Ulf Lundell i Borgholm
      
Tio frågor till Annika Torstensson om Lundell i Borgholm den 16 juli 2010.

Att Lundell har speciella relationer till Stockholm och Österlen vet vi, men finns det några band till Öland också? I så fall hur ser de ut?
Jag vet faktiskt inte om han har speciella band. Vet att han sa att efter en turné för många, många år sedan då han inte klarade av att genomföra den att han var skyldig Borgholmspubliken att återvända.



Låtarna på en Lundellkonsert är väl nästan som att öppna en massa små paket som man inte vet innehållet i. Vilka var kvällens mest överraskande och glädjande paket för din del?
Ja absolut! Det finns många guldkorn i hans arkiv. Sommarkonserterna brukar ju oftast innehålla en del söndertjatade låtar. I Borgholm blev det inget av de vanliga medleyna som brukar vara på slutet. Vi fick många riktigt bra låtar. Låtarna Den stora bilden, På den andra sidan, Ryggen fri, Nästan ditt namn, Underbar morgon, En droppe vatten, Danielas hus och som sista låt en djävulskt bra version av Connemara gjorde helt klart att jag åkte därifrån lyrisk, lycklig och helnöjd.

Presentera Lundells band!
Jan Bark (gitarr), Andreas Dahlbäck (trummor), Jens Frithiof (gitarr), Marcus Olsson (keyboard/piano) & Surjo Benigh (bas).

Hur var stämningen i bandet? Några som var bättre än några andra?
Stämningen var suverän i hela bandet. Det syntes verkligen på alla i bandet att det här var efterlängtat. Andreas på trummorna är en fröjd att se. Så full av energi och trumpinnar som far omkring. Även Jens är en otroligt duktig musiker i mina ögon. Marcus är grym på saxofonen. Barken är bra men har tidigare tagit lite för stor plats på scenen. I år var det mycket bättre. Alla i bandet är verkligen duktiga!


Andreas Dahlbäck

Några publikreaktioner du särskilt kommer ihåg?
Nja, det är väl i så fall slutet med Connemara där en del av publiken förväntade sig Oh, lalala, jag vill ha dej, Kär & galen, 67,67. Där var det lite för mycket prat. Synd på en så otroligt stark vacker låt.

Hur tycker du publiken var generellt denna kväll?
Den var precis som vanligt på en Lundellspelning. Jag tänkte inte så mycket på det faktiskt. Men som vanligt fanns där några av det manliga könet som var lite för dragna som lever kvar i det som var förr. De som man får känslan av hellre ser Lundell onykter på scenen.

Något speciellt du minns från Lundells mellansnack?
Nej, det var mycket lite mellansnack.



Du som sett Lundell många gånger live, hur värderar och beskriver du konserten i Borgholm, i jämförelse med tidigare?
Jag är verkligen helt nöjd med konserten. Spelglädjen är på topp och det gillar jag. Sedan är det ju så att man önskar den eller den låten… Men det vore en omöjlighet för honom att ge det man vill ha. Det skulle bli en väldigt lång konsert och hela bandet skulle stupa.
 
Min bästa konsert med Lundell var helt klart Club Zebra-turnén! Det var verkligen magiskt. Jag minns det som om det vore igår när jag gick hemifrån den kvällen. Jag hade inte alls långt att gå. Jag var ledsen den dagen och kände verkligen inte ett dugg för att ta mig dit. Över gatan och några steg till. Det var kallt ute. När jag kom runt hörnet och fick syn på neonskylten Club Zebra så tändes någonting i mig. En värme, en glädje och jag började nästan gråta. Det var magiskt redan innan han stod på scenen liksom. Väl därinne i sporthallen så dinglade enorma ljuskronor från taket. Att vi faktiskt stod i A-hallen i sporthallen försvann. Det kändes verkligen som om vi befann oss på just Club Zebra. Det var en magisk kväll och jag minns att jag satt uppe hela natten och grät mig igenom ett antal låtar. Så då är frågan: Hur kan man må bra över att sitta och lipa över sånger? Ja, jag vet inte! Men det är just det som gör hans musik och texter så bra. De suger tag i mig, jag är på plats. Inte i hans värld, utan i min egen. Han sätter ord på känslorna som jag själv inte hittar i vissa lägen. Naturligtvis finns det låtar som betyder glädje också. T.ex. Gå ut och var glad din jävel. 

Jag hörde rykten om att fäbromsarna anföll publiken efter konserten? Hur var det med det? Var du ett av offren?
Haha! Nej, jag såg inga sådana! Jag hade nog tur då för en gångs skull.



Något annat du vill berätta om?
Det är många gånger Lundell sagt att han ska sluta med turnerandet. Ikväll hörde vi ingenting om det. Han vågar kanske inte säga det fler gånger efter all skit han fått för det. Jag vet inte, men efter ett par månader i turnébuss så är man förmodligen ganska less på det och funderar över vad man håller på med. Lundell är ingen ungdom längre men när man läser vissa recensioner så blir man matt. Är det vår sak att avgöra när det är dags att sluta? Eller vår sak att poängtera hans ålder, kvinnor, barn, leverne osv? Nej, jag tycker inte det! Alla har vi våra uppgångar och fall men vi är människor ändå. Med känslor, tristess, glädje eller whatever. Jag läste en recension och blev trött. Slutet på den löd: ”Frågan kvarstår dock. Vill han inte mer med sin musik, varför håller han fortfarande på? Är det inte dags att sluta nu?”

Suck liksom! Det kanske även är dags för vissa som skriver att sluta. De kanske har gjort det för länge? I mina ögon är det lågt att tala om när någon annan ska sluta med sitt jobb! Låt Lundell göra det han är bäst på så länge han själv vill och orkar. Inga är tacksammare över det än de som faktiskt gillar det han gör, hur han gör det, hur länge han gör det… Det är hans liv!

Alla har vi en valmöjlighet att gå på konserterna, läsa hans böcker, lyssna på plattorna osv. Ingen tvingas till det! Den dagen han slutar med sitt konstnärskap förlorar vi en man som gett otroligt mycket av sig själv till oss. De flesta gångerna har han dessutom gjort det väldigt bra!

Jag är tacksam för det han gett. Hur jag kan försvinna in i musiken och må bra eller dåligt, vilket humör som nu råder hos mig. Att kunna gråta, skratta, dansa och må bra eller för jävligt! Det är en ynnest att fått vara med under de här musikåren!
Haha, nu dök jag ner i något som inte alls var meningen från början! =)

Mats Klasson frågade.
Annika Torstensson (Amina) svarade och fotograferade.

Bilderrna ovan (och ytterligare tolv från samma konsert) finns också på Musicstage.se,  liksom Annikas konsertrecension.