Röd boll i hand
Del 21, "Färg och punkt", den 21 augusti 2009

Den röda bollen är i ingens hand, i dronningens land. 
Den kan höra gamle Otto snarka om nätterna. Den kan se honom skissa och måla. Den kan se honom äta morgonmad, frokost och aftensmad och ta en bajer.
Det är färg och fröjd. Någonstans känner bollen fart i luften. Den har märkliga förmågor. Den känner något färgglatt – med tonvikt både på färg och glatt – förflytta sig ett par hundra meter fortare än någon annan någonsin. Uppåt lyser solen gul, nedanför lever grönskan.
Den röda bollen snurrar runt av rent leklynne och färgpaletten snurrar stroboskopiskt för den inre synen. Formen och rörelserna var det som kom först till bollen, nu fascinerar färgerna och ljuset.

Foto: Sanna Johansson

Långsamheten i eftertanken och snabbheten i rörelsen. En båt puttrar fram till en ö som ligger mitt emellan det blågula, hoprört till grönska och det rödvita, blandat till ”lyserött”. Härifrån studerades himlaljusen extra noga för längesen. Den vackra ön ger avskildheten en ny mening. Allt som kan vara möjligt i vanliga fall, är här omöjligt. Det som i vimlet är omöjligt, är lättare här. Den lugna blicken mot natthimlen och eftertanken långsamt vridande mot slutsatsen. Under kupolen för längesen. Den gamla kyrkogården vid den vita kyrkan på höjden skänker en bunt andlösa vykortsutsikter. Men de för längesen avslutade ligger ändå rofyllt i denna avgränsning. Gravstenarna ger ett sydländskt intryck, något som kanske är vanligare på öar, även på öar i Skandinavien. Gravstenarna här är ändå främst ett antal punkter där varje punkt är avslutningen på ett liv. Varje punkt är slutet på en lång historia där man oftast bara kan ana innehållet. Man känner till det första ordet ”född”. Kanske antyds något om livsbanans högsta höjd, yrket eller titeln. Men sen överskuggar punkten det mesta. Punkten i form av en gravsten. Den punkt som till slut blir det enda som blir kvar som bevis för att historien och tiden har funnits, för att detta livet har levts, för att denna människa har existerat.

Så kan det tänkas gå runt i bollen på en röd boll när den värms av köpenhamnsk sensommarsol en intensiv augustivecka som både var upp och ner. Inte ens den kan förutse vad som komma skall, för ”bollen är ju rund”.


Mats Klasson


Vill ni vara med och påverka det fortsatta innehållet gå in på forumet: Längre texter/Fredagsföljetongen så får ni där varje vecka möjlighet att bidra med det som det frågas efter där.

Tidigare delar av Röd boll i hand hittar ni i Boklådan/Fredagsföljetongen.

Fortsättning följer nästa fredag.