjorta. Det ryktas om Jack Daniels och cola uppskickat till green-room innan spelningen från något fans. Öl delas mellan scen och publik, det är trångt, armar och ben överallt. Limpans dragspelsolon är så sinnliga att de blir fysiska. De känns som en glimt utav stjärnor.

Själva berättandet blir fragmentariskt, rättframt, nästan helt utan försonade eftergifter, 
"bröstet fullt av skam”,”längtan blir till gråt”. Förhållanden tar slut, hon är svekfull, han ger sig av ”den ena är du som vill se bättre dar - den andra är jag som snart ger mig av”. I Kammahav ligger fokus lika mycket ”på det vore inte jag om jag ångrar det som var” som på det folkviseljuva,kärleksfulla ”En fästmö jag ska ta, hon är från Kammahav”. 

Mördar-Anders har släpats upp ur fängelsehålan. Han är ”slagen i järn” och har ”ett kedjeformat sår runt höger fot” och darrar och svär över ”Sveriges rikes jävla lag”. ”Liten Karin” står någonstans vid väggen. Anders tar över. Persson och Antell kör gitarrsolo på bardisken i samförstånd. Som en sista obscen gest slår Persson gitarren i taket och lämnar ett klart synligt märke i akustikplattan efter sig.

Setlista: 
Första: Fribacka Väg, En sång om dig, Hanna, Hemma, Brooklandsvägen, Dom är efter oss, Bura mig in, Limpansolo, Nyårsafton i New York, I kväll tar vi över stan
Andra: Kammahav, Vild som Jerry Lee, Du går aldrig ensam, Tusen dagar härifrån, Packets Paradmarch, Limpansolo, Mördar-Anders.
Sista kvällen i april spelades också förstås, både i första set och i andra, ingen verkar minnas riktigt när. 

Paisley