Dan x 2, Dan Viktor x 3
      
Spelplats cirkustältet, Bältespännarparken, 10 augusti 2010 bl a

Runt den 10-15 augusti är det kulturkalas i Göteborg, med mängder av kulturevemang, konst, konsthantverk, musik, litteratur, stort, smått, och förmodligen krockar det du vill se med något annat. Ett centralt beläget hotellrum, programtidningen, en ordentlig penna och ett aningens förhärdat hjärta underlättar. Det är en del som måste väljas bort. Dan Berglund och Dan Viktor var en av programpunkterna första kvällen.

Dan Berglund tillhör de legendariska svenska visartisterna. Legendarisk för att han varit verksam sedan 1974, legendarisk för sina texter och sin musikaliska skicklighet, legendarisk för att inte göra särskilt många framträdanden, legendarisk för att han tillhörde göteborgsvänstern på 1970-talet, r:are, medlem i KPML:r. Produktive Dan Viktor är ständigt närvarande. Han är Jesus för en dag, går på våra gator, sånger från senaste skivan Det meningsfulla våldet spelades dagligen under sommaren i musikradion. Han sjunger dagsvers i Radio Göteborg och Radio Västmanland, turnerar ständigt, spelar på små ställen, som i en annan tid skulle kunna vara en vägkorsning, en dansbana, ett lastbilsflak eller scen på folkmusikpub i Greenwich Village tidigt 1960-tal.

Dan Viktor och Dan Berglund

Tillsammans skulle de kunna låta så här, enligt MCV, Musikcentrum Västs, presentatörer Lucas Stark och Maud Lindström, när två av den svenska visans giganter står på samma scen:

"Jag åt min gröt och läste tidningen
men jag hade inte valt det, för jag hade inget val
djup låg snön och natten såg mitt spår
för jag levde i ett fagert land högt upp i fagra nord"


Berglund växte upp i Kristinehamn tillsammans med sina föräldrar som kommit till Sverige någon gång efter andra världkriget, tre personer och en schäferhund i en enrumslägenhet på 20 kvadratmeter. Mamma tillbringade dagarna vid pianot, där hon spelade Chopin och Rachmanikov. Hunden skällde, grannarna klagade och unge Dan Berglund njöt av oljudet. Han scendebuterade i maj 1974 på en stödgala för de strejkande hamnarbetarna i Göteborgs hamn, där bl a Fred Åkerström och Sven Wollter lär ha medverkat. Sex skivor har det blivit, en sjunde lär vara på väg, haft många tysta år. Texterna är ömsom politiska, ömsom poetiska, ömsom humoristiska, kan liknas vid en Birger Sjöberg-dikt illustrerad av Albin Amelin. Mest känd är förmodligen Våren i Backadalen.

En pappa har tagit med sig sin son till spelningen, grabben är i 10-årsåldern och verkar inte särskilt road. 
-Ikväll ska du lyssna på texterna, säger pappan. Det är texterna som är det viktigaste, inte så mycket musiken.

Kanske ändrar pappan sig när han får höra att kompmusikerna Harald Svensson och Stefan Bellnäs spelat med Peps Persson, kanske ändrar han sig när han märker vilken otroligt skicklig musiker Dan Viktor är. Det blir visserligen Berglunds kväll, Dan Viktor bjuder artigt med handen, kompar på sin vackra halvakustiska gitarr, spelar munspel. Nej, han har inte sålt sin själ till djävulen som någon gammal blueslegend skulle gjort, priset skulle vara för högt, djävulen kan inte betala så mycket. 



Det finns en självklarhet i det Dan Viktor gör, skickligheten framgår inte alltid när han spelar på småställena där mellansnacket och publikkontakten blir överordnad och den omgivande miljön med sin egen historia interagerar med det som finns omkring. Var och en i publiken är iakttagbar för de andra (med skissblock, stickning, samtal, beteenden). Samhället utanför gör sig påmint, nåt rödljus vid en järnväg och ett tåg som ska förbi, avbryter, påverkar medvetandet. På Tyrolen i Alvesta drar de burleska, chockerande och för sin tid rasande moderna målningarna från 1962 blickarna till sig. På Café Columbia i Kisa såldes enkla biljetter till Amerika redan under första hälften av 1800-talet, innan dess var det illegalt apotek på stället, där den som drabbats av syfilis kunde skaffa kvicksilver mot sina plågor. De rödslammade ytterväggarna lutar inåt, oklart varför. Trädgårdmöblerna står ostadigt på kullerstenarna. Innehavaren skjuter på spelningen 45 minuter, i väntan på någon tidsoptimist från Hultsfredstrakten. Resten av publiken, dom som var i tid, kunde väl ta en öl eller en kopp kaffe så länge.



Spelningen på Kulturkalaset var professionell in i minsta detalj, välplanerad, spelningarna på småställena ute i bushen någonstans blir mer improviserade. De blir lite som de blir, oförglömliga, innerliga och underhållande.

Paisley