Plura & Carla på Öland
Konsert på Kackelstugan, Västra Sörby, Öland den 1 juli 2009.

Förra året med Plura och Carla på Kackelstugan var en underbar upplevelse så en resa dit var självklar även den här sommaren. Kackelstugan, som ligger mellan Färjestaden och Borgholm, är ett alldeles underbart litet ställe. Där finns boende, en årlig utställning av konst, mat, dryck och med många bra artister under sommaren. I en liten nyrenoverad lada finns det plats för ungefär 130 personer. Nu när jag sitter här och ska försöka få ner hur spelningen var, vilka låtar som spelades, mellansnack och publikreaktioner så känns huvudet alldeles tomt. Jag är fortfarande efter två dagar helt lyrisk av spelningen. Förra året när vi åkte därifrån sa jag: "Bättre än så här kan det aldrig bli!" Men jag hade fel, så fel! En spelning med bara Plura och Carla får inte missas om man har möjlighet att se de två ihop. De tre utsålda kvällarna på Kackelstugan hade de på några låtar med sig Jesper Lindberg på banjo samt lapsteel och Ove Karlsson på trumpet när han inte stod bakom mixerbordet. När Ove var uppe på scen så fick jag ta över mixerbordet. 

Första låten var Bröllopssång om jag inte är ute på hal is nu eftersom jag hade inställningsstrul med kameran som inte ville ta bilderna som jag ville ha dem. Snabbt över till nästa låt, Kommit hem. I publiken fanns alla åldrar och när jag tittade ut över skaran så såg jag ingen som inte rörde på läpparna till varenda låt. Stämningen var redan från första låten alldeles magisk! Upp på scen kom sedan Jesper Lindberg på lapsteel och vi fick oss en skön Bröllop i Bolivia tätt följd av Blues för Bodil Malmsten. Efter det Mina stjärnor har slocknat. Här följde ett mellansnack om Totta Näslund och ett fyrfaldigt leve till Gunnar, ägaren till Kackelstugan, som dagen till ära fyllde år. Carla kacklade medan vi hurrade. Här följde naturligtvis vislåten Mil efter mil. Sedan var det dags för Jesper att ta sig upp på scen för att lira banjo till Fångad av tiden. 

Plura ger oss återigen ett litet snack om alla låtar som de gjort men att de nu skulle ta Cornelis Vreeswijks Somliga går med trasiga skor. Ingen i publiken satt tyst. Helt underbart! Lika underbar blev nästa sång som skrevs till Plura och Carlas mamma, Huvudet högt. Här någonstans var jag helt lyrisk och otroligt lycklig över att befinna mig på Kackelstugan den kvällen. Svetten sprutade från bandet och publiken. Stämningen var lika hög som värmen. Det var alldeles sådär som det ska vara en riktig sommarkväll. Man över bord, Vägen till paradiset, Barn av sommarnatten, Största skvallret i stan och Ett hus på stranden i tät följd. 

Plura berättade för oss om en rolig händelse med Mauro Scocco inblandad. Mauro ringde sent en kväll och småsluddrade fram frågan om Plura hade någon whisky hemma. "Klart jag har det", svarade Plura och ett tag senare trillade Mauro in. Plura ville att Mauro skulle höra hans senaste låt, Fulla för kärlekens skull. 
Mauro tyckte, “Fan, vad är det här Plura? Den är ju skitdålig. Måste vara det sämsta du gjort. Vadå fulla för kärlekens skull?” Efter ett tag skulle Mauro gå hem och kvar i hallen blev ena skon kvar. Morgonen därpå ringde Kjell Andersson från skivbolaget till Plura och undrade vad det var med Mauro. “Han ringde mig klockan två i natt och sa att vi måste stoppa singeln.” Skratten ekade på Kackelstugan och Plura meddelade att Mauro efter ett tag tagit tillbaka det han sagt om låten. Haha! Sedan spelades förstås Fulla för kärlekens skull tätt följd av Ledig man. Nästa låt som skulle bli den sista skrev Plura då han var djupt olycklig, sliten, besviken och packad dygnet runt i två veckor, Kärlekens tunga. Publiken reste sig därefter och klappade in dem en gång till och Carla fick göra sin Kunskapsnavet. 

Jag förstår inte hur de bara orkade ge sådant ös på scenen. Jag var så genomsur att jag var rädd för att kameran skulle bli fuktig. Men de gav sig inte utan brände av Inget bra för mig själv och därefter en ösig Genom ljuva livet. De lämnade scenen ännu en gång men vi ville ha mer och fick även Hunger hotell och en härlig Jag är det hjärta. Det här var absolut det bästa på länge. Jag tror helt ärligt inte att det är många artister som har den närvaron, spelglädjen och låtmaterial. När det bara är Plura och Carla på scenen i den miljön som det är på Kackelstugan så är de långt bättre än när bandet är med. Det blir så mycket mer intimt och man hör varje textrad, ackord, bryggor och mellansnack. Helt enkelt suveränt! Jag stannade kvar en stund efteråt och pratade lite med dem. De var liksom publiken mycket nöjda med kvällen och tyckte själva att de spelningar de gjort på Kackelstugan är bland de absolut bästa de gjort. Jag fick även en liten teckning med ett hus på stranden av Plura och Carla tycker nog att han sitter mycket på vägarna och ritade en bil. Jag fick lite inblick i hur ett par låtar kommit till. Bland annat låten Konfettiregn som skrevs efter hans 50-årsdag då han stått på scenen. På spelningen kvällen innan födelsedagen hade några tjejer kastat konfetti på honom. 
Vi pratade lite allmänt om Fleetwood Macs ankomst till Sverige. Att gamla Fleetwood Mac med Peter Green var stora och även lite om Michael Jacksons död. Jag frågade vilken av låtarna han var mest nöjd med som han gjort genom åren. Naturligtvis inte den lättaste frågan, men svaret blev efter en stund Å´hej Å´hå och Ett litet finger. 
Tack Plura, Carla, Jesper & Ove för en alldeles magisk kväll!

Annika Torstensson

(Har även publicerats på Musicstage.se)