Lasses Veteranrace  

Winnerbäcks turnépremiär på Sofiero, 10 juli 2008

Text: Mats Klasson
Foton: Linus Gunnarsson

Jag är överraskad.

Hade väntat mig en stomme av Daugavalåtar kompletterat med gamla inslag. Ett eftertänksamt höstturnéstuk klätt i sommarskymningston. Men så blev det inte alls.

Istället gick det undan, med övervägande gamla låtar. Som om Winnerbäck kommit sladdande över gräsmattan i en snabb nypolerad Porsche cabriolet årsmodell äldre, med tätåtsittande racerglasögon mot fartvinden.

Kanske ville han överraska oss genom att överraska. Kanske ville han inte köra höstturnén en gång till. Kanske ville han se framåt, lämna daugavavemodet bakom sig och börja på något nytt, genom att återanvända det gamla. Som att backa bilen några meter, när den står och slirar ner sig, för att få nytt fäste att ta sig framåt.

Endast fyra låtar från Daugava, och jag som räknat med flertalet.

Mest överraskad, och glad, blev jag över att få höra "Tvivel". Den har jag själv aldrig hört live och har duettversionen med Lisa i gott minne. Spontan allsång ljöd här ganska väntat.

En av favoriterna från "Vatten under broarna", "Dom tomma stegen" gjordes också på ett suggestivt sätt, upplättad en aning med Ola Gustavssons banjo.

Äntligen fick vi också höra "Om du lämnade mig nu" med originalrösterna, Li och Lasse.

Det började dock lite tamt med en ovanligt anonym version av "Mareld".

Även om det inte är en av mina favoriter från Daugava var det också glädjande att han nu tagit med den långa "Jag fattar ingenting", som förgäves efterfrågades så mycket under höstturnén.

När "Dunkla rum" tog slut, slocknade alla lampor och det blev oroväckande oroligt på scenen. En kort stund trodde jag åskan slagit ner någonstans och berövat musikerna elektriciteten. Hann t o m höra en hel orkester i bakhuvudet, med Lasse längst fram, totalt unplugged, helt improviserat med oss som kör, mysframföra nästa låt, innan lamporna åter blinkade och jag insåg att jag blivit förd bakom ljuset.

Det var en sak jag saknade denna kväll, fler lugna låtar med myskänsla.

Sen måste Lasse släppa fram Monica Starck betydligt mer och ge henne mer ljudrum. De få gånger man anade hennes resurser, främst i "Elegi" och "Du hade tid" hoppades man på mer. Det är lite skamligt att låta henne rassla med tamburiner när hon har så mycket mer. Men hon får kanske höja rösten mer ju längre turnén rullar på.

Tycker scendekorens enkelhet och genomskinlighet, utan tunga backdrops också var positivt. Ljusspelet tycker jag också lyste upp kvällen effektfullt.

I stort dock en klart godkänd spelning, även om  jag personligen önskat mer från Daugava (enligt mig Winnerbäcks bästa skiva), och fler lugna låtar.

Däremot var nog inte konceptet med två scener så lyckat; åtminstone inte om scenerna är placerade så långt från varandra som på Sofiero. Det blir splittrat och okoncentrerat när åhörarna måste förflytta sig mellan scenerna, särskilt som det var besvärligt att ta sig fram, utan att trampa på tallrikar och picnicfiltar. Idén med två scener för att minska dötiden är annars utmärkt, men placera dem närmre varandra så att det blir mer koncentrerat och minskar onödiga åhörarförflyttningar.

Annars tror jag att matserveringar, Amnestytält, skivaffär osv generellt var välkomna och uppskattade.

Maia Hirasawa

En Kafé K-are fångad i väntans stillhet på filt

Strax kommer Lasse...

....på väg fram till mikrofonen.

Ola på banjo

Några av oss som var där.

Winnerbäck vänder oss ryggen och fyller kylarvätska.

Originalröster på "Om du lämnade mig nu"

Effektfullt ljusspel

Setlistan:
Mareld
Dom tomma stegen
Stockholms kyss
Farväl Jupiter
Dom sista drömmarna
Söndermarken
Och det blåser genom hallen
Elegi
Om du lämnade mig nu (med Miss Li)
Tvivel
Jag fattar ingenting
Du hade tid
Hugger i sten
Elden
Dunkla rum
Åt samma håll
Solen i ögonen + bandpresentation

Strimmor
Kom
Kom ihåg mig

För dig