Rinn & dropp
Några stänk om Lisa Ekdahls konsert på Babel i Malmö, lördagen den 3 oktober 2009.

Det blåste på min koncentration, det regnade på min förväntan. Höstens första storm hade nått Malmö den här oktoberlördagen. Väl inne i Babels gamla frikyrkorum på Spångatan, när jag lirkat mig längst fram till scenkanten, förstod jag åter värdet av den här konserten. Detta var ju en av endast fem Lisaspelningar i Sverige den här hösten, slog det mig.

Mattias Blomdahl anförde trion upp på scenen. Han satte sig med gitarren och ena foten på hajhattspedalen. Tomas Hallonsten intog tangenterna och drog in luft att ha till trumpeten senare. Lisa satte sig på guldtronen. Det gav en liten, liten förhoppning att äntligen få höra Gitarren i knät live. Det fick jag inte. 

Men vilken närhet och intimitet det bjöds. Att de bokstavligt var inom räckhåll gjorde att jag ibland glömde bort den övriga publiken och föreställde mig att de spelade i ett vardagsrum. Att Lisa under större delen av konserten satt ner på sin guldtron förstärkte denna intimitet.

Det blev en salig blandning av gammalt (från Lisas tre första album på svenska) och nytt (från det senaste albumet). Som två tunga stenar sammanbundet med ett gummiband emellan.
Från Pärlor av glas fick vi inte höra ett endaste kling och från Olyckssyster bara Om jag snubblat efter vägen, som f ö blev sista nummer.

Om musikerna var få, var musikinstrumenten desto fler.
Ett mönster jag tämligen snabbt skönjde var att de gamla låtarna nästan genomgående gjordes i ett snabbare tempo. Ibland fick jag känslan av att Lisa ville skynda dem förbi. Detta intryck suddades ut när man hörde att arrangemangen fräschats upp, inte minst tack vare alla udda musikinstrument.

En höjdpunkt var Blomdahls och Hallonstens soloduell på Benen i kors, på gitarr respektive trumpet. En annan var när publiken gjorde Lisa överflödig i refrängerna på Vem vet. Har nog aldrig hört en så bra allsång av den låten, någonsin. En tredje var Mattias och Tomas uttömning av alla samlade ljud på The world keeps turning. Lisa berättade senare att de hade samlat alla möjliga spännande ljud i två år, till det här albumet.

Tobias Fröberg, som tillsammans med Mattias Blomdahl producerade Lisas senaste album, överraskade med gästspel på två låtar: Elbas på One life och vibrafonette på Beautiful boy.

Lisa talade om känslan att i New York sitta på samma stol Lou Reed just suttit på och om sin beundran för Harpo Marx. Hon har alltid drömt om att skaffa en harpa. Det hade inte lyckats, men nästan: Hon hade hittat en cittra på en loppmarknad. På den spelades det flitigt. En av låtarna lyfte extra av Tomas cittrande. Senare fingrade även Mattias på instrumentet.

Något alldeles extra var, som det alltid är, Tomas Hallonstens trumpetspel. Det skär genom det hårdaste stål. Mattias Blomdahl excellerade på gitarr och berikade med munspel.

Foto: www.fotoakuten.se

Om de gamla låtarna källrann fram, droppade de nyaste i klara koncentrerade droppar. 

När man slapp skivversionens slitsamma och mindre lyckade refrängkör på I don´t mind, blev den riktigt bra. Precis som på skivan sjöng ju Lisa förtrollande i verserna här.

Som sagt, jag fick inte sitta likt en gitarr i Lisas knä. Istället väckte hon slumrande känslor med andra favoriter som I tveksamhetens tid, Flyg vilda fågel (min schackvinnarlåt), Två lyckliga dårar, Det är en nåd och Jag tror han är en ängel.

Lisas alla gudar, himlar och änglar trivdes i den gamla frikyrkan. Om dessa gamla figurer rann fram i en barkbåt, the new words and songs ”på det där andra språket” dripped on my ögonlock och nästipp. Alltihop gjorde mig blöt och leende lycklig.

Mats Klasson


Setlistan (med reservation för glömt och förväxlat):
Åh Gud
Sanningen i vitögat
I tveksamhetens tid
Bortom det blå
The world keeps turning
Don´t stop
Give me that slow knowing smile
Kunde jag vrida tiden tillbaka
Flyg vilda fågel

PAUS på ca en kvart då Lisa bytte sin ljusa kreation mot en i mörkblått och hatten från elegant skrålla till en sportigare, spräckligare dito.

Två lyckliga dårar
Det är en nåd
Jag skrek
I don´t mind
One life
Beautiful boy
Benen i kors
Jag tror han är en ängel
Öppna upp ditt fönster
Vem vet
Om jag snubblat efter vägen


(Publiceras även på Musicstage.se)