Siesta! 2010
Intervju med Linus Jensen om Siesta!-festivalen i Hässleholm 27-29 maj 2010.

Hade du varit på Siesta! tidigare, eller var detta din debut?
Hmm, både ja och nej. Förra året var min Siesta-debut, men då var jag där bara de två första dagarna. Då hade jag egentligen bara planerat att se ett band, Dúné, så det gjorde inte så mycket. Så i år var det min första hela Siestafestival.

Vad såg du fram emot allra mest, före festivalen?
Bob hund är ju alltid speciella, speciellt framför en stor festivalpublik. Sedan blev jag lite småfrälst av Thåströms magi på Hultsfred förra året så han var också ett starkt kort. Ingenting och Hästpojken har levererat starka skivor så de ville jag inte heller missa. Sen var det såklart stort att få se Familjen, där allt började…

bob hund

Hur vill du beskriva årets festivalpublik generellt, med några få ord?
Det jag märkte redan förra året var att Siesta lockar en bredare publik än vad jag tror den allmänna uppfattningen känner till. Här samlas barnfamiljer, smuggelspritsungdomar, musikmedvetna och –nyfikna och medelålders människor.

Hur var vädret? Hur fungerade markservicen med camping, mat m m?
Väldigt blandat väder, dock främst duggregn. Lagom till de större banden på fredagen (bob hund, Timo Räisänen och Teddybears) sprack solen igenom medan det var uppehåll hela lördagen.

Matutbudet är nog en av Siestas svaga sidor. Klassiker som langos har inte jättemycket konkurrens… Förra året på Hultsfred hittade jag en favorit i Texas Long Horn-grillen, en sån hade varit underbart att få återse på Siesta. I ölserveringen fanns dock bättre lagad mat än den typiska festivalmaten.

Förra året hade jag inte köpt campingbiljett så en jämförelse med årets och förra årets camping är svår. Men i år var det ett till synes välorganiserat och stort campingfält med gott om vatten, toaletter och mat. Att det var över en kilometers promenad från festivalområdet till campingen kändes knappt då det hela var bra strukturerat och ständigt folk i rörelse.

Vilka var torsdagens höjdpunkter för dig?
Jag blev positivt överraskad av Invasionen, som jag tyckte var riktigt, riktigt bra. Annars var det Johnossi och Thåström som var första dagens bästa händelser.

Invasionen

Fredagens?
Artistmässigt kan detta ha varit den bästa dagen. Smaka på följande: Babian, Timo Räisänen, Amanda Jenssen, bob hund, The Hives, Ingenting, Teddybears och Hästpojken…

Babian

Lördagens?
Stefan Sundström var en perfekt start på lördagen, hans röst och texter satte sig bättre på konsert än de gör på skiva. Röyksopp och Familjen satte också avtryck.

