Röd boll i hand
Del 28, "Solbränt äppelmos", den 9 oktober 2009

Solbrända har de återvänt från Grekland. Raukamöen och Byggo. Alexander och Eleni. Avkoppling och påkoppling. Bort och hem. Framåt och tillbaks.
Ett ljus i höstskymningen. Något som ledsagar genom mörker och leda. Ledsagar, gör ledan till saga. ”Säg en saga!” 
Sagor och sägner. Sägner som inte riktigt är sanna. Hörsägen, eller varför inte skvaller?
Att fara med osanning eller se ur annat perspektiv. 
”Jag tycker faktiskt om den svenska hösten. Att slippa den pressande värmen.” erkänner Byggo. Trots att han är ett träd med grekiska rötter får det gärna höststorma i kronan och det gör inget att löven blir gula, orange, röda. Om strömmen går och han får ta fram stearinljuset och tjocka boken. Låta tystnaden kivas med stormvindar utanför. Låta tystnaden tetas med bokorden innanför.
”Men du följde ändå med på resan?” pressar Raukamöen honom.
”Det var ju för DIN skull.” ler han. 
”Och för att titta till och vattna mina rötter så de inte torkar bort.” tillägger han.
”Att det var över tio år sen du träffade dina kusiner!” utbrister Raukamöen smått förvånad.
”Tiden går.” klyschar Byggo till det.
”En av mina kusiner träffade jag ganska sällan för hon bodde längre bort. Men alla vi andra träffades åtminstone på sommaren under min barndom.” minns Raukamöen.
Kusin Vitamin, Vitadin. Din vite kusin. Mitt svarta russin. Och den orange apelsinen. Höstlöven och brandkåren. Brandgula ballonger. Hare Krishna och Bhagavadgita. Säffle och Värmland. Eriksson.
”Den ofta frånvarande kusinen hade en mamma som hette Ebba och var kemilärare. Men vi kallade henne alltid för ’Ibba’ och uttalade namnet med pipig röst för hon pratade så där.”
”Kusinen?”
”Nej, Ebba, Ibba.”
Cohen på Ebbavis. Wiehevis. Säg det på svenska. Sjung det…! Chelsea Hotel. Stamford Bridge i helblått. 
”Dina föräldrar vill överraska oss med något när vi hälsar på dem nästa gång.”
”Ja, men de ville inte säga mer. Det är väl så överraskningar fungerar. Förväntan ska matas tills den spricker. Och sen ska den spricka upp som en blomma.”
”När avslöjar du DIN överraskning till MIG? Jag spricker snart, och då inte som en blomma.”
Byggo skrattar och frestas nästan att ge henne en ledtråd, men behärskar sig. 
”Snart, snart, men jag vill vara helt färdig först.”
Hon nöjer sig med det, fast det börjar spricka redan nu både här och där hos henne.
Istället fintar hon Byggo ner i brygga genom att ta fram en liten kartong.
”Nu är jag trött på alla väntor och förväntor. Låt något blomma redan idag.”
Hennes hemlighet för honom ligger i kartongen. Den är inte tejpad, bara ihopvikt. Det finns en liten springa som gör att man kan kika ner i den. Men eftersom ljuset inte når ner dit, kan man ändå inte se något.
”Gissa!” säger hon samtidigt som hon tar tag i Byggos händer när de just ska öppna kartongen.
”Penslar?”
Raukamöen kan inte hålla tillbaks skrattet. 
”Nej, det är inget man ska ha i handen.”
”Var ska man ha det då?”
”På porslin, med sked, i munnen och magen.”
”Något ätbart alltså.” konstaterar Byggo.
”Som knappt behöver tuggas.”
”Kokat? Mosat?”
”Ja. Tänk på årstiden.”
”Höstmos?”
”Ja, det kan man kalla det.” ler Raukamöen.
”Potatismos?”
”Nej, lite högre än potatis. Ett par meter längre upp.”
”Äppelmos?”
Hon släpper hans händer och andas ut på ett ljudligt sätt. Spänningen släpper och Byggo plockar upp en glasburk ur kartongen. Där är flera burkar men han öppnar denna och doppar ivrigt fingret och smakar. 
”Mmmm”
Sen matar han moserskan och tycker att äppelmoset var en förträfflig hösthemlighet som Raukamöen kunde bjuda honom på.
Hans förväntan har blommat, hennes får vänta lite till.

Foto: litenpyret

Det talas grekiska mellan lakanen, medan första höststormen gnyr och gnäller på någon svengelsk dialekt på andra sidan fönstret. Sonens Gotland är långt borta. Dotterns Island ännu längre ut i havet. Och Grekland sköljer fötterna i Medelhavet, medan han och hon värmer varandra till sömns.


Mats Klasson


Vill ni vara med och påverka det fortsatta innehållet gå in på forumet: Längre texter/Fredagsföljetongen så får ni där varje vecka möjlighet att bidra med det som det frågas efter där.

Tidigare delar av Röd boll i hand hittar ni i Boklådan/Fredagsföljetongen.

Fortsättning följer nästa fredag.