Fuktigt krut
En recension av Paintbox "Bright gold and red".

Halmstadsbandet Paintbox består av Linnea Olsson, Fredrik "Gicken" Johansson och Magnus Helgesson. De två sistnämnda är också producenter. 
"Bright gold and red" är Paintbox debutalbum.
Jag lyssnar först på skivan och noterar spontant intryck och associationer jag får, av texter och musik. Sen samlar jag till slut ihop mig till en summering. 

Lighthouse
Karriärklätteräventyret, duckande för kanonkulor och bländad av fyrverkerihyllerier. Jag får något Münchhausenskt i tankarna.

Stop running
Peppande självförtroenderåd. Vardagligt färglöst hos terapeuten.

Wild chance
Rädsla och dansdjärvhet i askungeskor, med sprit, utan prins. Musiken blir här mångfärgad, djärv och fylld av drama.

Heaven
Himmelskt hypnotiskt. Suggestivt och vackert. Instrumentalister och sångerska sida vid sida på bred front.

Walls coming down
Något rasar, men inget hörs, bara ses. Antingen är raset en efterkonstruktion eller en befarad otäcksvison. För det verkar inte rasa här och nu, det finns en distans. Men tårarna rinner, nerför två par kinder, fortfarande, dock ej nerför mina. 

45 on
Den här låtens text begriper jag inte. Förmodligen refererar den till begrepp jag inte är bekant med. Kan man få lite ledtrådar kanske?
Den falsettliknande sprakande sången uppskattade jag i alla fall. Associerar genast till bröderna Mael i gamla Sparks.

Chameleon
Oöverstigliga avstånd, mellan dig och mig.

Winter
Gnistrande skridskoåkning och en väns värmande leende. Ett underbart vintervykort.

Love
I sin fåordighet så rik och sann. Här gifter sig blå musik med röd text. Låten fungerar. Now and here.

Air
Lite dagbokspoesikänsla. Något stort som finns i luften, men som man inte lyckas fånga i ord. Blir platt när det kommer på papper. Musikaliskt associerar jag till The Beatles och Pink Floyd, när de var som färgrikast och psykedeliska. 

Choosing love
Det slutar lyckligt. Drabbad av kärlek och samtidigt mottagligt redo för den. Minnsann inte alltid att det går hand i hand. Men passionen och överlyckligheten, som borde finnas, märker jag inte. Sparas kanske till den röda natten? 

Som en vägbeskrivning vill jag placera den kompetenta sångerskan Linnea Olssons säkra, halvhesa röst med följande koordinater: Norr om Rebecka Törnqvist, väster om Nina Ramsby och öster om Anna Ternheim. 

De bästa låtarna, enligt mig: "Lighthouse", "Wild chance", "Heaven", "45 on", "Winter" och "Love". Textmässigt blixtrade också "Lighthouse" extra i ögonen, musikaliskt mynnade "Air" ut i ett nostalgiskt nynnande.

Mycket på den här skivan vore perfekt som filmmusik. Ser ofta egenfantiserade filmklipp i huvudet när jag lyssnar. 
Lite för enkla och uppenbara texter ibland. Den enda riktigt mystiska låten är å andra sidan obegriplig, för mig. Saknar generellt lagom gåtfullhet, som utmanar gåtlösaren. Saknar det konkreta, det man kan ta på med händerna och känna.

Ibland också för rutinmässigt upprepande i musiken mellan färgstänken. Jag hör ansatser, ambitioner i varje andetag och ton. Eldens låga finns här, men krutet är ännu fuktigt.
Det gäller bara att låta tiden torka krutet och sen tutta på. Då blir det färgsprakande. Tiden talar för Paintbox.
De kommer att nå det där guldbemålade taket och kan peta på stjärnorna med eget färgfyrverkeri.

PS. Ledtrådar till "45 on" mottages som sagt tacksamt. DS


Mats Klasson

(Recensionen publiceras samtidigt på Musicstage.se)