Röd boll i hand
Del 17, "Flyg fritt, du livsfarliga frihet", den 17 juli 2009

Otto Frello hämtar posten i postkassen. Förvånad och road tar den gamle mannen upp en röd boll. ”Ett pojkstreck” tänker han och bestämmer genast att behålla bollen, som en protest. Han glömmer nästan att känna efter om det finns mer i brevlådan. Han hittar även bollens reskompis, ett brev med svenska frimärken.
Konstnären bor i hörnet Badstuestræde och Brolæggerstræde i Köpenhamn. Här utanför har både H C Andersen och Sören Kierkegaard setts spatsera om man satt innanför fönstret i rätt tid. 
Imorgon, den 18 juli, ska hans tavlor flyttas till Varde museum. Det är tur att han inte själv behöver bära dem dit.
Han sätter sig ned vid köksbordet och öppnar brevet. Den röda bollen bredvid betraktar bokstäverna och reaktionerna hos den gamle mannen.
”Djupt beundrade herr Otto Frello!
Av en lycklig slump snubblade jag över en sida som visade många av Era målningar. Jag blev helt tagen och greps av sådan lust att stiga in de världar ni beskriver i Era målningar.
Förlåt min framfusighet….”
Den röda bollen får en deja vu-upplevelse men minns inte var den har läst det här brevet förr.
När Otto läst färdigt, formulerar han redan korthuggna svar i huvudet:
”Målningen finns på Varde museum och kommer att stanna där tills min död.”
”Vaknade sent som målare, försov mig, och har nu bråttom att komma ifatt mina drömmar. Ett flygplan kanske skulle ge mig extra skjuts att nå dem…”
Bollen som ser ut lite som ett solrodnat barn i ansiktet, sänder en positiv signal i fuffisk riktning.

Foto: mazken

Från Reykjavik har skeppats en tvåhjuling. Vejde med grekiska rötter, född i Sverige, gift och jobbande på Island hade ett litet helsike med alla papper och tillstånd innan hon fick iväg skönheten. Skönheten är en hyllning till hennes föräldrar, Alexander och Eleni.
Överväldigade blir de båda när den anländer. Eleni tror att den högste har hjälpt till att polera den blänkande, för så blank kan ingen jordisk få en motorcykel. Lite ledsna är de att avsändaren inte skickat med sig själv i försändelsen, men hon lovade i gengäld att ta med sin islänning när hon kommer senare i sommar.
Alexander körde mycket motorcykel i sin ungdom, på grekiska vägar. Eleni har inte haft samma motorintresse. 
Efter att i äkta svensk anda inhandlat säkerhetsattiraljer som hjälm och skinnställ – jo båda makarna Svedalopoulos kom i sina skinnställ med envishet och möda – bjuder Alexander sin Eleni att bli spätta och han själv frustar igång vidundret.
Båda vågar. Båda har mod att för en fläkt av äkta frihet i sommarvind riskera sina liv och sin hälsa.
Spättan spottar ut flygfän medan hon håller maken hårt om midjan. Alexander har full koncentration på vägen och bemödar sig extra om att göra säkra och snygga svängar.
Passionen väcks till liv medan de brummar fram mellan mjölkbord och busshållsplatser på slingriga vägar. Friheten och ungdomen kan åter anas i deras åldrade kroppar. Friheten är farlig, men de törs låta den flyga fritt. Flyga fritt som Elenis långa hår som sticker fram under hjälmen och fladdrar i fartvinden. Med ett så långt steg redan inne i livet, tycker de att de kan kosta på sig det. Dessutom vore det oartigt att inte nyttja tvåhjulingen när de fått den ända från Island i guldbröllopsgåva.

Mats Klasson


Vill ni vara med och påverka det fortsatta innehållet gå in på forumet: Längre texter/Fredagsföljetongen så får ni där varje vecka möjlighet att bidra med det som det frågas efter där.

Tidigare delar av Röd boll i hand hittar ni i Boklådan/Fredagsföljetongen.

Fortsättning följer nästa fredag.