Äntligen är fjorton års väntan och saknad över.

Per Persson har dragit ihop sitt pack och spelat in en ny skiva igen.

Många av oss trodde nog att ”Sekunder I Sverige” var sista sucken från packet, men icke.

Efter många rykten och planer som blivit intet strålade han samman med en del gamla och en del nya vänner och plötsligt stod packet där igen.

Persson sjunger fortfarande med sin säregna lite svajiga men oerhört ärliga röst, och dialekten sitter fortfarande som en smäck. De småskramliga gitarrerna kubbas med det fantastiska dragspelandet av Magnus Lind, och allt blandas till en underbar stämning som inget annat band har. Det finns ett eget ”Perssons Pack-sound” och här är det tillbaka i gammal fin form.

Persson gillar ju bland annat The Pogues, Thorstein Bergman och Jailbird Singers och det hörs, det hörs verkligen. Musiken sneglar lite blygt på The Pogues samtidigt som texterna är rotade i den svenska vismyllan med en lagom respektlös attityd. Det handlar om kärlek, det handlar om droger, det handlar om att slåss på liv och död, det handlar helt enkelt om livet.

De nya killarna i packet Love Antell och Josef Zackrisson kommer bevisligen från precis samma  musikaliska bakgator och gränder, för de smälter in perfekt i packet. En klar vitamininjektion utan att för den skull förändra någonting, snarare förädla det redan fulländade.

Skivan börjar med ”Bortom månen och mars” En klassisk Packetlåt med reflekterande eftertänksam text till storslagna flygeltoner, svävande dragspelsslingor, klockspel, fiol och skramliga gitarrer.

”Dom är efter oss” Låter lite som The Clash skulle ha låtit om de föddes i Gnarp om ni fattar vad jag menar.

”Bura mig in”  Bara piano och antydan till dragspel och Perssons sång. Man kan undra hur en sådan här text kommit till.

”Sångare utan orsak” En kampsång och kanske en förklaring till det långa uppehållet i karriären.  Sångare utan orsak borde inte sjunga alls, sångare utan orsak sjunger alltid falskt.

”Stenad i Stockholm” Den bästa texten han någonsin skrivit! Brusten kärlek har aldrig låtit så här vackert någon gång. Annika Norlin passar fantastiskt bra som duettpartner här. Jag gillar vanligtvis inte hennes konstlade amerikanska dialekt, men här där hon sjunger på sitt hembygdsmål passar det så fantastiskt vackert ihop med Perssons egna dialekt.

Musiken är också bland det bästa packet spelat, lugn och vacker början med smäktande stråkar, dragspel och klockor. Men stämningen stegras alltmer mot slutet och när bandet stämmer in i fylleskrålskörer blir det bara så vackert.

Skivans bästa låt. Kanske till och med gruppens bästa någonsin.

”Krig och kärlek”  En solid packetlåt. Här är texten det starka kortet, utan att för all del musiken är svag.

”I kväll tar vi över stan” Pampigt och storslaget, kryddat med lite blåsinstrument. Ännu en vacker kärleksförklaring.

”Taskiga tänder, spetsiga skor”  Denna låten bryter lite mot de andra på skivan. Lite annorlunda takt och en ganska personlig text. En ensam trumpet dominerar kompet.

”När du är ung” Den gamle mannen talar om för de yngre hur saker och ting ligger till.

En sympatisk och tänkvärd text till en återigen riktigt klassik packetlåt.

Från åsen till byn” Sista spåret. Helt instrumentalt.

Fantastiskt vackert! Man ser solnedgångar över hjortronhedar och dimmiga skogsmorgnar för ögonen. Smäktande dragspel. Mandolin och en vacker visselstämma målar upp en bild av ett Sverige som snart är borta.  Ett underbart avslut på en makalös comeback.

"För det här det är den enda jag äger en gitarr och en mikrofon men jag känner mig rikast i världen när nån säger: Persson, det är dags att gå på"

Andersson