Intervju med Karl-Magnus Boske,
grafisk formgivare och mannen bakom HFDP som bl a gjort skivomslag till Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Peter LeMarc, Rebecka Törnqvist, Per Gessle m fl.

Foto: Ylva Boske

Hej Karl-Magnus! 

Något om dig själv:
Ålder? 43 år.
Född var? Född i Kalmar (forza Kalmar FF!) 1965.
Smeknamn? Inget smeknamn. Folk brukar vänja sig vid att kalla mig Karl-Magnus.
Familj? Gift och två barn (6 & 7 år).

Hur började ditt intresse för grafisk formgivning?
Vad har du för utbildning?
Jag gjorde skoltidningen (Extasen) på gymnasiet och kanske föddes intresset på allvar där.
Jag gick 4-årig teknisk och jobbade som byggnadsingenjör i tre månader när jag insåg att det ville jag inte hålla på med. Jag har gått på Berghs i Stockholm 90-93. 

Vad sysslade du med innan du startade HFDP 1998?
Jag gick ut från Berghs 93 och började jobba på skivbolaget EMI som deras inhouseformgivare. Det var aldrig min tanke att jag skulle jobba som grafisk designer utan jag var helt inställd på att vara art director på reklambyrå. Men så dök EMI-jobbet upp och jag tänkte att det kunde jag väl göra något år eller så för skoj skull. Jag fick på en gång göra omslag för bl.a. Ulf Lundell (liveplattan Maria kom tillbaka) och Lisa Ekdahl (Vem vet albumet) och sen var jag fast. Jag var kvar på EMI i 2,5 år. Avslutade konstigt nog som marknadschef innan jag packade ihop och sålde min lägenhet och allt annat jag ägde till dåvarande VDn Rolf Nygren. Jag reste runt i Afrika ett år innan jag kom tillbaka till Stockholm 96 och fick jobb på designbyrån Design Stockholm. Där var jag också i 2,5 år innan jag startade HFDP 98.

Några intryck från Afrika som satt sina spår i ditt jobb kanske?
Absolut. De handmålade reklamskyltarna som man finner på den afrikanska landsbygden med sina direkta, naiva och färgstarka motiv har allt sedan dess varit en källa till inspiration. Jag tycker om att handrita typsnitt. 

Hur många är ni som driver HFDP (förkortning för Happy Family Dog Production)?  Är det möjligen ett familjeföretag med vidhängande vakthund? Kan du avslöja något när det gäller valet av firmanamn?
Jag har alltid varit själv men under ett par år i början var vi fyra formgivare som jobbade under då paraplynamnet HFDP men alla var sina egna. Så några fasta medarbetare har jag inte. Namnet kommer från Family Dog Production som var ett kollektiv i San Francisco i slutet av 60-talet som anordnade konserter och happenings och till dessa gjorde fantastiska affischer och flyers. Jag la helt enkelt bara till Happy. När jag startade hade min hund precis dött så kanske är namnet också en hommage till hunden Sally. 

Har du några formgivande förebilder? Några designers stil som du direkt ogillar?
Någon guru har jag tyvärr inte. Jag kollar på mycket formgivning och finner ständigt nya källor till inspiration. Det vore stillöst av mig att peka ut någon som inte passar min alldeles personliga smak. Jag är inget förtjust i den tråkiga svenska asketiska blonda formen som ängsligt används flitigt av en bajsnödig formelit. Jag tycker form ska lukta och kännas mänsklig. 

När HFDP tar på sig ett projekt, hur stort inflytande har du själv på formgivningen? Är du slav under kundernas önskemål eller är friheten stor?
Ansvaret för formgivningen ligger i regel helt i mina händer. Däremot vill jag helst att den jag gör jobb åt är med och mycket engagerad. Jag kan inte bara plocka ur luften. Jag vill att kunden berättar vad den vill. Om det inte finns ett bra samtal med kunden så blir det inga bra jobb. 

