Intervju med Erica Falk!

Söndagens spelningar börjar med Erica Falk som musikklubben Visa Visor snappat upp på myspace.

En 26-årig, härligt glad tjej med en röst som tränger igenom murar. Suverän, vacker, stark, levande och med texter om vikten av att vara snäll i alla relationer. Hälsa på busschauffören t.ex.

Då jag tycker hon beskriver sig själv alldeles förträffligt på sin Space-sida så snor jag helt enkelt den texten. Haha!

Det började med att jag satte ihop duplo-klossarna till mikrofoner och sjöng sånger med så otäcka fraser att mamma förbjöd mig att sjunga dem. Massor av år senare lärde jag mig spela på hennes ostämda gitarr som saknade två strängar, så för att kompensera detta sjöng jag högt och spelade lågt. Började spela progg med mina kompisar och skrev sånger med de vackraste intentioner att beskriva baksidorna av att arbeta och att inordna sin tillvaro i svenssonlivet. Till min förnärmelse roade dessa seriösa försök till samhällskritik sina åhörare oerhört, och det var först senare som jag insåg att det är humorn och självdistansen som får oss att komma vidare efter att ha skrapat knän och armbågar på de där kullerbyttorna man aldrig slutar med. När jag började skriva igen flera år senare handlade sångerna helt plötsligt om relationerna mellan oss och relationerna mellan oss och omvärlden. Jag är helt övertygad om att allt kommer att ordna sig, jag vet bara inte när. Tills dess är jag försiktigt optimistisk. För det går bra, vi har ju inte slagit ihjäl oss än.

Jag träffar Erica utanför hotellet dagen efter spelningen och vi slår oss ner på ett fik.

Hon berättar att hon kommer från Matfors i Västernorrland men numera bor i ett kollektiv i Stockholm. Som liten var hon en hästtjej och fotbollstokig. Det intresset sitter naturligtvis fortfarande kvar även om hon inte utövar det som förr.

Som 6-åring började hon skriva texter, sånger och noveller. Som 16-åring var sångerna svenska, politiska och samhällskritiska.

Sedan har hon gått på skrivarlinje på en folkhögskola och även en vislinje.

En av lärarna var ingen mindre är Christina Kjellson. Första gången hon spelade själv ute ensam med sin gitarr var på underjorden i Linköping.

Vilka är dina inspirationskällor?

Mycket progg, Norrbottensjärn, Ane Brun, Jenny Lewis, Winnerbäck, Sundström, Magnell osv… Även inspirerad av författaren Dorothy Parker.

Vad lyssnar du helst på om du sätter på en platta?

Just nu är det Acid tounge med Jenny Lewis som snurrar mest.

Någon svensk musiker som ligger dig extra varmt om hjärtat?

Stina Tyskling.

Vad är för-och nackdelar med att åka runt för att spela?

Föredelarna är att det är himla roligt att åka, sitta och titta ut genom fönstret i bussen eller tåget. Det är avkopplande. Sen är det naturligtvis väldigt kul att se olika ställen. Nackdelen är att nu sätta sig på bussen och åka hem till sitt vanliga tråkiga jobb.

Vad är viktigast för dig, texten eller musiken?

Det är helt klart texten. Men jag sätter ihop det samtidigt. Skriver inte om låtarna 25 ggr utan tar det som det faller.

En platta är ju drömmen men jag vill få ihop fler låtar först innan jag känner mig helt redo. Till dess får det räcka med min demoplatta.

Jag fortsätter med standardfrågorna och fråga vilka artister hon helst skulle ta med om hon fick ha en egen musikfestival.

Festivalen skulle vara i Norrland med kvällssolen tillsammans med Elvis, Janis Joplin, Sundström, Jan Hammarlund, Christina Kjellson, Edith Piaff, Aretha Franklin, Jenny Lewis, Cat Power, Emil Jensen, nå´n poet, Laleh, Beth Orton och Cool Cousins, dom blev mina spacevänner förra veckan, två 11-åriga tjejer som spelar punk, så söta eller förlåt jag menar hårda, Springsteen vore också kul. Och jisses, Mozart och John Bauer kunde komma och designa backdrops och när ändå han är där så tar vi Banksy också. Stick-kontakt kan göra festivalbanden. Hmm, blev några fler än 10 stycken. Men när man väl puttar på snöbollen blir det svårt att sluta.

Vad gör du när du inte håller på med musiken?

Jag jobbar, tränar Kung Fu, är kontaktperson. Det blir en hel del bio, cafebesök, matlagning, surrande i telefon, kompisar förstås. Kärlek, all kärlek är bra kärlek!

Om man vill se och höra dig vart spelar du nästa gång?

Jönköping den 8 mars. Det går också bra att boka mig till andra ställen. (Skratt)

Om din dröm går i uppfyllelse vad gör du då om 10 år?

Då lever jag på min musik, bor på landet har en häst och kanske en knodd. Eller kanske jag spelar Kazoo hos olika band. Jag älskar Kazoo!

När jag kommer till frågan om nedladdning på nätet så svarar Erica först med ett skratt: Jag skulle glatt ladda ner om jag visste hur man gör. Men tycker det är svårt att ge ett bra svar på hur hon egentligen ser på det. Hon har svårt att se att det egentligen skulle vara negativt. Men samtidigt så blir det ju svårare att tjäna något på sin musik. Men då får man ge fler spelningar. Jag vet inte fortsätter hon, det är en svår bit.

Har du något ordspråk som du själv lever efter och vill dela med dig av?

Det ordnar sig!

"It´s better to live one day as a Tiger then 100 years as a sheep" Av: Kate Pendry

Vi samlar ihop våra pinaler och lämnar fiket och går ut i kylan.

Erica är taggad och ska hem o försäka samla ihop fler spelningar nu. En spelning som denna som förband till Stefan Sundström på ett fullsatt ställe och ändå få publiken att verkligen lyssna och utan att börja gapa efter huvudnumret är stort.

Och fan, Erica, du grejar det! Ge järnet!!

Tack Erica för pratstunden och för en ny musikupplevelse som stort överträffade förväntan!

Gå genast in på Ericas MySpace-sida och lyssna!!!

  www.myspace.com/ericafalk

För er som inte känner till Banksy så kommer länken här: http://www.banksy.co.uk/menu.html

Måste bara även skriva att Lokala dagspressen skrev att Erica påminde om Lisa Ekdahl, men ändå inte. Kan vara kul att höra vad en viss Klasson tycker.