Ternheim på The Tivoli
Tyckande om Anna Ternheims konsert på The Tivoli i Helsingborg, lördagen den 28 februari 2009.

Konserten började med att uppvärmerskan Nina Kinert satte sig vid pianot. Tyvärr lite blekt. Man anade dock hennes spännande dramatiska rytmer som hon använder som matta för sin sång. Tror dock hon behöver ett gäng duktiga musiker som kan hjälpa henne med mattan. Det blev lite torftigt med rytmmaskin och att använda publiken som ett gäng trummisar. Men sången var det inget fel på.
Att ljudet hela kvällen, särskilt på lugna låtar, hade alltför hög volym och var för skarpt gjorde det inte bättre.

Av de låtar jag hörde på hennes myspacesida har hon betydligt mer att ge och jag är övertygad om att vi kommer att få höra mycket mer av henne.

Anna Ternheim med mycket bra musiker, hämtade ur bandet The Tiny, förstärkt med Nina Kinert som körerska och även klaviatur ibland, gjorde ett kraftfullt framträdande.
Dock även här ett minus för det skarpa ljudet som förtog stämningen på de lugna och stämningsfulla låtarna. De hade kunnat bli påtagligt intimare och mysigare om man sänkt volymen och mjukat upp det skarpa. Mest tongivande var Leo Svenssons cello (och ibland såg) som gav den dramatiska ton som senaste albumet ju är präglat av.

Omväxlande mellan gammalt och nytt. Mer gammalt än jag förväntat. Extra bra var när Anna framförde tre gamla låtar på raken. Sista ordinarie "I say no" på ett plingande nytt sätt, första extranumret "To be gone" solo med enbart gitarr följt av en rytmmelodisk "My secret" som avslutades i ett uttömmande, bankande ös.

Ett par gamla låtar jag saknade var "Tribute to Linn" och särskilt "No subtle men" som jag heller inte denna gång fick höra live. Det sista tåget har kanske definitivt gått där, för min del. 2006 i Malmö var det för tidigt, 2009 i Helsingborg var det för sent.

Något a capella/totally unplugged-framförande blev det heller inte. Hade ju hört ryktas om när Söderbergsystrarna från First Aid Kit och några till hjälpte Anna med "Summer rain" på det sättet.

Låtar från första skivan vi fick höra, förutom redan nämnda, var "French love", "I'll follow you tonight" och "Shoreline". Den sistnämnda var bara "sisådär" och har tyvärr mist mycket av sin glöd. Tror hon ska framföra den lite sparsammare.

Från "Separation road" fick vi höra "Girl laying down" och "Today is a good day".

Bäst från "Leaving on a mayday" var "What have I done" och den mörka men melodiska "Black sunday afternoon".

Dessutom "Damaged ones", "Let it rain", "My heart still beats for you" och "No, I don´t remember".

Förutom "Shoreline" inga covers. Kanske beroende på att Anna nu har så många egna låtar att komponera låtlistor med. Men visst hade det varit kul att höra någon av hennes alldeles speciella Sinatratolkningar också.

Betyg, Nina Kinert: Blekt, betydligt bättre kan hon.

Betyg, Anna Ternheim: Bra, bra, bröligt, brinnande bra, bankande bra.

Mats Klasson