Kan tänka mig att det kanske är olika från projekt till projekt. Vilka kunder är typiska ”öppnaförförslagkunder” och vilka är typiska ”ändraingetallskunder”?
Jag tycker att alla mina kunder är öppna för förslag men sen finns det dom som säger det men egentligen redan har bestämt sig. Dessa tar lite längre tid att övertyga. Men jag är ingen designfascist, om kunden är tveksam att se ut på något sätt som jag har hittat på så tvingar jag ingen. Det är ju i slutändan de som ska stå där och känna sig bekväma meddans jag redan har börjat på något nytt. 

Hur är inflytandet på produkten mellan artisten/gruppen och skivbolaget/konsertarrangören om vi begränsar oss till musikbranschen? Vem brukar bestämma mest?
Det är helt upp till artisten. Är det en etablerad artist så har du i regel självförtroende nog att lyssna på andra och samtidigt pondus att bestämma. Debutanter är livrädda för att hamna i klorna på någon och slåss för sina idéer utan att lyssna och sen blir det kompromisser som ingen vill ha. Skivbolagen har idag mycket lite självförtroende och därför blir mycket form ängsligt och kopior. Bokningsbolagen har haft en starkare period och då blir det nästan alltid mer spännande jobb. Sen finns det förstås Idolvinnare och andra skivbolagsprodukter som jag som tur var slipper att jobba med. Det var en en liten lögn, men det är i alla fall inga jobb som jag står för. 

Hur ser din personliga musiksmak ut? Några svenska och utländska favoriter? Vilken konsert var du på senast?
Emmylou Harris ränder går aldrig ur. Sen lyssnar jag lustigt nog på flera av de artister som jag jobbar med: Winnerbäck, Lundell, R Törnqvist, LeMarc … Senast såg jag Coldplay i Globen och vart helt tagen av hur bra det var. På onsdag ska jag se Lundell på Cirkus. 

HFDP har gjort mycket till Lars Winnerbäck: Bl a designen av samlingsskivan ”Efter nattens bränder”, ”Daugava”, den gulgrönfärgade sommarturnén 2008 och den nu aktuella officiella hemsidan. Jag upptäcker en strikt och enkelsträvande linje i allt det där, är det något typiskt för HFDP eller är det något mer typiskt winnerbäckskt?
Ja, det kanske går att kalla strikt just för att det finns någon form av linje men det finns ingen utstakad plan eller designmanual på hur det ska se ut. Det är bara så det blir när jag och Lasse jobbar ihop. Jag vill vara diplomatisk och påstå att det är ett typiskt 50/50-jobb. Nu har vi ju också jobbat ihop under så många år att vi har på något tryggt sätt utarbetat en egen stil.  

I Daugavamaterialet går det mesta i rött och svart, men mitt i allt finns en blå femuddig stjärna som sticker ut. Vad är tanken bakom den? Och är tanken i så fall din eller Winnerbäcks?
Hm, svårt att exakt säga. Den kom till under en lång process. Det går inte att säga vems idé det var eller vad den betyder. I början av formarbetet var stilen mer ”rysk” och efter ett tag så undrade vi vad som händer om man gör ryssen blå. Så blev det öst-västskt …

Vem kom på den svartvitsnurriga designen på ”Efter nattens bränder”-skivorna? Kan du berätta mer om det projektet?
Det är en stilisering av trädets årsringar. En visualisering av år som går – samlingsskiva. Smart va? Haha. 

Ett utmärkt exempel på en bakomliggande tanke som visualiserats, tycker jag. 

