Till ”inget längre”

Recension av Börje Wennerströms (mazken) bok Staden

Om man i första boken, Dimman, såg verkligheten i Olof Petterssons ficklampas sken, ur hans perspektiv, lyses nu Staden upp av strålkastare och gatlyktor som riktar sitt ljus från och till flera olika ställen. Eftersom man nu lärt känna stadens innevånare bättre, känns allt ändå nära och välkänt och det känns fortfarande, på något märkligt sätt, som om man själv är med där som en osynling.

Efter den stormiga och omvälvande avslutningen av Dimman får nu Olofs liv både stadga och en vidare utveckling. Han får inkomster genom sitt porträttmålande och senare också som ”gåramålare”. Han köper ett fortskaffningsmedel, hans kärlek växer, han hjälper en annan ung flicka att stå på egna ben, han engagerar sig i stadens styre för att kunna förbättra levnadsförhållandena för en del av människorna. Han t o m försöker ändra de styrandes syn på hur allt bör vara, trots att allt i staden liksom sjunkit ner i vårvällingens traditionella hjulspår sedan mycket länge. Stadens stagnation innebär i viss mån en trygghet eftersom alla vet vad som gäller, men det betyder också att orättvisor finns kvar. Dessa måste nu bort, anser Olof, även om han inser att det kommer att ta tid och envishet. Och det finns andra i staden som också vill förändra till det bättre. Men förstås också de som kämpar mot.

Staden_bok av mazken

Kärleken blommar hos flera människor i staden. Den förändrar människor till det bättre, i ett fall ovanligt märkbart. Några nya, hittills okända och mindre aktiva människor träder fram och överraskar.

Fortfarande är jag nyfiken på staden och hur den uppstod, dess historia och hur pass okänd omvärlden är för dess innevånare. Vi får väl se om jag kommer att få svar eller ledtrådar till detta så småningom.

På en annan plats utanför staden råder förvirring och vantrivseln växer. Trots att rötterna fanns där känns det inte som hemma. Beslutet att ta sig tillbaka till staden tas.

I staden ljusnar det, inte minst för Olof. Våren kommer också med ljuset. Man ser fram emot sommaren av många anledningar. Olof får ny bostad, tar sig ett nytt namn, den kära får ny befattning. Ett helt nytt liv är på väg och framtiden tas emot med öppen famn.

Men då slår plötslighetens blixtar ner, på två ställen nästan samtidigt. En skogsavverkning, eller kalla den hellre en skogsskövling, spelar en mycket avgörande roll för framtiden. Man kan ana en symbolik här, men framför allt ändras förutsättningarna drastiskt för människorna i staden, och utanför.

Dessa händelser får mig först att tappa hakan, sen andan.
För att få luft börjar jag läsa den tredje boken, Vänskapen.

 

Mats Klasson

PS. Trilogins böcker finns att köpa på bl a Bokus och Adlibris. DS.

Läs gärna också min intervju med mazken som publicerades på Kafé K i april 2017 och min recension av Dimman (5 september 2017).

 

 

2 kommentarer till Till ”inget längre”

  • Börje Wennerström  säger:

    Roligt att läsa dina intryck Mats. Det var ju nu ett tag sedan jag skrev trilogin och det känns som en tillbakablick. Vi får väl se om du får dina svar i den sista delen eller om du får klura ut svaren efter egen tolkning. Ha det bra med Vänskapen nu.
    /BW

  • Mats Klasson  säger:

    Ja, nu läser jag vidare med både medkänsla och nyfikenhet.

Lämna en replik Stäng svar

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>