Sanna Juhlin - författare

Sanna Juhlin är 43 år gammal. Hon bor i Söråker, några mil norr om Sundsvall, tillsammans med sin man och två barn. Hon är författare, recensent och regionombud för författarna i Västernorrland. Som regionombud verkar hon för att skapa bättre förutsättningar för kulturarbete, genom att t ex skriva debattartiklar och verka för fördjupat samarbete mellan författare och bibliotek lokalt. Hon drömmer om att skapa en egen bokmässa. Hennes hemsida finns här. Sanna är en av flera som skriver recensioner av barnböcker på barnboksnätet. I februari 2013 kommer hennes andra roman för vuxna, De Sömnlösa, ut. I den här intervjun berättar hon om sitt författarskap och delar med sig av sina bästa skrivtips. 

Hur många böcker har du skrivit?

Massor! Alla böcker jag skrivit har ju inte blivit utgivna. Det finns många refuseringar i bagaget. Men jag har en egen utgiven bok och sju stycken som blivit utgivna av förlag. Sedan finns det två barnboksappar också, men de glöms bort lite, eftersom de inte finns registrerade hos kungliga biblioteket. Det är lite synd. En barnboksapp är en app som innehåller en barnbok och kan laddas ner till t ex en I-Pad. 


Du skriver i flera olika genrer. Varför det?

Jo, jag är splittrad som författare och det är nog för att jag älskar böcker – oavsett om det är barnböcker eller vuxenböcker. Jag har nog alltid varit en utstickare som vägrar låta mig följas med i strömmen eller sättas in i ett fack. Jag går mina egna vägar och vill inte följa några regler för hur man kanske ska vara som författare. Jag skriver främst för min egen skull och det jag finner utmanande.

Hur är det att skriva en bilderbok för barn, jämfört med att skriva en kapitelbok för barn eller en vuxenbok?

Det är stor skillnad att skriva för olika åldrar. Inget är lättare än det andra även om texten är kortare till små barn men jag känner nog en större mental frihet när jag skriver romaner. Då hamnar författarrösten närmare mitt omedvetna jag. Jag har blivit väldigt förtjust i de fiktiva karaktärerna i mina böcker och att lämna dem har varit en stor sorg faktiskt. Svåraste åldern är nog att skriva för barn i bokslukaråldern, känner jag. Men det är fantastiskt roligt att skriva manus till barnbilderböcker eftersom jag då får arbeta med illustratörer. Man är plötsligt två om boken och barnböcker får oftast en spontan positivt respons. När det gäller romaner får man ofta höra att man är duktig som har skrivit en hel bok men inte lika ofta man verkligen hör någon i ens omgivning som erkänner att de läst boken eller tycker till. Det är lite mer känsligt, som om läsaren tror att de personer jag hittat på är jag. Det kanske de är på sätt och vis, konstruerade av olika delar i min personlighet men mest är det ju fantasier. Måste ju också tillägga att det tar tid att skriva romaner. För mig mellan ett och ett halvt till två år.


Har du gått några skrivkurser?

Ja, först skrivarkurs på folkhögskola vilket var startskottet för att ge mig självförtroende och självkänsla. Den läraren jag hade där talade om för mig att strunta i att tänka på att skriva korrekt grammatisk – skriv i ett flöde istället. Sedan har jag läst en hel del litteraturvetenskapskurser på Universitet och lärt mig både få och ge kritik till texter. Det har lagt grunden för mitt hobbyarbete som jag har som recensent på Barnboksprat på nätet.


Vilka är dina bästa skrivtips?

Ge skrivandet tanketid emellanåt. Att vara författare handlar inte bara om att sitta ned och skriva utan man måste få tid över till att fundera, känna in scener och lära känna sina karaktärer. Det första alla nybörjare bör lära sig är att bestämma sig för att verkligen göra något åt sin skrivlust. Har man en idé till en bok så börja skriva ned alla tankar och skissa upp historien. Sedan skriver man. Svårare än så är det inte. Börjar man tänka att boken nog inte blir utgiven eller att man kanske inte är tillräckligt duktig så sviker nog modet en snabbt och inget blir skrivet. Tro på dig själv. Följ magkänslan och din egen författarröst.


Hur kombinerar man skrivande och familjeliv?

Jag har studerat under flera år via distans och därför också kunnat kombinera det med skrivandet. Familjelivet och främst mina barn har varit stora inspirationskällor till mina barnböcker. Sedan har jag valt bort mycket av mitt tevetittande. Jag inte bara skriver utan jag läser ju också väldigt mycket böcker. Litteratur är en stor del av mitt liv.


Har det blivit lättare eller svårare att vara författare och att skriva de senaste 10-15 åren?

Jag har bara varit författare under fem års tid men märkt en stor skillnad under dessa år. Bara under förra året (2012) så tyckte jag det poppade upp massor av nya förlag med syfte att ge ut sina egna böcker – förläggaren och författaren är alltså samma person. Sedan har det blivit alltmer vanligare att ge ut sina egna e-böcker eller att trycka upp dem via print on demand. Att vara författare är alltså lättare men att få böckerna att sälja är något helt annat. Där är marknaden oerhört tuff, även för den som är utgiven via ett stort förlag. Många författare har det även svårt att kunna vara verksamma som kulturarbetare även om de vill ut och föreläsa eller delta i olika projekt för att främja läsandet för barn- och ungdomar. Det är därför många författare får ha författarskapet som en bisyssla medan de får arbeta med annat för att tjäna pengar och överleva.


Vilket är ditt drömprojekt när det gäller skrivande?

Det ändras hela tiden men oftast är drömprojektet det jag sysslar med för stunden. Jag går in i en bubbla när jag är i ett skrivflöde och när jag känner att det kommer att bli bra. Men annars är väl drömmen att skriva just den där försäljningssuccén.


Vilka böcker är de bästa böcker du läst?

Som litteraturstudent har jag läst en hel del klassiker såklart men även blandad kompott bland genrer och från författare i olika länder. Den bok som alltid finns närmast mitt hjärta är Jane Eyre – jag tycker det är den mest kompletta kärleksroman som finns. Jag önskar att det vore jag som skrivit den.

Intervjuare: Paisley