Var är fotot - det som syns på omslaget av Winnerbäcks album ”Singel”, på den snedtakade vindskupan - taget? Eller är det en photoshopskonstruktion?
Inget photoshoppande här inte! Det är från ett litet vindsrum på Ridge Farm där plattan spelades in. Lasse satt där och skrev när vi andra åkte in till London och roade oss. Bilden är plåtat av geniet Jonas Linell. Svåra ljusförhållanden skapar intressanta miljöer. En anekdot är att det omslaget trycktes i en första upplaga på 50 000 ex som sen skrotades pga att skivbolaget tyckte att bilden var för mörk. Jag har förstås denna mörka, härligt mystiska, som omslag på min platta.

 Kan du berätta lite om vilka olika tekniker och objekt du använder i din design? Foton, teckningar, typsnitt osv.
Svår fråga. Jag använder allt. Dock är jag inget vidare på allt för tekniska lösningar. Jag försöker vara rak och enkel. Det får gärna vara mystiskt men inte så svårt att man sätter sig över betraktaren.

Om jag förstod materialet i ert arkiv rätt, har HFDP även utformat en av Winnerbäcks tatueringar. Är det en engångsföreteelse eller finns det snart en ”HFDP Ink”-filial på Kocksgatan?
Det stämmer. Det har blivit några och det är urkul att göra så det får gärna bli fler. Under tiden får jag göra fler egna.

 Säger du nej till några kunder eller förfrågningar? I så vilka och varför?
Ja, det händer. Oftast pga av pengabrist men i regel är det inte ekonomin i sig som är anledningen utan den att lågbudgetprojekt har en tendens att bli struliga. Lite pengar mycket tid. Dålig kombination. Men jag har inga direkta principer (utom vissa moraliska förstås). Jag ser ingen skillnad att jobba med Lena Philipsson eller Ulf Lundell. De är stora utmaningar på olika vis. 

Er design av några av Ulf Lundells skivomslag och bokomslag är mer olika sinsemellan än t ex Winnerbäcks verkar det. Vad beror det på tror du?
Oj, vad kan det bero på? Kanske är UL yvigare och LW mer bestämd i sin roll. 

Ni har även gjort reklamfilm. Blir det mer sånt framöver?
Gärna lagom mycket. Det blir en faslig massa människor inblandade med film och det gör det både intressant och samtidigt trögt. För två år sen ville jag bli dokumentärfilmare men det blev så mycket teknik att jag aldrig riktigt kom loss. Kanske hittar jag en dag någon som jag kan samarbeta med och ta upp det spåret. Jag följde LW under sommarturnén 06 och någon gång ska det väl bli en film av det. Materialet får mogna som ett bra vin.

Intressant att det finns en film i vardande från Winnerbäcks sommarturné 2006. Jag var en av medarbetarna som den sommaren gjorde Dunkla Rums turnésida, där vi hade en massa aktiviteter kring Winnerbäcks sommarturné, och därför följde vi turnén extra noga. Intensivt men roligt. Hoppas verkligen det blir en film till slut. Låt den inte ligga och bli bortglömd.
Det är ett bra material så det kommer inte att försvinna.

Vad tyckte du var speciellt roligt med att filma en sådan stor turné? Några speciella minnen?
Det var förstås superintressant att få vara med så intensivt och lära känna så många av folket runtomkring. Roddare, lokalarrangörer, busschaufförer, Hovet, turnéledare, förband, säkerhetspersonal … alla hade något att berätta. Det är ett tufft tempo i turnélivet och jag förstår att man måste vara en trygg person som artist för att kunna rida ut en stormande sommar. Efterfesten i Göteborg var … bra.

I vilka övriga miljöer skulle du tänka dig vara dokumentärfilmare? Med andra ord, något speciellt du skulle vilja belysa genom en film?
Jag är en sådan person som storgråter när jag ser dokumentärfilm om ensamma starka människor som för en kamp av något slag. Vardagshjältar. Kanske en film om en roddare. I det skrået finns det många starka personligheter som har haft ett tufft liv och nu hittat ett sammanhang som de kan leva med. Ett jävla slitgöra när ridån har gått ned och frontfolket går på efterfest. 

