Luftlätt med många dörrar
     
Recension av Anna Järvinens Anna själv tredje.

Hon står med ena handen i byxfickan när hon sjunger. Det ser så härligt avslappnat ut. Avslappnat, flytande, svävande är också en beskrivning av musiken på Anna själv tredje. Texterna är ibland svårtolkade, om man som lyssnare inte har något eget att tillföra. Men tillför man sina egna erfarenheter och associationer, blir låtarna vidöppna och lätta att ta till sig. De tankar som föds av dessa låttexter, beror mer på lyssnaren än på texterna i sig. Detta är mina associationer, låt för låt.

Uppåt framåt
-Que? utropar jag på ett språk jag inte behärskar, om ord från ett annat språk jag heller inte kan. Får nöja mig med att njuta sångens och ordens musik. Fastnar på ”Kävellään me käsikädessä” som jag försöker uttala utan att snubbla. Kävellään me käsikädessä. Kävellään me käsikädessä. Med ena handen i byxfickan promenerar vi vidare till…

…Lilla Anna
Rader som är som dörrar på glänt. Halvöppna till egna rum och associationer. När låten tonar ut, tror jag att våren plötsligt kommit utanför mitt fönster för jag hör en fågel. Men kvittret kommer från låten. Lilla Anna är ljudillusionisten som får mig att tro på våren.

Titta vi flyger
Det är lättare att flyga i par, men ”Gud vad man slits av att vara nära”. För och emot. 

Mer än väl
Melodin känns så deja vuiskt välkänd. Känslan att man redan hört den många gånger, även om det är första gången.

Vals för Anna
En favorit på skivan. Kanske för att den tydliga valsrytmen kompletterar den svävande sången. ”Du var sockret i min bur” är en rad som får igång bildfantasin. Uppskattar Gustav Ejstes orgel i slutet.



Hur man lättar helt enkelt (Cocteau Twins Fotzepolitic med svensk text av Anna Järvinen)
Har man en svaghet för allitteration kan man ju inte annat än sluka Anna Järvinens sköna ö-vers som ju också ger god föda för en hungrig fantasi:
”Man drömmer som sövda
Döda öron som göder en
Glömmer överger
Sådana lösa möten
Överger dem”

Sen kommer dessutom en i-vers. Reine Fiske-gitarren river till slut skönt i skinnet.

En sommardag som stängs av
Tidens cirkulära spiralrörelse, som ett spindelnät som lutar snett uppåt, eller neråt. Höstlöven som blir kvar när sommarlampan släckts. Den samhörighet som sågs i ljus, ses kanske igen?

Händer
Maffigt ackompanjemang av Stockholms Akademiska Orkester. De här händernas fingrar pekar i olika riktningar. Vet inte vilket håll man ska gå. Det är kanske det som kan kallas arbetsam valfrihet. Det krävs en del av dig själv för att låten ska bli handfast och användbar, vilket förresten gäller de flesta låtarna på den här skivan.

Regna bort
Jag associerar till rädslan att prova sina egna ännu svaga, darriga vingar. Att både vilja våga flyga fritt och vara fastbunden i det stora trygga trädet med de djupa rötterna. Uppiggande cembalo (Gustav Ejstes och Greg Golden Foat). 

Ångrar inget
Fågelkvitter igen. Uppväxtens snubblingar växer i värde. Ett värde man inte ska kasta bort, utan ta vara på. Jag tycker inte Anna alls är en ”väck” ”stackare” – för att låna ett par ord ur texten – tvärtom, snarare en klok ordmekare som lätt lättar mot skyn tack vare sin språkliga lekfullhet.

Jag lyssnar allra helst på Lilla Anna, Mer än väl, Vals för Anna, Hur man lättar helt enkelt och Ångrar inget.

För att summera Anna själv tredje konstaterar jag att texterna är djärvare än någonsin. Jag får genast finlandssvenska modernistiska poeter, som t ex Gunnar Björling och Rabbe Enckell, i tankarna. Jag har förväntansfulla förhoppningar på dikter skrivna av Anna Järvinen, som tydligen ligger i någon byrålåda. Skivans texter balanserar mellan det enkla, lätta, poetiska och det obegripligt, galna, lekfulla. Ord och tydlighet som ibland fattas, ger gott om utrymme att själv fylla i. Vilket förstås kräver en del av lyssnaren.

Musiken är flytande, svävande. Jag har nog blivit sjösjuk nu. Jag vet liksom inte var jag ska sätta ner fötterna. De får aldrig tillräcklig tyngd att nå jorden. Nu längtar jag efter tyngd och stadga, stark gravitation som drar alla mina 102 kilogram i en enda riktning. Ser fram emot nästa skiva, som kanske får tydligare rytm, fastare struktur och kanske några kilon blytyngder. Något i den riktningen har redan utlovats av Anna själv. Tredje följs av fjärde.

Mats Klasson

 

Publiceras även på Musicstage.se