13 april 2013

Det var på den tiden jag gick på bio. Det var långt innan man kunde hyra eller köpa filmer på videokassett. Det var i början av 70-talet. Det var då jag gick på byns enda biograf, Scala.
De visade film onsdagar och fredag, lördag, söndag vill jag minnas. Någon dag innan en film skulle visas sattes det upp stillbilder från filmen i biografens skyltfönster. Där kunde man med hjälp av stillbilderna  ta beslut om filmen var värd att se eller inte. Ibland infriade filmen förväntningarna, ibland inte.

Köpte alltid schweizernötchoklad av biografägarens dotter som stod och sålde biogodis. Biljetterna till platserna längst fram kostade 5 kronor, de till platserna längst bak 6 kronor. Valet var lätt. Förutom att det var billigare, slapp man att någon lång persons huvud störde sikten. Den allra första film jag såg på denna biograf var nog Jakten till nollpunkten. Det enda som är kvar i minnet är att den innehöll en massa biljakter. I den genren såg man också rullar med Steve McQueen eller Charles Bronson. Kommer ihåg västern Little Big Man, där Dustin Hoffman spelade den 121-årige Jack Crabb.

I kategorin matinéer har jag  Emil Lönneberga, Nils Poppe och de underbart tokiga Bröderna Marx i gott minne. Inte heller omöjligt att jag såg någon av Bo Widerbergs filmer på Scala, men jag kan inte svära på det. Troells Utvandrarna såg jag i alla fall på Scala. Någon blodig Draculafilm och någon dansk Mazurkafilm som pulserade mellan lust och skratt hann man också med.

En svensk film från tidigt 70-tal som jag vet att jag sett på bio är Lyckliga skitar, om en man som bor på en båt och som går med i demonstrationer. Också det en smågalen film som fångar tiden.

På tal om att fånga tiden är den film jag minns bäst  - kanske för att jag var i ungefär samma ålder som huvudrollsinnehavarna - Roy Anderssons En kärlekshistoria, filmad sommaren 1969 med biopremiär 1970. Själva kärlekshistorian smyckas med fantastiskt tidstypisk miljö. Det är som att ta sig tillbaks till 1969 igen, samma sommar som Armstrong sparkade runt i mångruset.

Filmen är gripande, mänsklig, romantisk och rolig. Scenen där killen kör tillbaks med sin moped  till tjejen på grusplanen är klassisk. Köpte filmen på dvd för några år sen och det jag slogs av allra mest var det faktum att  det var så många som rökte i den filmen. Cigarett, pipa eller cigarr. Ett evigt blossande överallt.  Men även om filmen fångar tidsatmosfären, finns mycket tidlöst i den. Sånt som fortfarande är aktuellt, ungdomskärleken, grupptillhörigheten, mobbningen, relationen mellan föräldrar och barn, karriärismen, klasskillnaderna, drömmarna, både de infriade och de krossade. På dvdn finns också mycket bra extramaterial, som t ex provfilmningar med huvudrollsinnehavarna Ann-Sofie Kylin och Rolf Sohlman. Även ett avsnitt där de ungeför 40 år efter inspelningen kommenterar och ger sin syn på både filmen, sina roller och hur de var som personer då. Det finns också ett ljudspår där regissören Roy Andersson kommenterar alla scenerna i filmen, vilket ger en intressant inblick i hur filmen kom till rent praktiskt och vilka idéer som fanns bakom. Bland annat berättar han om telefonscenen där han var tvungen att binda ihop Ann-Sofies och Rolfs ben för att de skulle stå tillräckligt nära varandra och som bidrog till att  skapa den uppsluppna stämning som man ser där.

Roy Andersson gjorde därefter filmen Giliap som är helt annorlunda. Den sågades av kritikerna, men jag tycker även den är klart sevärd. Sen följde många år då Roy Andersson ägnade sig åt att göra reklamfilm och där växte också hans nya helt egna filmspråk fram, som vi på senare år sett prov på i filmer som Sånger från andra våningen och Du levande. Tragikomiska filmer med starka stämningar och  med en djup mänsklighet som grund.

Titta gärna in på hemsidan för Roy Andersson och hans filmstudio Studio 24. Där kan man se klipp ur några av hans filmer och få ytterligare information om dem. Sedan en tid är hans nya film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron under inspelning. Den beräknas ha premiär 2014.

Vet inte om dvdn En kärlekshistoria fortfarande finns att köpa, men hittar ni den någonstans är den väl värd att skaffa. Särskilt om man har egna erfarenheter från slutet av 60-talet och början av 70-talet, om man är nyfiken på tiden (i dessa retrotider) eller om man helt enkelt är intresserad av relationer, drömmar, kärlek, sorger, humor, idéer. Helt enkelt mänskligt liv.

Mats Klasson