Såg att du också gjort omslaget till Eva Dahlgrens bok. Några andra författare och förlag du jobbat med?
Inte så mycket bokdesign. Förstås ett gäng Lundell-böcker och hans bautanotbok (1200 sidor) som kom ut förra året. Jag har gjort omslag åt Norstedts, Wahlström&Widstrand, Pirat, Forum mfl. 

Har du egna fotografer, eller samarbetar du med fotografer utifrån? Några synpunkter på det?
Jag har inga egna men jag har favoriter. Redan nämnde Jonas Linell (som jag jobbat med sen 93), Tina Axelsson och R Börjesson. Deras bilder har doft. Man får anpassa sitt val av fotograf efter vilket uttryck man är ute efter men för mig är det viktigt att det går att umgås.

Kan du berätta lite mer om dessa tre fotografer?
Dom blir så stöddiga då. Fotografer har ett lätt och svårt jobb. De kommer in och ska på några bråkdelar av en sekund fånga ”det där”. Här pratar vi ren ryggmärg. De levererar och vipps är de iväg på nästa jobb medans jag får stå där och ta valet och slitet att övertyga och glatt byta bild för femte gången. Stackars mig. Jonas, Tina och R är inte bara mästerfångare av magiska ögonblick, de går också att dricka kaffe med. 

Vilken kund och vilket projekt har varit absolut roligast att jobba med? Varför?
Både Lundell och Winnerbäck har förstås varit bra att jobba med. Det är fantastiskt att få jobba tillsammans under så lång tid. Man får en kort startsträcka och kan komma direkt på sak. LW har också en egenskap att skaffa sig bra folk runt omkring sig vilket gör dessa jobb extra roliga att göra. 

Finns det någon mardrömskund som ni helst inte vill ha att göra med mer? Då har du chansen att offentliggöra det här! Eller åtminstone viska tyst i mitt öra. Jag lovar att inte avslöja det för någon.
Jo, jag skulle kunna halshugga ett par stycken men jag ska inte pensioneras än så jag håller på det till mina memoarer.

Hur ser du på den alltmer avancerade teknikens inverkan på designen? Fördelar och nackdelar?
Det beror vad du menar med teknik. I musikbranchen har möjligheterna att exponera en artist blivit oändliga framför allt via nätet och mobilen. Även runt turnéerna har det exploderat. Alla dessa nya möjligheter tycker jag bara är bra. Skivomslaget som ensam bärare av den visuella bilden av en artist är över. Om du med teknik menar det som finns av tekniska möjligheter i datorn så är de ointressanta för mig. Jag har ingen koll på alla insticksprogram till photoshop eller annat effektsökeri. Och är det hemsidor eller annat tekniktungt som ska produceras så gör jag som vanligt formen och lämnar sen över till de som är experter på att få det att funka digitalt. 

Om du fick spå, hur ser modern grafisk design ut om tio år om man jämför med dagens? Hur skulle du vilja att den såg ut?
Idag är tio år så lång tid att det är helt omöjligt att sia. Men jag tror att i närframtiden så kommer formen att förenklas. Just nu är det så mycket toningar, bling och krussiduller att man bågnar. Redan nu ser man hur storföretag (de som är stora nog att våga bryta med konventionerna) renodlar. Coca cola har rensat och är nästan tillbaka på 70-tals retronivå. Apples snygga stil kommer att påverka den larvigt stökiga PC-tekniken. Fan, jag blir galen på att titta på nyhetssändningar där det ska blinkas och fara runt och samtidigt skickas in textremsor för att maximera uttrycket. Jag är medveten om att kommande generationer säkert kan ta in betydligt mer information på en gång men någon måtta får det vara. Samtidigt så kommer vi nog få se ännu mer och helt olika stilar. Det kommer vara omöjligt att säga hur nästa tioårsstuk kommer att se ut generellt. Än mer gäller differentiate or die. Och hör på denna motsägelsefulla teori – geografiska stilar kommer att raderas ut med den globala samhörigheten och samtidigt kommer det lokala att värnas om.

