Med
Herman Lindqvist på Kalmar slott
Jeanne
Poisson, en helt vanlig borgarflicka från Paris.
Utomäktenkaplig dotter
och med ett hemskt efternamn som det skrattades åt. Fisk...
Men med sin skönhet, intelligens och personlighet förtrollades
Frankrikes kung Ludwig XV av Jeanne där hon swishade förbi på häst
eller i vagn.
Så pass att hon blev hans officiella älskarinna (Mätress) till
den dag
hon dog.
Naturligtvis var detta en stor skandal vid hovet. En icke adlig älskarinna!
Kungen gav henne titeln markisinna de Pompadour för att hon skulle
kunna
presenteras vid hovet. Men fick ändå muta en hovdam för att hon
skulle presentera henne.
Jeanne stod för en ny livskraft som kom in i kungens konstlade värld.
För första gången kände han äkta kärlek och under många år
styrde
hon i praktiken Frankrike.
Den nya moderna stilen kom och de tunga, hårda och obekväma möblerna
byttes ut mot det vi idag kallar Rokoko.
Slottet Petit Trianon i Versailles byggdes för henne.
Mycket av det som Madama De Pompadour skapade
finns ännu idag kvar.
Place de la Concorde och den väldiga Pantheónkyrkan var hennes
initiativ
för att hylla Ludwig XV.
Militärhögskolan vid Marsfälten var hennes ide och bekostades
till stora delar
med hennes privata medel.
Hon ägde och drev porslinsfabriken i Se´vres.
Trädgårdarna kring Grand och Petit Trianon var hennes verk.
Ludwig XV och Jeanne brann bägge för design och de två
var lyckliga när de tog sig an projekt.
Jeanne dog vid 43 års ålder.
Madame de Pompadour är idag världens mest berömda mätress
och dessutom en väldigt framgångsrik mätress.
Jag sitter där i Kalmar slott precis framför Herman Lindqvist.
Bredvid mig har jag
4 kvinnor och en man klädd i 1700-talskläder.
Jag försvinner in i den tiden och när timmen börjar ta slut så känns
det nästan
som att Herman är Ludwig XV.
Ska ärligt säga att jag har fruktansvärt svårt att sitta still
bland massa andra
och bara lyssna. Men denna timmen försvann i ett nafs.
Med finess, humor, driv och kunskap berättar Herman den ena
historien efter den andra om
dessa människor och hur dom levde.
Jag konstaterar även att de andra ca: 200 lyssnarna, upplever
detsamma som jag.
Tyvärr är jag så hänförd efter att jag inte kommer på något
vettigt att fråga Herman om.
Men några bilder blev det iaf. :-)
Får ni möjlighet att höra Herman så missa inte det tillfället!
Om inte annat så köp boken!
/Amina