Stefan Sundström

Personligen är jag nyfiknare på vissa artister än andra på årets Siesta!, vad har du att säga om deras framträdanden (såvida du såg dem förstås)?
Sounds like Skåne, vad är det för några? Thåström? Pascal? Gaby and The Guns? Babian? Timo Räisänen? Mattias Alkberg? Amanda Jenssen? First Aid Kit? Kapten Röd? bob hund? Stefan Sundström? Anna von Hausswolff? Mew? Familjen? Röyksopp?
Spelschemat gjorde att jag missade vissa av de mindre artisterna, så tyvärr missade jag Sounds like Skåne, Pascal, Gaby and the Guns och Anna von Hausswolff.
- Thåström gjorde det bra och starkt. Mäktigt och kraftigt. Personligt och intimt. Åtminstone för mig som såg honom för enbart andra gången. Andra kanske tycker att det var en medelmåttig spelning, det får stå för dem. 
- ”Babian skakade röv” löd Norra Skånes recensionsrubrik. 110 procent med kraft och hjärta, humor och sväng. Riktigt bra!
- Timo Räisänen levererade hits, glädje och sol på ett sätt som nog bara Timo Räisänen kan göra. Enligt honom själv har det aldrig regnat när han spelat en konsert. Imponerande!
- Mattias Alkberg, som faktiskt spelade två gånger på Siesta (en gång med Bear Quartet också), imponerade inte. Mitt enda minne av honom är när han raglade omkring brevid mig på Hästpojkens spelning. Tyvärr.
- bob hund. Var ska jag börja? Och var ska jag i så fall sluta? Knivskarp dominans från början till slut. Hoppas det räcker.
- Amanda Jenssen har vuxit sig enormt stor sedan den där musiktävlingen på tv. Lugn, säker och småkaxig. Det gillas!
- Jag hade rätt höga förhoppningar om First Aid Kit, detta hypade syskonband. Tyvärr var det inte något för mig, där de stod med sin keyboard och sin gitarr.
- Stefan Sundström känner jag bäst till som en polare och före detta turnékamrat till Lars Winnerbäck. Men där jag låg i gräset och lyssnade på honom och hans visor upptäckte jag hur fantastiskt han är. Nära publiken, aktuella texter och genuin södermalmsk dialekt. Härligt.
- Mew var inte heller någon höjdare. Om det beror på att det var alldeles för lugnt för att avslutningskvällen eller om det var för att jag inte kunde några låtar vet jag inte.
- Familjen på hemmaplan. Fem meter från den källare på Markan där han skrev och gjorde ”Det snurrar i min skalle”. Med publik som täckte exakt hela Chili-området borde det kunna bli jättebra. Men det kommer inte igång riktigt förrän de två sista låtarna; ”Huvudet i sanden” och ”Det snurrar i min skalle”. 
- Röyksopps underbara musik, ljusshow och inramning avslutar Fiesta-scenen på ett helt fantastiskt sätt. ”Eple”, ”Happy up here” och ”The girl and the robot” och alla andra hits görs otroligt bra.

Thåström

Fick spontant en känsla av att det var färre kvinnliga soloartister i år än tidigare. Är det bara inbillning?
Utan att ha gått djupare in på de mer okända banden kan man konstatera att Sophie Rimheden, Amanda Jenssen, First Aid Kit (visserligen en grupp på två…), Name the Pet och Anna von Hausswollff täcker fem av sjuttiofyra akter på Siesta. Så nej, det är ingen inbillning.

First Aid Kit

Hur ser du på proportionerna mellan svenska artister och artister från utlandet?
Vilket utländska inslag uppskattade du mest?
Det var väldigt mycket svenska artister, men personligen stör det mig inte ett dugg. Snarare tvärtom, bredden och kvaliteten är ett bra bevis för musiksverige. Åtta akter var från utlandet, fyra från Norden och fyra från Nordamerika. För en festival av Siestas storlek känns det som en bra mix i antal. De jag uppskattade mest var Röyksopp och otippat nog också Danko Jones.

Danko Jones

Träffade du några kompisar eller bekanta under festivalen? Vad var deras intryck?
Ja jag träffade en del bekanta, även om de då höll till mestadels på campingen. De verkade trivas och ha det bra, och de verkade också mycket tillfreds med artisterna som erbjöds.

Finns det någon musikgenre eller artist/grupp du gärna skulle vilja se mer/se på just Siesta! ? Något som skulle passa utmärkt på Siesta! m a o. Motivera! Något annat du saknade på Siesta! överhuvudtaget?
Den blandningen som Siesta erbjöd i år tycker jag var riktigt bra, så jag kan bara hoppas de behåller den mixen. En artist som skulle passa på vilken festival som helst tror jag är Håkan Hellström. Med honom som toppnamn kan man bara inte misslyckas. Toppa årets mix tillsammans med Håkan Hellström och exempelvis Kent och hade det blivit en självgående, välfungerande nöjesapparat. Frågan är dock om området hade klarat av anstormningen…

Några nykomlingar, eller artister du aldrig hört och sett förr, som överraskade positivt?
Absolut. Charmen med festivaler är just att man kan hitta nya guldkorn att njuta av. Favoriterna i år är utan tvekan Invasionen och Name the Pet. Tyvärr missade jag KNDVGN annars hade de nog också platsat på listan.

