Tompa om Dylan i Jönköping
Intervju med Tompa om Dylans konsert i Jönköping den 27 mars 2009.

 

Hur väl lämpade sig Kinnarps arena för denna Dylankonsert?
Kinnarps arena var en ny bekantskap för mig men helt ok för att vara en ishall. Ljudet var mycket bra, bättre än Scandinavium och Globen som jag varit på innan.

Fullsatt? Hur var stämningen? Några andra kommentarer om publiken?
Det var fullsatt, cirka 5000 i publiken. Stämningen tyckte jag var rätt bra där. Det är ju inte fråga om allsång och stim på en Dylan-konsert. Det var en något äldre publik på Dylan än man är van vid från andra artister. Men trots allt kul att se att det fanns en del yngre, både tjejer och killar i publiken. Tillkommer nya generationer hela tiden vad det verkar.

Hur såg Dylan ut? 
Dylan var oklanderligt klädd i någon slags western-mexico-stil med snygg hatt. 
Rent humörmässigt var det svårt att se hur Dylan såg ut från den platsen jag satt på.

Kan du berätta något om bandet och dess sättning?
Ett följsamt band som Dylan verkar trivas med, bestående av följande musiker:

Stu Kimball: gitarr
Donnie Herron: pedalsteel och lapsteel
Denny Freeman: slidegitarr
Tony Garnier: elbas och ståbas
George Recile: trummor

Själv håller Dylan till på ena kanten av scenen bakom sin orgel utan att ta någon central plats. Men ibland vandrar han in i mitten och spelar munspel. De stunderna skapar magi.

Hur var setlistan? Vad hade du förväntat? 
Det var en bra setlista med många låtar från 60-talet. Hade inga förväntningar alls egentligen. Du skall få hela setlistan i slutet av vårat lilla samtal.

Några låtar du aldrig hört live förr? Eller helt nya låtar?
Kan inte påminna mig om att jag har fått höra When I Paint My Masterpiece och This Wheel's On Fire innan. Det kommer ju en ny skiva nu i slutet av april men den får vi inte höra något ifrån. Fast det hade varit sensationellt i så fall, tror inte han har spelat en outgiven låt de senaste 25 åren.

                                  Tompa

Kvällens höjdpunkt?
Då måste jag säga When I Paint My Masterpiece för att det är en favorit hos mig, som jag sa innan, aldrig hört live och Don't Think Twice, It's All Right. Enda gången Dylan hänger på sig gitarren. 
Förresten, konsertens inledning med de första sju låtarna är helt grym.
Like A Rolling Stone kan jag aldrig få nog av heller. Är väl den låten som rycker med publiken mest också.

Någon besvikelse eller miss?
Det är väl i så fall att Dylan inte spelar mer gitarr än han gör. Men hade å andra sidan inga förväntningar på det.
Visserligen roligt att Dylan spelade Blowin' In The Wind men det var en knepig version. Fast allt är förlåtet när han avslutar låten med ett fantastiskt munspelssolo.

Mellansnack? Några kommentarer från Dylan om Jönköping som spelplats?
Som vanligt existerar det inget mellansnack från Dylan. Men det har jag inga problem med, det räcker gott och väl med musiken.
Det enda han säger är ”Thank you my friends” och då vet jag inte om han menar oss i publiken eller sina musiker. Sen presenterar han sitt band också. 

Gör en jämförelse med tidigare Dylankonserter du varit på.
Detta var en mycket bra årgång jämfört med de senaste åren. Dylan sjunger med en stark röst och verkar ha ett helt annat fokus på vad han skall göra.
Fast sen var det ju roligare förr när Dylan hade mer akustiska partier i konserterna.

Om du ska sammanfatta konserten med ETT enda ord, vad blir det då? 
Är det omöjligt, används max TRE ord. :-)
Två njutbara timmar!


Setlistan
1. Leopard-Skin Pill-Box Hat 
2. When I Paint My Masterpiece 
3. Don't Think Twice, It's All Right 
4. The Levee's Gonna Break
5. Just Like A Woman 
6. It's Alright, Ma (I'm Only Bleeding) 
7. Most Likely You Go Your Way (And I'll Go Mine)
8. Million Miles 
9. Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again
10. This Wheel's On Fire 
11. Highway 61 Revisited 
12. Make You Feel My Love 
13. Thunder On The Mountain 
14. Like A Rolling Stone
Extranummer
15. All Along The Watchtower 
16. Spirit On The Water 
17. Blowin' In The Wind 

Mats Klasson frågade.
Tompa svarade.