På väg mot Hagstad och Hagstástämman.

Under stora trädet, mitt på gården samlas det först till allspel. Nyckelharpa, fiol, dragspel, flöjt - gammal och ung.

Værløse Musikanter fra Danmark

Sven & Bertram, munspel & durspel

Buskaspel

Bakad potatis i utrikisk kärra 

 

Kansjälv-anda i Hagstad
      (eller Minst men inte minst)

"Hönsefödder, gulerödder". Unga fröken Carr framför med bestämdhet denna låt på sin lilla fiol, solo. Men så kan resten av familjen Carr inte hålla sig, fulla av spelglädje ansluter de med fioler och strängaspel. Fröken Carr blir förgrymmad av att de klampar in i hennes solo, nu när hon äntligen fått möjlighet att visa världen att hon kan själv.

Efter tårar, ånger och tröst lämnar de tre stora Carrarna scenen och unga fröken kan äntligen spela hela "Hönsefödder, gulerödder" och möts till slut av ett stort jubel och applåder. Hon är minst men inte minst.

Så passande det var att detta familjedrama utspelade sig just på Artur Lundkvists födelsegård i Hagstad. Han föddes här 1906, men familjen flyttade till Toarp redan 1909. Han var ju också en som verkligen visste vad han ville i mycket tidiga år, och inte gav sig förrän han fick göra det. Han slutade som akademiledamot, aktad författare och introduktör och översättare av utländska författare.

Vi befinner oss i trakter där redan Linné 1749 drog fram på sin skånska resa. Henrikstorps glasbruk låg ungefär där dagens Perstorp ligger idag. Åker man norrut kommer man till Oderljunga och Hagstad.

Ännu tidigare, fram till 1658, var man danskar här. Kanske uppstod den här "kansjälv-andan" redan då, när man ville visa sitt avståndstagande mot de svenska ockupanterna.

Hursomhelst finns det något i luften här som kan flyga själv. Det är nog det vi andas in och det som vissa är extra mottagliga för, som t ex Artur Lundkvist och unga fröken Carr.

Hönsefödder, gulerödder, gamla händer och krokiga ryggar. - De äldsta besökarna på stämman gosar sig i värmen, både kroppsligt och själsligt, sedan de kravlat sig upp och ur den trista vintern.

Hönsefödder, gulerödder, hundar och ungar. - Barnfamiljer sitter på filtar och äter. Hundar och barn springer runt och det är risk för välta koppar och glas.

Hönsefödder, gulerödder, akne och ack youuuu. - Kelsjuka tonåringar med eller utan finnar, med eller utan vänselvän.

Hönsefödder, gulerödder, gubbar på stubbar och ljugarbänk. - Traktens änklingar, övergivna och överblivna sitter på en bänk, är det ljugarbänk eller avbytarbänk? Inhopp kanske inte helt omöjligt.

De milda  nyckelharporna, de skarpare fiolerna, de narriga flöjterna, de kryddiga strängaspelen, de fräcka visorna, de muntra munspelen och durspelen, denna musikaliska mångfald sticker upp som blommor ur den gamla musikaliska myllan.

Vi besökare stampar inte med hönsefödder men väl  med människofödder på denna mylla och känner en viss samhörighet med gångna tider.

Artur Lundkvist hade nog tyckt att det var för mycket gullgull med gamla tider och bonnatraditioner. Landsbygden var en miljö han hade bråttom att fly från för att få bredare perspektiv på världen. Men jag är helt säker på att han hade lett ett stort leende och blivit varm i hjärtat om han sett och hört den unga fröken Carr, med samma kansjälv-anda han själv var så full av.

/Mats Klasson

Familjen Carr

                                Unga fröken Carr   

Hagstástämman 2008 dansar bort...

...och jag cyklar hemåt med kvällssolen i ögonen.

Bonus.

Ljudsnuttar från Hagstástämman 2008. OBS! Avlyssnas på egen risk. Ljudkvaliteten är tyvärr bedrövlig pga tekniska problem med videokameran. Men spetsar ni öronen och baddar dem med tystnad efteråt, kan ni kanske avhöra något med intresse.

Brita & Jan-Erik

Bröderna Lök

Familjen Carr

Fredrika & Mattias

Göinge Musickanter

Harpolirorna

Lagabygdens Nyckelharpor

Sven & Bertram

Vi har vatt i Höja

Værløse Musikanter, Danmark

Ylva från Lund

samt sist och minst men inte minst: Unga fröken Carr