Vad överraskade dig mest (negativt eller positivt) om du jämför med dina förväntningar?
Positivt måste vara den totala stämningen, både på festivalområdet och på campingen. Hade en del förutfattade meningar om campingen men de var helt i onödan. Dessutom överraskade Teddybears oerhört positivt på mig. 
Jag har svårt att på rak arm komma på något negativt om årets Siesta, faktiskt.

Teddybears

Jämför Siesta! 2010 med andra små eller stora musikfestivaler du varit på tidigare? Fördelar och nackdelar med Siesta! ?
I jämförelse med Siesta 2009 var banden mycket större och mer kända i år. Siesta är fortfarande mindre, rent områdesmässigt, än Hultsfred men frågan är om det inte är mer intimt och familjärt på Siesta. Det ser jag nog både som en fördel och nackdel. Vill Siesta expandera i framtiden kommer man nog snart bli tvungna att flytta från T4-området och jag tror det blir en förlust för Siesta. I övrigt är det mesta sig likt från festival till festival; entréer, mat- och ölservering, scener och campingområden.

Vilket ögonblick var ditt VÄRSTA under Siesta! ?
Antagligen någon gång mitt under det regn som föll. Aldrig kul med regn, speciellt inte när man befinner sig utomhus på fesival.

Vilket ögonblick var ditt BÄSTA under Siesta! ?
Under lördagen firades min födelsedag med jordgubbspaj hos de jag bodde, samtidigt som solen höll sig framme hela dagen. Lördagen var nog det bästa, även om musiken var bäst på fredagen. Att få träffa Timo Räisänen var också något av det bästa!

Timo Räisänen

Om du fick arrangera din egen lilla musikfestival, och kraven var att du fick välja ut 6 av artisterna/grupperna från årets Siesta! tillsammans med 4 andra artister/grupper (levande eller döda), vilka skulle det bli? VAR någonstans skulle du vilja sätta upp "Scen LinusJ" där dessa tio akter skulle få framträda?
På min scen skulle det bli en helt galen föreställning. bob hund skulle givetvis få vara med, Thomas och gänget gör aldrig någon besviken. Tillsammans med Teddybears fantastiska show hade de nog varit huvudnumren från Siesta. Eftersom jag har en liten förkärlek till electronica skulle Röyksopp få komma i sällskap med KNDVGN. Som glädjespridare på min scen skulle Timo Räisänen kommit och slutligen hade Ingenting fått komma och framföra hela sitt album.
Utifrån skulle jag bjudit in Broder Daniel, jag är sjukt bitter över att aldrig ha fått se göteborgspoeterna. Dúné är gjutna för en otrolig fest, samtidigt som en PR-kupp för att göra dem ännu mer kända i Sverige. Lars Winnerbäck, min absoluta favorit, känns självskriven. Slutligen står valet mellan M83 och Rammstein. Det blir inte lätt men för att bjuda på en show som mina besökare sent ska glömma faller det tillslut på Rammstein.
Platsen för "Scen LinusJ" skulle nog falla på ett Dalhalla placerat i Skåne. 

Röyksopp

Vilket betyg ger du Siesta! 2010 i stort? Var Siesta! 2010 tillräckligt lockande för att du ska kunna tänka dig återvända?
Siesta, med dess välfungerande organisation och område och härliga blandning av människor får 4,5 av 5 möjliga. Anledningen till att det inte blir full pott är att jag tycker det var vissa missar med scenval för artisterna (Familjen och Maskinen hade behövt mycket mer plats, Amanda Jenssen och Stefan Sundström inte lika mycket plats…). Givetvis kommer jag tillbaka till Siesta 2011, det har blivit lite av en tradition. 

Amanda Jenssen

Något annat som du vill berätta eller dela med dig av från Siesta! 2010?
Inte specifikt för Siesta men för alla festivaler: våga ignorera eller lämna de större artisterna till förmån för de mindre akterna. Många gånger är de mindre bättre och mer peppade, dessutom får du ju chansen att uppleva något och bli först med något som kan komma att bli riktigt stort!

Mats Klasson frågade.
Linus Jensen svarade.
Foto: Linus Jensen