Röd boll i hand
Del 12, "Grusvägar", den 12 juni 2009

Ibland är hon impulsiv. Så att hon känner att nu måste hon göra just det. Utan någon planering eller eftertanke. Öppen för infall, fri och obunden, vilket gör att hon kan göra vad som faller henne in när infallen faller henne på läppen.
Freja tar sin cykel. Vädret är perfekt för en cykeltur. Inte för varmt, uppehållsväder, inte för blåsigt. Hon cyklade mycket i sin ungdom, men sen blev det en paus. I ett av hennes impulsiva infall köpte hon nyligen en ny cykel. 
Hon vet ungefär var hon är på väg, men hon är öppen för ett visst mått av överraskningar. Dock ej för stora, för hon vill ha kontrollen. Landskapet är lagom cykelkuperat. Överstigliga backar följda av vilsamma nerförsbackar. Så positivt ser hon livet. En mer pessimistiskt sinnad person skulle aldrig kunna glädjas åt nerförsbackarna, nerför redan rädd för de uppförsbackar som måste följa.
Allt smalare asfalterade vägar följs av mer obekväma och guppiga grusvägar där det gäller att kryssa mellan groparna. Hon njuter av fartvinden, uppskattar grönskan på båda sidorna. Ibland susar hon förbi en äng där hästar går omkring. Hon har dock inte ro att stanna och hälsa på dem. För hon har, trots denna cykelturs impulsiva natur, ett mål.

Med en ny generation på gång har både Bill och Gull börjat vattna sina rötter. Som en skvätt i detta vattnande vill Bill visa Gull var hans förfäder och släktingar ligger begravda. 
Kyrkogården ligger inte så långt bort, men det var längesen han var där. 
Det är inte hett i luften men de har båda vevat ner rutorna på sin Cheva. Nog för att komma naturen och naturligheten lite närmare. 
Under färden berättar Bill skrönor om och kring olika personligheter och original i släkten. Gull tycker det är roligt även om hon ibland blir snurrig i huvudet av alla namn och släktförhållanden som Bill försöker förklara. Ibland åker de förbi ett gammalt hus som även det har en historia som ska berättas.
”Här bodde Leon. Ensam och byfånig åkte han runt i trakterna på en Zündapp-moped i min barndom. Från början bodde han här tillsammans med sin mor och en bror. Brodern dog ganska ung och när sen modern blev gammal och sjuk fick Leon sköta det mesta. Fadern har jag aldrig hört talas om någon gång. Gissar att han dog långt tillbaks i tiden.”
Historieberättandet gör att Bill blir en aning ouppmärksam på den hittills otrafikerade grusvägen. Chevan går kanske också fortare än den borde göra. När Bill och Gull kommer fram till sista påfartsvägen innan kyrkan märker de inte att en cyklist kommer rullande i nerförsbacken och in framför bilen. Det bara smäller till och Bill bromsar utan att tänka. Gull rusar ut och ser en medelålders dam liggande i diket bredvid sin demolerade cykel. Hur demolerad damen är kan hon inte se. 

Freja vaknar och försöker förstå var hon är. Ett träds bladverk vajar utanför fönstret. Men fönstret känner hon inte igen. Inte rummet heller. Hon inser att hon inte är ensam i rummet. Flera andra sängar, både bredvid och mittemot. 
Först när hon försöker vrida på huvudet för att se sig om, känner hon smärtan i axeln och vänstra armen. 
En vitklädd sjuksköterska kommer precis då in och kan fylla i det som hänt, för Freja.
”Hjärnskakning och en bruten arm. Men det kunde gått mycket värre. Måste ha varit en rejäl smäll.”

Nästa dag kommer ett svartklätt par in med en stor bukett blommor. Han ursäktande och bugande, hon snyftande och medkännande. 
Men fortare än de kan ana sitter de tre och pratar lokalhistoria, om människor i trakten förr och nu, om hus och gårdar. Nästan är den smärtande armen, ursäktandet och snyftningarna glömda. Till slut har Bill och Gull ett löfte att komma med:
”När du känner dig tillräckligt bra igen, kan du få följa med oss när vi kör ut på småvägarna igen.” säger Gull, fortfarande rödgråten men nu leende.
”För säkerhets skull kan vi ta med en cykel i bagageluckan om du får lust att cykla en bit.” vågar Bill skoja.

Mats Klasson


Vill ni vara med och påverka det fortsatta innehållet gå in på forumet: Längre texter/Fredagsföljetongen så får ni där varje vecka möjlighet att bidra med det som det frågas efter där.

Tidigare delar av Röd boll i hand hittar ni i Boklådan/Fredagsföljetongen.

Fortsättning följer nästa fredag.