Sångvältens tillplattningar
Lars Winnerbäck, Idrottshallen Kristianstad den 21 november 2009

När rockbyggarbasen Lars kör sångvälten och de andra jobbrockarna bidrar med sina grövsta yrkesfärdigheter, växer rockbygget gradvis upp. Några finsnickrare tillåts inte komma in på området. Det närmaste man kom finliret den här kvällen var när Lars och Ola höll på att trassla in sina gitarrsträngar i varandra under introt till Söndag 13.3 1999 eller när Johan pianoserade Elden och orglade Elegi. Däremot var Anders Hernestams trumpinnar av grövsta storleken kanske de som fick mest motion och rörelse under det här kvällsskiftet.

Lars Winnerbäcks senaste album förebådade en ösigare, rockigare och rakare turné. Men att den skulle vara så tillplattande och deformerande på låtarna och variationen trodde jag ändå inte. Tolka nu för allt i världen inte detta negativt. Tycker det är renande och t o m smått uppbyggligt att det är fullt ös hela vägen, även om jag personligen hade föredragit lite mer variation.

Den lilla idrottshallslådan stod och studsade av ljudöset. Om man stod på fel ställe i lokalen kunde ljudet upplevas en aning burkigt. Idrottshallar är sällan bra ställen för konserter, akustiskt sett. Idrottshallen ligger på Hammarslundsvägen, men ikväll användes släggan flitigare än hammaren.

Något av det mest positiva var ljusspelet och filmförevisningen först och sist. Filmen som för övrigt regisserats av Anna Platt och där speakerrösten, tillhörande Staffan Westerberg, läste en text skriven av Winnerbäck. Allt detta kan nog också kallas finsnickerier, även om det på inget sätt uppväger användandet av grovhandskarna.

När filmflimmer, ordkonst och ljusspel sen får sällskap av ljudtyngden då Järnvägsspår rullar igång, ger det hela ett mäktigt intryck. Sen hänger var och en med i tyngd och tempo så länge man orkar. Många orkade hela vägen, jag själv hade hoppats på några fler lugnare stunder och var kanske en aning mer andfådd när vi nådde söndermarkerna.

Före konserten hade jag studerat låtlistan från malmökonserten kvällen innan. Endast en förändring blev det. Istället för Fribiljett mot himlen fick vi mellan Åt samma håll och Söndag 13.3 1999 höra Du får mig, ännu en från garderoben framplockad och nydammvippad låt. Det var en positiv överraskning, även om jag, likt ett hagalet barn, hade velat höra himlabiljettlåten också. Förgäves får vi nog vänta på Berätta hur du gör under den här turnén. Lars visade däremot sin tacksamhet mot fansen med Ett sällsynt exemplar.

Två andra av mina gamla favoriter, Lång dag och För dig, fick vi som väntat höra. Det brustna hjärtat hade vi nog ändå inte hört slagen av om det fortfarande slått, så den passade bra som senhöstlåt. Kedjebrevet var tillverkat av stållänkar, de dunkla rummen väntade på elektrikerns ledningar, Varning för ras-skylten hade hängts upp helt enligt föreskrifterna. Allt var som det skulle på ett bygge ”under construction”.

Entusiasmen hos publiken fattades verkligen inte heller. Men Hugger i sten-allsången har jag nog hört bättre. Kanske fattades det stenhuggarverktyg? Men det är ju tanken och viljan som räknas, inte förmågan.
Sommaren 2005 såg jag Winnerbäck live för första gången, på Ovesholms slott strax utanför Kristianstad. Den här kvällen tiogångsjubilerade jag, också i Kristianstad. Det får väl anses som en väl sluten cirkel.

Kvällens höjdpunkt för mig var den avslutande Söndermarken, med ett nytt fräscht komp som fick nyponbuskarna att blomma som rosor. En av dessa rosor skänktes byggarbasen Lars av någon, i ett av mig obevakat ögonblick. 
Han hade tidigare berättat att han som barn inte fått någon godispåse när han iklädd Kisströja vägrat dansa runt granen på en julfest. Då kastades en något försenad tröstpåse upp till honom. Tillsammans med publikens högljudda, långa och massiva ovationer är detta säkert lön nog till en rockbyggarbas för en kvälls rejält rockbyggande. Kanske det t o m blir lite mödolön över att spara och att anställa en finsnickare för. Om inte förr så kanske till nästa turné.

Mats Klasson

Låtlistan, med reservation för minnesglappen:
Järnvägsspår
Köpenhamn och överallt
Dunkla rum
Jag har väntat på ett regn
Brustna hjärtans höst
Om tiden vill ifatt
Kedjebrev
Lång dag
Varning för ras
Hugger i sten
I Stockholm
Åt samma håll
Du får mig
Söndag 13.3 1999
Jag får liksom ingen ordning
Kom ihåg mig
Solen i ögonen
Om du lämnade mig nu

Extranummer:
Elden
För dig
Ett sällsynt exemplar

Elegi
Söndermarken


(Publiceras även på Musicstage.se)