Röd boll i hand
Del 3, "Grön buss, blå kvast och raggarsmäll", den 10 april 2009

”Jag måste andas. Jag måste få luft.” utbrister Sunny.
”Om du måste, så måste du. Men jag måste stanna, det är två spelningar kvar.”
Svetten droppar och rinner från Red Snakes blankglänsande ansikte. Trött efter den lyckade dublindebuten.
”Var inte orolig. Jag kommer tillbaks. Har förresten en överraskning till dig, så vänta på mig.”
Nästa morgon sitter Sunny med kinden mot bussfönstret och åker mot sydväst. 
”Måste få luft. Måste få se västerhavet, den breda Atlanten. Bantry Bay låter lagom lugnt, även om den stora Atlanten ligger strax utanför.” 
Hon funderar på deras gemensamma öde. Övergivna båda. Hon kunde ha mördat Pelles flickvän, i sitt djupt sårade tillstånd. Som tur var hann de fly och kvar fanns Pelle. Men det var mycket mer de hade ihop, än övergivenheten. Detta gemensamma odlas nu här på den gröna ön. Deras frö kommer att gro bra här. Tanken tar en andhämtningspaus, och sen blir hon medveten om det irländska landskap som syns utanför. 
”Undrar om man får uppleva tidvattnet där, när man nått Atlanten?” 

Lugnare och mer självsäker än någonsin sitter Lisa under sin hatt, vid ett bord på en av Söders bakgårdar. Dricker te förstås. Mer nöjd med nya skivan än med någon annan. Åtminstone känns det så just nu. Denna gång tog hon rejält med tid på sig. 
”Tror du det går att klämma in en liten spelning på ett relativt nyöppnat kafé, någonstans?” frågar han, med ett avrådande tonfall redan i frågan, rädd för att programmet ska bli FÖR jobbigt.
Hon ser fram emot sin turné. Många spännande platser i Europa blir det. Inte så mycket i Sverige. Hon är varken rädd eller orolig. Hon känner bara förväntan och glädje inför allt detta.
”Ja, varför inte. Tycker om att sjunga på små, intima ställen där man kommer nära.”

Ett par fullt utstyrslade påskkärringar, årgång 2001, kommer fram och öppnar ett par godisfyllda påskägg.
”Jaså, ni är på väg till Blåkulla?”
Flickorna nickar. 
”Kan man få ta en bild på påskkärringarna innan ni lyfter?”
Småkärringarna nickar igen.
”Ge mig ett leende. Hur dags går flyget till Blåkulla?”
Kärringarna ger ifrån sig skratt och Lisa knäpper.
Lisa tar ett chokladägg ur påskägget och virar en seg, röd orm kring sitt finger. 
”Här får ni lite till flygbiljetterna…eller kvastbränsle, eller nåt….”
”Tack så mycket.” fnittrar Elin och hennes kompis medan de stoppar ner gullpengarna i fickorna.
När de går därifrån konstaterar Elin:
”Hon tog den sista röda ormen. Vi kan kanske köpa några till oss själva också?”

Gull vet inte hur hon ska säga det. Den där längtan som växt fram och blivit oemotståndlig. Så oemotståndlig att hon medvetet slarvat och ”glömt”. 
Men hennes planer har med tiden blivit allt mindre modiga, och allt osäkrare. Nu vet hon inte riktigt vad hon vill. Därför får Bill bli tungan på vågen. Hans reaktion får ledsaga henne vidare. Detta är en av de få gånger då hon inte vet hur han ska reagera.
”Jag är på smällen – vad gör vi nu?”

Mats Klasson


Vill ni vara med och påverka det fortsatta innehållet gå in på forumet: Längre texter/Fredagsföljetongen så får ni där varje vecka möjlighet att bidra med det som det frågas efter där.

Tidigare delar av Röd boll i hand hittar ni i Boklådan/Fredagsföljetongen.

Fortsättning följer nästa fredag.