Kan du förklara det där sista med något konkret exempel kanske?
Alla vill se amerikanska ut samtidigt som det är ett smädelseord ”att se amerikansk ut”. Internet slätar ut gränser men för att vi inte ska tappa fotfästet i den oändliga cyberrymden så famnar vi rötter där vi står. Uj, vad stort allting blev, nu blev jag sugen på isterband, typ.

En annan linje i något av det ni gjort är det svartvita fotot. Vad är det som känns bra att jobba i svartvitt?
Det är helt enkelt så mycket snyggare. Det som på en färgbild kan upplevas som stökig bakgrund kan på en svartvitbild se ut som ett intressant mönster. Det är lättare att hitta en fokus i en svartvit bild. Jag gillar också färgbilder som ligger i gränslandet till svartvitt.

Finns det något annat typiskt för HFDP:s produkter, som du ser det?
Hm, jag använder sällan mer än två färger. Är det färgbilder med så är typografin vit eller svart. Jag krånglar sällan till det. Jag vill inte vara svår men gärna lämna utrymme för egna funderingar och olika tolkningar. Fan, vad fint sagt! Jag är tacksam över att jag inte är en så himla duktig formgivare. Mina brister gör jobben förhoppningsvis levande och lättare att identifiera sig med. 

Har du haft några kunder utanför Sverige? Skulle du vilja det?
Norge och Finland, men det räknas väl knappast. Emmylou Harris hade jag gärna satt tänderna i. Jag har jobbat med svenska artister som lanserats utomlands och det blir i regel jobbigt (tycker jag). Jag gillar inte att sitta i telefonkonferenser och jag är nog ingen internationell typ (sa han som en ursäkt för att ingen har ringt och frågat).

Har du hittat ditt drömjobb nu? Eller finns det andra saker du skulle vilja göra längre fram? Något drömprojekt för HFDP?
Jag älskar att jobba med underhållningsbranchen och jag har haft mycket roligt och träffat många intressanta människor och därför vill jag gärna fortsätta med det. Dokumentärfilmaren i mig kanske dyker upp igen. Jag har också lust att producera något själv inte bara gestalta andras produkter. Ett drömjobb är att få profilera om hela Kalmar FF. Allt från merchandise till matchdräkter och ibland även val av mittfält (förlåt geni Nanne). 

Vad tycker du om utformningen av Kafé K:s logga? Innan du svarar ska du veta att en professionell designer står för utformningen, så svärta inte ner din yrkeskår för mycket.
Nu består den sk professionella yrkeskåren av så många olika inriktningar att jag inte behöver vara orolig för att svärta mig om jag ger mig på någon annan. Om vi säger såhär: jag skulle inte ha gjort den så. I mina ögon är den för överarbetad. Den försöker vara för mycket på en gång. Man måste välja, det går inte att ropa två saker samtidigt. Och appropå toningar så kommer denna logga inte hålla i närframtiden. 

Något annat du vill tillägga eller berätta om?
Grafisk form är fantastiskt och kan flytta berg. Jag kan få sköna rysningar av ett torrt typsnitt. Jag har rostiga gamla reklamskyltar hängande på väggarna hemma. Men design är inte allt - här lägger vi in lite snygg amerikansk slutvinjettmusik och närzoomar – kärleken är störst.

Tack för stillad nyfikenhet, Karl-Magnus och lycka till med HFDP:andet i framtiden!
Tack själv, det var roligt att lägga tid på att orera istället för att behöva ta tag i jobbet.

Jag har kolla runt på Kafé K och jag tycker det är en underbar inställning och bra perspektiv. 

Tack för det! Roligt att höra.

Frågeställare: Mats Klasson
Svarsläggare: Karl-Magnus Boske 

HFDP:s hemsida: www.hfdp.com