Snart lika gammal
Recension av Eldkvarns "Hunger Hotell"

Jag plockar fram mina starka läsglasögon för att kunna läsa i texthäftet. Snart är jag väl lika gammal som den uråldrige Plura.

Efter en musikbullrig period på 80- och 90-talen gick jag in i en musiktyst tid under flera år. När lyssnandet började igen var det lagom lena toner som passade för ännu ömma, såriga öron. Stökig och slamrande musik gjorde fortfarande ont. Nu har öronen läkt och trumhinnorna kan kontra på Eldkvarns slammerjabbar. Jag står inte längre försvarslös i ett hörn.

Bröllopssång #1
En underbar innehållsförteckning på hela albumet, med den där melankoliska tonen som kommer när man är lika gammal som Plura, eller nästan lika gammal. Melankolin som kan njutas när man har hela utsikten över insikten, om man vänder sig om.  

Vägen till paradiset
Om turnerandet, jakten på det onåbara, och vem som betalar priset, från hemkontot.

Barn av sommarnatten
Ett ungdomsminne. En vän som gick en annan väg, vilsevägen. 

Hunger Hotell
Bjuder och ber. Allt får du, har du något kvar till mig? Satsar allt, vinner lite eller ännu mer.

Fångade i tiden som går
Om en storasyster som dog i en bilolycka bara 19 år gammal. Förstår inte riktigt orden ”Det är ingen stor sak, ingenting att göra åt”. Kanske ett sätt att tala om att man inte är ensam om upplevelsen. Men givetvis är det en stor sak när nästan ett helt liv tillsammans med en nära berövas en. Och den smärtsamma upptäckten att ”allting har försvunnit, minnena har brunnit” gör givetvis ont.

Be-Bop-A-Lula-land
Erfarenhetens frukter ramlar ner från trädet under vilket man sitter. Bara att sträcka ut handen och njuta. Vad bra jag har det! Om John Fogerty kommer och frågar, upplys honom om att introt nog är ett Creedence Clearwater Revival-lån. Räntan är låg nu.

Kommit hem
Harmonin som infinner sig när man går i samma takt. Försoning och löften, för tillsammanslivsförsäkringens skull. 

Änglarna var här
Passionen stannade en stund, vad gör det då att den var kort? 

Lilla Sofie
Carla Jonssons bitterljuva berättelse om Charlie och lilla Sofie. Att b li lämnad på den långa vägen. ”…när du drog, blev jag ett tåg utan lokomotiv.” 

Söder om midnatt, c/o Himmelen
Mörkrets ensamhet och mörkrets gemensamhet. Alla som nått botten står på samma mark, kan se varandra i ögonen, och torka varandras tårar. 

Ta det för vad det är
”…en krossad saga, nånting som inte gick att laga.” Det som kunde blivit, men inte blev. 

Bröllopssång #2
Vackert melodiskt och melankoliskt med insikten att tiden har gått långt nu. ”Låt det vara nära, jag är i skymningen.” - - - ”Älskling, jag är nära, sätt på den vita klänningen.” 

Tar av mig läsglasögonen och tänker efter. ”Svart blogg” gav mig mod att checka in. På ”Hunger Hotell” sätter jag mig ner i hotellfiket. Farten och rytmen är kaffet. Melodierna är sockret i kaffet. Berättelserna är brödet. Melankolin är skivan av kryddosten.

Slamret piskar mig inte längre lika hårt. Kanske för att jag snart är lika gammal som Plura. 

Mats Klasson

(Recensionen publiceras samtidigt på Musicstage.se)